NEW YORK Kritiken mot presidenten och Irakkriget har blivit så massiv att även många republikanska kandidater hållit ett visst avstånd till sin egen president under valkampanjen.
Utan stöd av en majoritet i kongressen kommer Bush att få två tuffa år som president inför presidentvalet 2008. Han får svårt att få stöd för de lagar han vill se genomförda om han inte gör långtgående kompromisser med demokraterna. Kandidater som han nominerar till olika poster kan stoppas. Han kommer ständigt att påminnas om sitt misslyckande i Irak. En demokratisk majoritet i kongressen kommer att försöka driva igenom egna hjärtefrågor som höjd minimilön, skärpt beskattning av de allra rikaste och reformer av hälsovårdssystemet. Det är frågor som kan vinna stort gehör i den amerikanska opinionen. Men demokraterna är inte ett sammanhållet parti politiskt. Många demokrater är, med europeisk mått mätt, konservativa och gör gärna upp med republikanerna i olika sakfrågor. Många nyvalda demokrater tillhör partiets högerflygel.
Inget tyder på att valet kommer att ändra USA:s politik i Irak. George Bush förmår knappast ompröva sin krigspolitik trots att han efter valet valde att byta ut sin hårt kritiserade försvarsminister Rumsfeld. Under valrörelsen har han upprepat att kursen ligger fast. Inget tyder heller på att Bushs politik kommer att lyckas, amerikanerna har kört fast i Irak och saknar lösningar för framtiden. Irakkriget kommer därmed sannolikt att dominera amerikansk politik även över presidentvalet 2008, och inget pekar på att missnöjet med kriget kommer att minska bland landets väljare. Presidenten har den avgörande makten över utrikespolitiken, den demokratiska majoriteten i kongressen kan inte göra så mycket åt kriget. En rad ledande demokrater har dessutom hela tiden gett sitt stöd till kriget och de har låg trovärdighet som krigsmotståndare.
Den nya demokratiska majoriteten i representanthuset skulle kunna använda sin makt över budgeten för att strypa finansieringen av kriget, men det är helt osannolikt att demokraterna kommer att försöka göra det. Däremot kan de starta undersökningar och en hårdare granskning av hur kriget förs av presidentens administration.
Demokraterna har inte vunnit val på många år, nu är denna trend bruten. Partiet har ett starkt opportunistiskt drag. Partiets kritik mot Irakkriget har skärpts i tak med att den allmänna opinionen har förskjutits. Inför presidentvalet 2008 måste partiet och dess presidentkandidat formulera ett verkligt alternativ till Bushs krigspolitik.
Det har inte skett i den här valrörelsen.
Fokus kommer nu att hamna på presidentvalet 2008. Hillary Clinton går stärkt ur kongressvalet, det kan bli viktigt om hon väljer att försöka kandidera för demokraterna till presidentposten. Hos republikanerna framstår senator John McCain från Arizona som den på förhand starkaste kandidaten.
Valet till kongressen var ännu en bekräftelse på att USAs politik domineras helt av demokrater och republikaner. Inga alternativa krafter har kunnat utmana de två partierna på allvar på mer än några få ställen. De gröna kandidater som har ställt upp i olika delstater får i bästa fall mellan en och två procent av rösterna.
Socialistiska kandidater fick ännu lägre andelar av rösterna. För vänstern och fredsrörelsen blir det avgörande att ytterligare driva på opinionen mot Irakkriget. Opinionen mot kriget förändrade det politiska landskapet i USA i det här valet, och det kan göra det igen 2008.
