– Det politiska landskapet har blivit intressantare, men det är ett totalt psykologiskt och politiskt kaos i folks huvuden, säger vänsteraktivisten Yuro Simonov.
– En positiv tolkning är att den ryska demokratin, som varit väldigt monolitisk, håller på att utvecklas och mogna, säger Stefan Lindgren, redaktör för nättidningen Ryska Posten.
Valfusk
Jurij Simonov, som arbetar inom olika sociala rörelser i Sankt Petersburg, talar om ett massivt valfusk, valsedlar som dykt upp från ingenstans. Karusellröstning, alltså en grupp röstande ofta immigranter, bussas runt till flera olika vallokaler. Mest tydligt är fusket i Kaukasus där regeringen fick 100 procentigt stöd i vissa mindre republiker trots att befolkningen där är totala motståndare till centralmakten. Simonov berättar om massiva protester mot valet under helgen, främst Moskva och Sankt Petersburg. Det är i de stora städerna som oppositionen gått framåt, medan regeringen behållit sitt inflytande på landsbygden.
Stefan Lindgren menar att det visst förekom valfusk, men att det trots allt kanske inte var så omfattande. Opinionsinstituten gav precis före valet Enade Ryssland 53 procent med en fallande tendens, då är kanske 49 procent en rätt rimlig siffra.
Han menar också att Putins nedgång är en ganska naturlig utveckling och vill se den som en följd av det som han ser som det fria klimatet i Ryssland. Han menar att där finns en mångfald både i dagspress och i etern som vi bara kan drömma om i Sverige.
Jurij Simonov ser istället Enade Rysslands tillbakagång som ett resultat av den svaga ekonomiska utvecklingen i Ryssland de senare åren. Han vill också peka på den utbredda fattigdomen i Ryssland, enligt honom lever 25-30 procent under fattigdomsgränsen.
Sjukvården har krackelerat
Stefan Lindgren håller med om att ett mycket stort antal människor, mer än 20 procent lever under fattigdomsgränsen, vilket är ett stort problem. Det som skett är att mycket av välfärden flyttats från det offentlig till det privata, med resultatet att det finns mycket fler bilar. Samtidigt har daghem och sjukvård krackelerat. Fast det går inte att anklaga Putin för att inte ha skött ekonomin.
– Under Putin har ekonomin haft en god tillväxt, den har legat kring sju procent per år i genomsnitt, mer än övriga Europa, påpekar Stefan Lindgren. Men ändå har Ryssland ännu inte nått upp till samma BNP som under de bästa åren under Sovjettiden.
Kommunister fram
Kommunistpartiets frammarsch från tolv till nära 20 procent är den andra stora förändringen. Jurij Simonov har inte så mycket till övers för det partiet, som han ser som ett rent stalinistiskt parti, inte bara ideologiskt utan också i sin praktik. Han påpekar dock att det finns två tendenser inom partiet, den ena är majoriteten med Gennadij Ziuganov i spetsen. Men där finns också en opposition som ser mycket mer kritiskt på Stalin och snarast vill jämföra denne med andra diktatorer som Hitler.
– Men den gruppen är svagare och många av dem har uteslutits, för tre år sedan uteslöts 500 här i Petersburg. De definierar sig som marxister, men kallas felaktigt av Ziuganov för neo-trotskister. Tittar man på deras hemsida ser man att där står inget om Trotskij. Men just nu är de i klar minoritet.
Simonov ser rösterna på kommunisterna mest som en nostalgi mot ett förment stabilt Sovjet. Mycket av stödet kommer från äldre personer i mindre städer och på landsbygden. Men han berättar också om människor han arbetat med som blivit vräkta från sina lägenheter i Sankt Petersburg.
– Vi skall rösta på kommunisterna sa de upprört. Jag sa inget.
Simonov menar att kommunisterna är en del av etablissemanget, att Putin använder dem som en slags stötdämpare för att ta upp missnöjet med hårdföra ekonomiska förändringar.
Stefan Lindgren håller inte med. Han menar att de kritiserat Putin oerhört hårt och anklagat regimen för att vara banditer. Samtidigt som man har en ideologisk kritik av den nya kapitalismen så för man också en praktisk politik om minimilöner, pensioner och utbildning.
– Senast såg jag att man krävde att ingen kommersiell verksamhet fick äga rum i sjukhus som ägs av samhället. Man vill sätta stopp för att sjukvården urholkas genom att hyra ut till kommersiella inrättningar.
Kommunistpartiet uppstod som ett rent stalinistiskt parti 1991, förklaringen till detta är enligt Lindgren att de förändringar som genomfördes i och med Chrusjtjov inte hade någon förankring i partikadrerna ute landet. Lindgren menar dock att de bruna tendenser med anti-semitism som tidigare funnits nu rensats ut inom partiet.
Rättvist Ryssland trea
Det tredje största partiet i duman blev Rättvist Ryssland, kandidatmedlem i socialistinternationalen, som också växte kraftigt och fick 13 procent av rösterna.
– De dök bara upp 2005 med massor resurser, lokaler och infrastruktur, säger Simonov.
Många var reformkommunister, men de flesta anser att partiet var ett försök av Putin att splittra kommunistpartiet. De är relativt regimtrogna, men det spekuleras i ett möjligt vänsterblock i Duman med en tredjedel av platserna, med dem och kommunisterna.
Aleksej Etmanov som är ordförande för det starka oberoende facket på Fordfabriken valdes in i det regionala parlamentet för Rättvist Ryssland.
– Samtidigt har han flirtat med stalinisterna. Där ser du hur förvirrat det politiska läget är här, avslutar Simonov.
