BEIRUT När jag träffar Ali Bassal knappt fyra år senare är han 22 år och studerar arkitektur på Libanesiska universitetet. Jag ber honom om att ta mig på en rundtur i Dahiyeh, Beiruts södra förorter som var ett av föremålen för de israeliska bombattackerna sommaren 2006. Jag häpnas över att i vissa områden är hela kvarter under uppbyggnad. Överallt finns halvfärdiga byggnader, lyftkranar, damm och byggnadsarbetare. Ali berättar att där byggarbetsplatserna står idag fanns efter kriget endast ruiner.
Den allra största förstörelsen drabbade södra delarna av Libanon. Under kriget dödades omkring 1 300 libaneser och cirka en miljon människor tvingades på flykt. Jag frågar Ali vad han känner när han tänker tillbaka på kriget. Han säger att det är dubbelt. Å ena sidan är han ledsen över de människor som dödades, å andra sidan är han glad över att Libanon för första gången i historien vann över Israel som tvingades att dra sig tillbaka.
Hotet kvarstår
– När Hizbollah slog tillbaka år 2006 förändrades maktbalansen mellan Libanon och Israel, säger Ali Bassal till Flamman, nu är det jämnare. Därför kommer Israel att tänka igenom det noga innan de invaderar igen. På det sättet blockerar Hizbollah ett nytt krig.
Han säger att Israel vet att om de angriper Libanon igen kommer motståndet att slå tillbaka. Därför kommer Israel inte attackera förrän de är säkra på att de kommer att vinna.
Men hotet om en ny invasion från Israel ligger alltjämt i luften. Alltsedan eldupphöret 14 augusti 2006 har Israel kontinuerligt överträtt Libanesiskt territorium genom marköverträdelser och flygningar. Så sent som förra veckan lämnade Libanon in ett klagomål till FN säkerhetsråd om en ny marköverträdelse. Under 2010 har Israel i flera uttalanden gjort det tydligt att man inte drar sig för ett nytt krig mot Libanon. Försvarsminister Ehud Barak har sagt att vid minsta provokation från Hizbollah kommer senaste års lugn att brytas utan varning. Israel har militärposteringar vid gränsen och är väl förberett. Ehud Barak har också gjort det tydligt att nästa gång kommer Israel inte bara att slå till mot Hizbollah utan hela Libanon och alla som stödjer motståndet.
Lyssna på radio
När vi promenerar runt i Dahiyeh lägger jag märke till de gröna Hizbollah-flaggorna som kröner många av gatorna. Att Israel släppte bomber över Hizbollah-kontrollerade områden förändrar inte faktum att de allra flesta dödsoffren var civila. Inför kriget hade israeliska spioner satt infraröda sändare i olika byggnader i Dahiyeh, för att Israel skulle hitta rätt hus att bomba. Det är tydligt att Hizbollah är på vakt mot spioner, till exempel är det förbjudet att fotografera i Dahiyeh utan tillstånd. En vecka innan jag kunde ta kort på Ali gick vi till Hizbollahs mediekontor med pass och sökte tillstånd. När vi väl skulle fota hade vi en person med oss som såg till att inte en alltför stor del av byggnaderna kom med i bakgrunden av bilderna.
Vi sätter oss på ett café och Ali berättar för mig om sina upplevelser av kriget. Han säger att första dagarna av invasionen var livet normalt för många libaneser. Men sen kom rapporter från södra delen av landet om dödade människor och förstörda byggnader. Därefter började flyktingskaror söka sig till Beirut och huvudstadens flygplats bombades.
– Efter fyra dagar insåg vi att det var ett nytt krig på gång, säger Ali Bassal.
Alis reaktion på våldsamheterna var att sitta stilla i sin säng och lyssna på radio, något som irriterade hans storebror. Hans nioåriga lillebror var i ständig skräck och ville jämt hålla mamma i handen, även när han gick på toa. Familjen bor fem minuters bilfärd från bombningarna och beslutade efter nio dagar att söka skydd i skolsalar i bergen.
Jag dricker te med myntablad och Ali dricker kaffe, på bordet ligger skurna morötter doppade i citronsaft. Israel lyckades inte nå upp till sina målsättningar i kriget 2006, ambitionen att undanröja Hizbollah finns fortfarande kvar och därför finns också hotbilden mot Libanon. Men Israels intressen i landet sträcker sig längre än så, libanesiska landområden och vattenkällor har länge varit åtråvärda för Israel. Israel har alltså fortfarande motiv att anfalla Libanon men kanske inte mod nog att göra det just nu. Jag frågar Ali om den utjämnade maktbalansen mellan länderna betyder att libaneserna kan känna sig trygga?
Alltid krig
– Självklart inte, säger Ali Bassal, Libanon har alltid varit drabbat av krig. Nu har vi makt att försvara oss mot Israel, men vi har inte makt att få folk att känna sig trygga.
Spänt läge mellan Israel och Syrien
Israels president Shimon Peres anklagade förra veckan Syrien för att skicka Scud-långdistansmissiler till Hizbollah i Libanon.
Detta är uppgifter som varken Damaskus eller Hizbollah har bekräftat. Enligt den kuwaitiska tidningen Al-Anbaa har USA:s ambassadör i Beirut, Michele Sison, avslöjat att Israel varit nära på att bomba en lastbil med det de misstänkt vara vapentransport från Syren till Hizbollah. Men efter begäran från USA, som sagt sig vilja undvika upprinnelsen till krig, stoppades bombningen. Enligt Israel har Libanon förlorat kontrollen över Hizbollah, man anser därför Hizbollah vara en del av den Syriska armén och således kan Syrien ställas ansvarig för Hizbollahs eventuella handlingar.
Förnekar sändningar av missil
Enligt nättidningen Ya Libnan har en israelisk minister genom en tredje part skickat följande hemliga meddelande till Syrien: ”Vi kommer att föra tillbaka Syrien till stenåldern genom att förlama dess maktcentra, hamnar, kärnbränsle och varje del av strategisk infrastruktur om Hizbollah vågar skicka långdistansmissiler mot oss” (Flammans översättning). Syriens försvarsminister förnekar sändningar av missiler till Hizbollah och menar att Israel sprider dessa lögner för att legitimera en attack mot Syrien.
