1. Vad är egentligen G20?
En samling där ledarna för de rikaste och mäktigaste nationerna träffas (två gånger om året) för att, tja, mest prata. De försöker formulera gemensamma mål där ingenting är direkt bindande – men dialog är väl bra. Bland länderna ingår världens rikaste ekonomier. 85 procent av världens BNP kommer från dessa länder och 2/3 av världens befolkning kommer härifrån. Vad de säger angår alltså en hel del människor. Sverige deltar inte aktivt men är indirekt representerat genom EU, som är en av medlemmarna i rika klubben – även kallad G20.
2. Varför hände detta i Hamburg av alla ställen?
Det första G20-mötet hölls 2008 då i Washington, USA. Varje år byter världsledarna stad, omväxling förnöjer kan man tro. Just Hamburg var Angela Merkels val. Kanske ville hon sätta Hamburg på kartan? Kanske inte. Det är inte en speciellt populär stad bland turister, eller tyskar för den delen. Den anses vara både tråkig och segregerad. Däremot, eller just därför, har politisk aktivism fått ett starkt fotfäste där, vilket märkts under första maj. Vänstern är stark, och det finns områden i Hamburg där Angela Merkel knappt skulle få 3 procent av rösterna. Ett av dessa områden, Schanzenviertel, drabbades hårt under upploppen.
3. Vad handlade protesterna om då?
Demonstranterna var över 100 000 personer från hela världen. De kom till Hamburg för att protestera mot kapitalism, miljöförstörelse, rasism, krig och mycket annat. De rikaste ländernas ledare tenderar att ha konflikter, inte bara med varandra utan också med invånarna i respektive länder. Så det är väl inte konstigt att folk protesterar. De gör, både enskilt och tillsammans, mycket lite för att förändra den ojämlikhet som nu råder i världen. För de vinner på den.
Den här delen av demonstrationen var antagligen lika politiskt motiverade som en arg femåring.
4. Varför blev demonstrationerna våldsamma?
Redan innan mötet började märktes det att polisen var ovanligt aggressiv. De senaste åren har det varit mycket lugnare under demonstrationer då polisen haft en ”avspänningstaktik”. I helgen ignorerades den taktiken. De löste upp demonstrationer som hade polistillstånd, de använde vattenkanoner och tårgas, och många bilder visar hur de slår ned obeväpnade demonstranter med batong. Många skadades, även poliser. En del av de skadade poliserna föll dock offer för sin egen tårgas. Men det slutar inte där. Ett gäng svartklädda demonstranter fick för sig att kasta tegelstenar, slåss och bränna – just i det kvarter som många ur vänstern kallar sitt hem. Kriminella passade på att gå in och plundra affärerna. Den här delen av demonstrationen var antagligen lika politiskt motiverade som en arg femåring. Arga femåringar kan vara riktigt jobbiga.
5. Vad säger svensk höger?
Snabbt hoppar ”vår” höger ut på twitter och ropar att det är ”våldsbejakande vänsterextremism” som är det stora problemet här i världen. Varför ska man prata om de tiotusentals som fredligt demonstrerar mot kapitalismen, när det finns ett hundratal svartklädda idioter med stenar i handen och tändare i fickan? Efter det blir allt relativt. Demonstranterna blir terrorister, polisen blir offer och hela vänstern ska be om ursäkt och ta tydligt avstånd från upploppen.
6. Men jag är ju vänster, måste jag be om ursäkt nu?
De som demonstrerade i Hamburg var allt ifrån reklamare i livskris till anarkister som mest av allt hatar polisen. Samt många däremellan som vill se en rättvis värld. Majoriteten tror varken på våld eller tegelstenar som lösning för något. För en vänsterorienterad person som sympatiserar med demonstrationens syfte – att sätta ljuset på den orättvisa världsordningen och ställa krav på en mer rättvis värld – blir det absurt.