I veckan var det Italien och Spanien som gav finansmarknaderna skrämselhicka. Risken för en ny global depression gör att aktiebörserna backar på bred front.
Europeiska Centralbanken (ECB) stödköper statsobligationer från länderna för att hålla ner räntesatserna som hotar att skapa samma akuta kris som i Grekland. För att skapa förtroende för finanserna tvingas regeringarna i de båda länderna att införa kraftiga nedskärningar.
Det är tveksamt om det i det långa loppet räcker för att rädda ekonomierna.
Problemet är att det inte bara handlar om tillfälliga lokala kriser i Italien och Spanien. Krisen är på flera olika nivåer. Italien har exempelvis inte haft någon egentlig tillväxt på tio år.
– Den italienska ekonomin är komplicerad, säger nationalekonomen Stefan de Vylder till Flamman. Ett stort problem är att landet har dålig konkurrenskraft med sitt höga kostnadsläge. Dessutom finns problem med en omfattande korruption och inflytande från maffian.
Skandalerna kring premiärminister Silvio Berlusconi och hans svaga ställning har inte bidragit till att stärka förtroendet för landets förmåga att klara av krisen.
På nästa nivå handlar det om alla de länder i södra Europa som drabbats av krisen inom EMU-samarbetet, en av orsakerna till ländernas nuvarande problem.
– I det som skulle vara den europeiska gemenskapen skriver Merkel, Sarkozy, IMF och EBC ut saltade notor till länder som lockats in i den fälla som EMU utvecklats till, säger de Vylder.
Maktbalansen förskjuts
EMU gör det omöjligt att genomföra de devalveringar som skulle behövas för att sänka kostnadsläget. Regeringarna tvingas till kraftiga åtstramningar, vilket har djupgående effekter när arbetslösheten redan ligger på 10-20 procent.
Kreditvärderingsinstituten och finansmarknaden har regeringarna i ett fast grepp, medan folket protesterar och tar ut sina bankbesparingar.
– Det gör de rätt i. Kan man begära solidaritet med bankerna när människor förstår att det är de som kommer att få betala alla springnotor som finanskrisen och eurohaveriet lämnar efter sig?
Stefan de Vylder menar det så snart som möjligt gäller att upplösa EMU-konstruktionen. Men detta kommer inte att räcka. Det finns ytterligare en nivå av krisen. USA:s oförmåga att på ett ansvarsfullt sätt hantera sin egen kris och EU-ländernas handfallenhet att agera gemensamt måste sättas i ett större sammanhang.
Sedan krisen 2008 sker i princip all tillväxt i de länder som tidigare kallades utvecklingsländer. Maktbalansen i världen håller på att förskjutas dit.
Nya protester planeras
Det görs försök till motstånd. I spanska Katalonien förlorar 30 familjer sina hem varje dag till bankerna eftersom de inte har råd att betala sina lån. Nu har folk börjat vägra att flytta från sina hus, det utspelas dramatiska scener när polisen nu tar sig in i deras hus takvägen eftersom ingången blockerats av demonstranter, berättar Jose Romarís Cercós, aktiv bland ”de indignerade” i Barcelona.
– Jag skulle vilja kalla det vi nu ser för ekonomisk terrorism från bankerna, säger han. Det kommer att bli en het höst. Den 15 september kommer vi att samla folk från hela Europa, USA och Afrika här i Barcelona för att diskutera en gemensam strategi för våra protester. Redan nu har det bestämts att vi genomför aktioner utanför börserna den 15 oktober.
