TEGUCIGALPA ”Bilderna på de 104 utplacerade kropparna påminner om de nazistiska koncentrationslägren eller krigsoffer. Denna händelse illustrerar hur fängelserna har förvandlats till rena dödsmaskiner”, skriver CPTRT, den honduranska avdelningen av det Köpenhamnsbaserade Institutet för rehabilitering av tortyroffer och dess anhöriga.
Det är också på CPTRT som jag träffar Miriam Huezo, som arbetar med både polisen och de unga gängmedlemmarna, och forskat under lång tid på temat ”maras”.
– I Centralamerika har fenomenet maras brett ut sig och fått en massanslutning med över 100 000 gängmedlemmar, influerade av subkulturen bland hispanos i Los Angeles, USA. Arbetslösheten, fattigdomen, bristen på framtidsperspektiv har gjort att detta ”sätt att leva” börjat omfatta tusentals ungdomar.
Den politiska högern har utnyttjat medborgarnas oro, säger hon, inför den ökande sociala osäkerheten där brottsligheten breder ut sig parallellt med den ökande arbetslösheten och den extrema fattigdomen.
I det nyligen avslutade presidentvalet i El Salvador gick högerpartiet Arena fram med sin centrala valslogan ”Rösta på ett säkert land”, vilket appellerade till medelklassens ångest. I den kampanjen användes los maras flitigt som verktyg där de beskrevs mer som monster än människor.
Miriam Huezo tillbringar stor del av sin arbetsdag med att föreläsa hos den honduranska poliskåren. Enligt uppgifter har polisen stått för 400 av de 2 165 mord på ungdomar som genomförts den senaste femårsperioden.
– I mars 2003 dödades sju maras i San Pedro Sula. I Ceibafängelset massakrerade polisen 65 maras i april 2003. Ytterligare två dödades i Tela, 2003, nio dödades i Cortesfängelset samma år. I fallet San Pedro Sula ingick de vanliga fångarna en komplott med polisen när los maras inte släpptes från sin cell ut när branden startade.
Cellen där de 104 dog hade en kapacitet för 50 fångar men där levde 182. Är detta förhållande vanligt i Honduras?
– Det finns 13 000 fångar i 24 fängelser i landet. De flesta av dessa byggdes för 50 år sedan och några är bokstavligt fallfärdiga. Fängelset i San Pedro de Sula är byggt för 200 fångar och där finns mer än 3 000. Denna totala underkapacitet har sin orsak i att staten bara investerar i repression och inte i rehabilitering. Människorna som finns i fängelserna glöms helt enkelt bort och det är fattiga personer som till 99,9 procent kommer från miserabla förhållanden.
Hur ska vi tolka ”Lag 332”, även döpt till ”Lag Antimaras”?
– Det är en lagparagraf som tillämpas mot unga honduraner som bestraffas för sin grupptillhörighet, inte för att ha begått något brottsligt. ”Brottet” kan bestå i att ha en tatuering och detta är naturligtvis helt grundlagsvridigt.
Vad säger du om politiken med rehabilitering och inlemmande av unga kriminella i samhällslivet?
– Från regeringens sida existerar det inte en sådan politik.
