Jag har inte tvättat håret på två månader. Hualigen, tänker du kanske. Varför berättar du det. Jo, så här är det: En miljon dödsfall varje år orsakas av kemikalier i industri och jordbruk. Den skrämmande siffran presenterades i en ny FN-rapport inför det toppmöte om kemikaliehantering som ägde rum förra veckan. Människor, djur och natur är alla förlorare i det kemikaliesamhälle där inte ens de mest initierade forskarna vet riktigt vad den sammantagna effekten kan bli. Det enda alla verkar överens om är att det ser riktigt illa ut. ”Många tror att myndigheterna har kontroll men det har de inte” sa en professor i miljökemi till SVT när FN-rapporten diskuterades.
Själv slutade jag att lita på myndigheterna i kemikaliefrågan efter Stefan Jarls film Underkastelsen. För er som vill ha en skräckupplevelse utöver det vanliga rekommenderas den varmt. Hundratals kemikalier möter oss dagligen. Ämnen som kan vara hormonstörande, cancerframkallande, fosterskadande, allergena med mera. De finns i leksaken ditt barn tuggar på, den nya tröjan du köpt eller frukten du just ska äta till mellanmål. Och det vi äter eller tvättar oss med åker sedan vidare ut i vårt vattensystem eller hamnar på annat sätt i naturen. Visste du till exempel att många mjällschampon precis som båtbottenfärger innehåller något som heter zinkpyrition? Det är ett miljögift som inte bara kan vara skadligt för den som smetar in det i sitt hår utan också är extremt giftigt för bland annat alger och fiskar. Och innan schampot hamnade hos dig har det tillverkats någonstans. De farliga kemikalier som omger oss är naturligtvis inte bara en fara i användningsledet utan många gånger framför allt i produktionsledet. Och i takt med att västvärlden reglerar kemikaliehanteringen flyttas ytterligare farlig verksamhet till tredje världen där människor bokstavligen vadar i farliga ämnen för att vi ska kunna omge oss med de prylar vi tar för givna.
Efter att ha läst sida upp och sida ner om alla obehagliga saker vi har i badrumsskåpet fick jag alltså nog och slutade tvätta håret. Två månader helt utan vanliga hår- och hudprodukter har lärt mig mycket. Som att håret blir renare av till exempel honung och ägg. Och att schampo torkar ut hårbotten som producerar mer fett så att du behöver tvätta håret oftare så att håret blir ännu fetare. Någonstans här började det kännas bekant. Det produceras något vi inte behöver, något som till och med kan vara skadligt, och som grädde på moset blir vi beroende och måste köpa mer och mer. Just det! Det är kapitalismen som känns bekant.
Ytterligare en dokumentär som under året satt fingret på kapitalismens totala dysfunktionalitet är Glödlampskonspirationen som bland annat beskriver produkters så kallade planerade åldrande. Det vill säga att det medvetet tillverkas massa värdelöst skräp eftersom slit och släng är mer lönsamt. Precis som med kemikalier i vardagen är detta något som väcker känslor och ilska hos väldigt många. För vem har inte svurit över att apparatjäveln gick sönder strax efter garantitidens utgång? Och vilken förälder får inte panik när det rapporteras om hälsovådliga ämnen i nappflaskor? Det är ett outtömligt debattämne som kan förgylla din fikarast eller din föräldraträff och få allt fler att se de inneboende problem som präglar vårt ekonomiska system. Och hur tokigt det än låter med honung i håret så lovar jag att det funkar.