Så kom då de årliga siffrorna från välgörenhetsorganisationen Oxfam. De visar, som vanligt, hur bra vårt ekonomiska system lyckas med sin uppgift; att ackumulera kapital åt fåtalet. Det går väldigt bra, kan vi konstatera. 8 män äger nu lika mycket som hälften av världens befolkning. Förra året var siffran 62 personer. Men det är inte så att det blivit drastiskt mycket sämre på ett år, utan Oxfam har tagit sig an bättre och större data, som visar hur det ser ut när man räknar in fler variabler. Rapporten visar också att miljarder dollar har försvunnit från utvecklingsländerna, och biljoner dollar i personliga tillgångar gömts i skatteparadis.
Vi har dessvärre vant oss vid rubrikerna om att allt färre personer äger allt mer och att samma människor gör allt för att få det tillståndet att bestå. Det som är lite nytt är att oron över kapitalismens effekter nu även bekymrar de mäktigaste i världen. Det senaste exemplet är från World Economic Forum i Davos, som samlar världens största företag. Där slogs det fast att den växande ojämlikheten är det största samhällshotet idag. Men att prata om problemen kostar inte mycket.
Så vad består de här ofantliga rikedomarna av? Har de här åtta männen har jobbat hårt och varit oerhört produktiva i sitt arbetsliv? Nej. Givetvis inte. Kapitalet finns i fastigheter, produktionsmedel, skulder och oändliga möjligheter att även i framtiden öka på sitt kapital, och i Sverige kan man dessutom överföra det till sin avkomma helt utan att betala ett öre för den överföringen i skatt.
Just nu ökar just denna ojämlikhet i Sverige mer än i något annat OECD-land. Det är inte konstigt, då det sedan 1991 har skett en inkomstökning för dem med lägst inkomster på 14 procent. Den rikaste klicken har sett sina inkomster öka med 90 procent. Inte konstigt att människor blir arga, eller hur?
Vi vill gärna beskylla högern för alla problem som finns med växande klyftor i samhället. Högern och alla de ”kapitalstarka” som planerar bort och gömmer pengar utomlands. Men när det kommer till vårt raserade skattesystem så är det inte så enkelt. 2004 tog Göran Perssons regering hjälp av Miljöpartiet och Vänsterpartiet för att ta bort arvs- och gåvoskatten. Beslut som grundade sig i att änklingar var tvungna att lämna hus och hem, mitt i sitt sorgearbete och på grund av att arvskatten inte togs ut av dem med riktigt stora arv. Arvsskatten är knepig, av precis den orsaken. Hos de allra flesta som får ett litet arv så handlar det om pengar som redan beskattats. En ny arvsskatt måste utformas, och den måste det snarast. Men den ska framförallt rikta in sig på dem med stora förmögenheter. Det är inte omöjligt.
2004 tog Göran Perssons regering hjälp av Miljöpartiet och Vänsterpartiet för att ta bort arvs- och gåvoskatten.
Vi diskuterar ofta skatt på arbetsinkomster (som idag beskattas mer än kapital), men det är inte där de stora förmögenheterna finns. De bygger snarare på kapitalinkomster, där rika inom finanssektorn och kapitalägare tjänar på att skatteplanera eller gömma pengarna i Panama eller andra skatteparadis. De tjänar mest men slipper enklast undan.
I dag har vi fortfarande ingen arvsskatt, fastighetsskatten är omvandlad till en orättvis fastighetsavgift och det finns allt för många undantag i kapitalbeskattningen. Vad gör våra politiker åt det? Senast förra veckans partiledardebatt (ungefär 2 timmar och 46 minuter in i den) fick Jonas Sjöstedt frågan av MP:s Gustav Fridolin om varför Sjöstedt vill återinföra ”skatter som hämmar människors möjligheter att bygga sina liv”, för Fridolin vill verkligen inte göra våra miljardärer arga. Som tur är är socialdemokratins numera enda politiska gren, LO, inte enig med de gröna liberalerna. Karl-Petter Thorwaldsson vill se fler reformer finansieras av skatt på förmögenhet, arv och gåvor.
Vänsterpartiet måste visa att man menar allvar i skattefrågan, att man har färdiga förslag om ny arvsskatt, hårdare beskattning av kapital och fastigheter. För att kunna bygga ut och göra välfärden till det verktyg för att utjämna klasskillnader det skulle kunna vara, måste skattkistan fyllas på. Det är dags att göra de svenska miljardärerna fattigare.