Krisen för USA:s politik i Afghanistan och i hela regionen fördjupas alltmer. Valfiaskot har följts av skandalavslöjanden om amerikanska mutor till talibaner. Samtidigt förvärras situationen i Pakistan.
Den afghanska valfarsen slutade med en antiklimax, när valresultatet från första omgången underkändes på grund av uppenbart valfusk, och därefter utlystes en andra valomgång, som ställdes in, då motkandidaten Abdullah Abdullah på goda grunder misstänkte att valkommissionen som fuskade till förmån för Karzai skulle fortsätta göra så.
Därmed är den lilla legitimitet, som Karzai ännu hade, helt pulveriserad. Det försvagar i sin tur det amerikanska stödet för honom, och USA:s truppnärvaro i regionen. Enligt Tariq Ali (LRB 22/2009) umgås den amerikanska ockupationsmakten rent av med tanken att helt ogiltigförklara valet och istället inrätta en post som hög representant (High Representative) enligt Balkanmodell, med Tony Blair som en potentiell kandidat till jobbet.
Ali hävdar också att det fanns en amerikansk förhoppning om att Abdullah Abdullah skulle vinna valet, och därmed visa för världen styrkan i den USA-stödda unga demokratin, som förmår att göra sig kvitt en korrupt president.
Familjen Karzai är landets i särklass rikaste, med en förmögenhet som växer i snabb takt. Korruptionen i Afghanistan är förförande också med afghanska mått mätt.
USA skakas nu dessutom av sensationella avslöjanden i vänstertidskriften The Nation, om hur amerikanska privata företag, som ansvarar för transporter av förnödenheter inom Afghanistan, betalar talibaner för att inte bli angripna. Det är naturligtvis en jätteskandal att amerikanska skattemedel skickas till krigsföringen i Afghanistan, där de används till att finansiera talibanernas krig mot de amerikanska styrkorna.
Situationen i grannlandet Pakistan ser inte heller ljus ut. Säkerhetssituationen har kraftigt försämrats med blodiga attentat runt om i landet. Den pakistanska arméns stora offensiv mot talibanerna i Waziristan verkar efter några segerrika kommunikéer i inledningsskedet ha kört fast. Flyktingströmmarna har antagit en gigantisk storlek, det talas om så många som fyra miljoner flyktingar som lever under svåra förhållanden. En humanitär katastrof är ett faktum i Pakistan.
Enligt två opinionsundersökningar som presenteras i Asian Times (3/11) finns det ett ganska brett stöd i Pakistan för de militära operationerna. Samtidigt anser en överväldigande majoritet av pakistanierna att USA är ett långt större hot mot landets säkerhet än talibanerna. Det är faktiskt fler som tycker att inflationen är ett värre hot än talibanerna.
Det nyligen beviljade stödpaketet på 174 miljoner dollar, det så kallade Kerry-Lugar Bill, som är förknippat med långtgående amerikanska krav på Pakistan har väckt starka protester, och förstärkt de antiamerikanska känslorna.
President Obamas obeslutsamhet försätter honom i en rävsax, där vad han än gör kan vändas till hans nackdel. Redan nu talas det om att någon av generalerna Petraeus, ”hjälten” från Irak eller McChrystal, överbefälhavare i Afghanistan, kan tänkas ställa upp som republikanska presidentkandidater i nästa val, med goda chanser att vinna.
Det är naturligtvis i tidigaste laget att spekulera om det, men blotta tanken visar att även om läget är mycket illa, kan det faktiskt bli mycket värre.
