Stefan Löfven kommer att bli Sveriges nästa statsminister. Det finns inte mycket idag som talar emot det påståendet. Hur Sveriges nästa regering ska se ut är en helt annan fråga. Flammans ledarskribent Anna Herdy gjorde i förra veckan en spännande gissning som utgick från att det blir en S+Mp+V-regering. De senaste dagarna har dock flera utspel gjorts i en riktning som öppnar upp för flera olika scenarior där Vänsterpartiets roll inte alls är lika självklar.
Miljöpartiet har tidigare varit mycket tydliga med att de vill regera tillsammans med Socialdemokraterna, men inte med Vänsterpartiet. Mitt i brinnande valrörelse går Margot Wallström ut och säger att hon gärna samarbetar med Folkpartiet. För Wallström är det Vänsterpartiets hårdnackade kritik mot vinster i välfärden som står i vägen. Många upprördes över Wallströms uttalande. Även hon borde ha känt av kritiken hos väljarna. Det är många gånger man har fått höra att ”jag har alltid röstat på Socialdemokratin, men i år blir det Vänstern” den här valrörelsen. Det är klart att många av dessa, men även de som fortsätter att rösta på socialdemokraterna trots att de är kritiska, blir besvikna när en av partiets ledande politiker räknar bort ett samarbete med det enda vänsterpartiet i landet. Och när alternativet skulle vara Folkpartiet! Det parti som slagit sönder den svenska skolan, som flirtar med främlingsfientliga väljare och aktivt medverkat till nedmonteringen av den svenska välfärden. I onsdags (20/8) backade Wallström något, men säger samtidigt att Vänsterpartiet inte kan förvänta sig att få igenom sitt krav på stopp på vinster i välfärden. Löfven säger att samarbete med Vänsterpartiet är naturligt, men nämner inte regeringsfrågan. Han pratar också om samarbete med Folkpartiet och Centerpartiet.
Det är lätt att bli upprörd på socialdemokraternas arrogans för alla de väljare som vill ha en annan regering och en annan politik. Samtidigt har Wallström rätt i sin analys. Vänsterpartiets och Jonas Sjöstedt inställning har varit mycket tydlig sedan kongressen i januari. En rödgrön regering är det bästa för Sverige, men de privata vinsterna i välfärden måste bort. Om inte socialdemokratin radikaliseras avsevärt de sista veckorna i valrörelsen eller inser att de måste tillgodose Vänsterpartiets krav är det inte troligt att Vänsterpartiet kan sitta i regeringen.
Vänsterpartiet har diskuterat och kritiserat vinsterna i välfärden ihärdigt och envist. Lite förvånande har flera av landet stora morgon- och kvällstidningar hjälpt till och publicerat avslöjanden om nya skandaler i den privatiserade välfärdssektorn. Vi har sett artiklar om både vanvård och misskötsel, men också om hutlösa vinstuttag och skatteplanering. Många utöver Vänsterpartiets kärnväljare vill se ett stopp för vinstuttag i välfärden. Och även om opinionen har tvingat samtliga övriga partier att backa och instämma i kravet på åtminstone någon form av reglering eller begränsning så är nog sanningen den att Vänsterpartiet är långt ifrån att få gehör för ett stopp för vinster i välfärden i en kommande regering.
När man känner av opinionen, hör alla besvikna socialdemokrater och har maktpositionerna nära är det lätt att ge med sig. För Vänsterpartiet kommer det alltid att gå att motivera ett regeringssamarbete med att Vänsterpartiet får igenom åtminstone något. En regering med bara socialdemokrater och miljöpartister kommer alltid att bli lite sämre än en där Vänsterpartiet får igenom, om än marginella, förslag. En socialdemokratisk regering där Folkpartiet eller Centerpartiet ingår vore så klart en katastrof utan dess like. När man avfärdas som icke samarbetsduglig är det högst mänskligt att vilja motbevisa den tesen. I det läget är det imponerande och modigt att hålla fast vid sina krav såsom Sjöstedt och Vänsterpartiet gör idag. Nu blir det istället Socialdemokraterna som kommer att få ta svekdebatten efter valet. Ett sätt att kanske ta sig ur den debatten är någon sorts variant av den danska lösningen med vänsterpartiet Enhedslisten. Man lovar stöd åt regeringen och får politiskt inflytande i utbyte, dock utan ministerposter och faktisk regeringssamverkan. Mycket talar för att det är det som Löfven strävar efter.
Efter allianspartiernas utspel i DN (21/8) verkar det som att budgeten kommer att bli en nyckelfråga. De fyra allianspartierna säger att de kommer att lägga en gemensam budget efter valet som de kommer att rösta för. Röstar även Sverigedemokraterna på den kan vi ha en statsminister som inte får igenom en budget. Det är dock tveksamt om allianspartierna menar allvar med sitt hot. Ett nyval efter att de precis förlorat ett riksdagsval är knappast till deras fördel.
Det Sverige behöver är en regering med ett starkt vänsterparti, men inte till vilket pris som helst. Det måste vara ett riktigt innehåll i politiken. Så länge det inte är realistiskt kommer det att behövas en kritisk röst från vänster. Ett starkt och modigt Vänsterparti har alla förutsättningar för att kunna påverka svensk politik även utanför regeringen.