I det här numret rapporterar Flamman om hur familjerådgivningen i Stockholm har blivit dyrare sedan verksamheten konkurrensutsattes. Priserna varierar, men som mest rör det sig om runt 450 kronor per besök, vilket nästan är en fördubbling jämfört med tidigare. Det krävs inget ekonomiskt geni för att räkna ut att kostnaderna för cirka fem besök under en kortare period, vilket är vanligt, blir oöverstigliga för många med låg inkomst.
Vilka konsekvenser det får vet ingen än. Vad man har kunnat se hittills, har så kallade samarbetssamtal ökat under samma period. Tydligen finns alltså fler separerade par som är oense om vårdnads- och umgängesfrågor än tidigare. Kanske har det sin grund i separationer som blivit onödigt slitsamma, eller i separationer som hade kunnat undvikas helt.
Det finns flera områden som visar på samma tendenser. När staten totalt sålde ut två av tre apotek, ökade kostnaderna för läkemedel med i genomsnitt elva procent under den första perioden, enligt en granskning som Dagens Nyheter gjort.
Jag, som bor i Stockholmsregionen, har numera inte mindre än sex apotek på ett avstånd mindre än tio minuter med kollektivtrafik från mitt hem. Tre av dem ligger i samma förortscentrum. Mina släktingar i Norrland oroar sig för att deras enda apotek inom rimligt avstånd kan komma att läggas ner efter den treåriga övergångsperioden som ska garantera att apotek i glesbygden inte läggs ner. Samtidigt har servicen försämrats genom att det inte längre finns någon samordning mellan apoteken. Är medicinen slut på ens ordinarie apotek går det inte att få besked om var närmaste apotek med den medicinen på lager ligger. Möjligtvis vart närmaste apotek inom samma kedja finns.
Det blir lite som upp- och nervända världen. En del har fler apotek än vad de hinner besöka, medan andra oroar sig för att deras apotek kan försvinna. Dessutom är de apotek som ligger i delar av landet med en åldrande befolkning, de som troligast kommer hotas av nedläggningar.
Ytterligare ett exempel är den privatiserade Bilprovningen. Kundenkäter har tidigare visat på upp till 94 procent nöjda kunder. Både priserna och antalet underkända bilar har skjutit i höjden i länder som privatiserat sin bilprovning (i Finland steg priserna med 70 procent). Men det var inget som bekymrade den borgerliga regeringen nämnvärt.
När jag intervjuade författaren Alexandra Ahndoril i början av året, sade hon en tänkvärd sak. Hon menade att den borgerliga regeringen är väldigt bra på att tänka ideologiskt. Inte för att deras ideologi är bra, men den är åtminstone konsekvent. De ogillar offentligt ägande och vill hellre att mediciner eller rådgivning ska bekostas med högre kostnader för enskilda. Då säljer de helt enkelt apotek, skolor eller vårdinrättningar – även om det skulle råka vara impopulärt, eller bli en förlustaffär på alla sätt och vis.
Ibland saknas det hos de rödgröna partierna. Apoteken, till exempel, har inte alltid ägts av ett statligt bolag. De förstatligades först 1970. Man kan förstås peka på skillnader mellan i dag och för 40 år sedan, men faktum kvarstår; apoteken förstatligades främst för att den dåvarande socialdemokratiska regeringen ansåg att mediciner var för viktiga för att kontrolleras av vinstintressen.
Det finns ingen naturlag som säger att det inte går att göra om.