Alliansen är märkbart besvärad. Också mot Sd bör det vara en god taktik att tala om den svenska modellen. De försöker ju ta över ”den svenska folkhemsmodellen” och få monopol på det ”svenska”.
Nu handlar det i mycket om att försvara kollektivavtalet, kärnan i den svenska modellen på arbetsmarknaden, mot försöken från alliansen att via statlig lönepolitik skapa ett låglönesamhälle. Moderaterna värjer sig för att inte hamna på riktigt samma linje som de andra borgerliga partierna.
Kanske den kommande hösten kan innebära att vinsten i välfärden också blir en del av kampen för den svenska modellen. Välfärdsutredningen kommer då med sitt betänkande om hur vinsterna i välfärden kan begränsas. Löfvens uttalande om att skolbarn ”inte ska sättas på börsen” kan ange tonen.
De sänkta skatterna och den borttagna förmögenhetsskatten och arvskatten hör absolut inte till den svenska modellen. Och inte de ökande klyftorna i samhället. Får se vad budgetförhandlingarna med Vänsterpartiet kan ge.
Till den svenska modellen hör inte heller den ängsliga ”krona för krona”–politik som regeringen står för. Förr kunde investeringar göras med pensionsmedel, som då inte gick till aktiemarknaden, eller med lånade pengar. Lån som i morgon ger utdelning från gjorda investeringar. Lån som i dag inte heller kostar något när räntan är noll och statsskulden nästan obefintlig. Också här kanske vi kan hoppas på resultat i budgetförhandlingarna. LO-kongressen i juni kommer förhoppningsvis att fatta beslut i rätt riktning.
Jag tycker att ”vänstern” på alla sätt ska stödja Löfvens försök att etablera den svenska modellen som ett positivt begrepp. Och att vi hjälper till att fylla det med innehåll. Det är mycket som ryms där och som också socialdemokratin bör påminnas om. Den svenska modellen förpliktigar. Kanske begreppet kan bli populärt och allmänt omfattat inför valet 2018.
