Okategoriserade 21 december, 2006

Hela modellen för hyrorna står på spel

Allmännyttans roll står på spel. Det menar Hyresgästföreningen, som ser med oro på minst tre ärenden som kan förändra hela hyressättningen.

Godkänner EU att kommunerna understödjer sina bostadsbolag? Att de allmännyttiga hyrorna är norm för övriga hyror, stämmer det med EU-reglerna? Och hur mycket får hyrorna höjas?
Statsstödet till den svenska allmännyttan bryter mot EU:s regler, visar en ny rapport som kan bana väg för marknadshyror i Sverige. Hyresgästföreningen menar att hela rapporten bygger på räknefel. Enligt rapporten låg statsstödet till allmännyttan 2002 på 11,5 miljarder kronor. Den uppgiften baseras på en undersökning gjord av revisionsföretaget Ernst & Young, som gjordes på uppdrag av Fastighetsägarna. Fastighetsägarföreningen ville utreda det kommunala stödet till sina egna bostadsföretag under 2002. Enligt utredningen fick 273 av 287 undersökta kommunala bostadsföretag kommunalt stöd på totalt 11,5 miljarder. Men enligt Hyresgästföreningen måste man gå in och granska varje företag för sig för att få en korrekt bild och det direkta stödet till allmännyttan är litet, cirka 18 miljoner kronor per år.

Vederlägger
– Vi har tagit fram ett par utredningar som vederlägger deras beräkningsmetod, säger Peder Palmstierna, presstalesman på Hyresgästföreningen, till Flamman.
Hyresgästföreningen sprider missvisande information, som skapar oro bland många hyresgäster, säger Per-Åke Eriksson, VD för Fastighetsägarna Sverige.
– Hyresgästföreningen för ett mycket egendomligt resonemang, säger Eriksson till Jnytt.se.
– Å ena sidan säger de att Ernst & Youngs siffror är helt fel, å andra sidan säger de att det kan leda till kraftiga hyreshöjningar. Dessutom bortser de från att hyrorna faktiskt förhandlas fram med Hyresgästföreningen och jag har svårt att tro att de själva skulle gå med på några chockhöjningar. Vår EU-anmälan handlar inte om marknadshyror, utan om att få en fungerande och rättvis bostadsmarknad.
Fastighetsägarna har gjort en anmälan till EU-kommissionen med stöd av rapporten. Ärendet kommer antingen att behandlas av kommissionen som ger ett yttrande inom ett halvår, eller blir ett formellt ärende. Det är allmännyttans hyror som är vägledande för hyrorna i de privata husen. Nu arbetar Hyresgästföreningen för att det svenska systemet med allmännyttans hyror som utgångspunkt för hyressättning, ska överleva. I annat fall hotar hyreshöjningar med 25 procent, över hela landet, menar föreningen.
– Nu under en begränsad period finns utrymme för Sverige att agera. Sedan öppnas formellt ärende, säger Hyresgästföreningens Peder Palmstierna.

EU-regler
Men Hyresgästföreningen oroas även av andra aktuella fall. Den pågående utredningen som tillsattes av förra regeringen, kommer inom kort att få nya direktiv.
Just nu arbetar utredningen med framför allt två saker: Självkostnadssystemet i allmännyttan samt det svenska systemets överensstämmelse med EU-regler.
Peder Palmstierna välkomnar i och för sig en översyn av dagens hyressättning, eftersom han menar att kommunerna som äger de allmännyttiga bolagen har börjat plocka ut på tok för mycket i vinst, helt i strid med lagen.
– Att ändra hyrestaket är ingen lätt manöver, men man väljer ju det minst onda. Idag har vi ett system där faktiska förvaltningskostnader och byggkostnader ligger till grund för hyrorna. Det fungerar inte praktiken eftersom kommunerna skjutit sönder det – den kommunala uppfinningsrikedomen och laglösheten är häpnadsväckande.
Hyresgästföreningen har därför satt sig i förhandlingar med regeringen om förändringar i hyrestaket. Detta har väckt ont blod inom delar av rörelsen och i veckan gjorde ett flertal Stockholmsföreningar ett upprop mot förbundsledningen i Hyresgästföreningen.

Står på spel
Det tredje aktuella fallet som kommer att påverka hyresgästerna, är ett ombyggnadsärende som ligger hos Svea hovrätt. Det handlar om hur mycket en hyresvärd kan höja hyran efter att ha byggt om.
Hovrätten begärde ett så kallat förhandsavgörande av EU, för att få vägledning i huruvida svenska regler står i överensstämmelse med EU. EG-domstolen avslog ett sådant förhandsavgörande, men gav ett utlåtande som Hyresgästföreningen menar öppnade för nya processer.
– Det som står på spel är allmännyttans roll, säger Peder Palmstierna. Om den ska drivas som kommersiellt bolag vilket som helst.
Ett möjligt alternativ menar Palmstierna, är att allmännyttan inordnas i EU statsstödsregler.
Det finns en sådan chans, menar han, även om han inte är särskilt optimistisk.
– Observera att statsstöd avser alla former av offentligt stöd, även att man inte tar ut full avkastning.

Kooperativ
Förra året gick dåvarande vänstermajoriteten i Stockholm ut och föreslog kooperativa lösningar. Det var ett mothugg mot borgarnas iver att sälja ut hyresrätter och omvandla till bostadsrätter.
Men en variant med kooperativ vore katastrofal för hyressättningen, sade Hyresgästföreningen då. Hyresgästföreningen förhandlar inte om kooperativa hyror.
– Har vi inte kvar de allmännyttiga bostäderna som jämförelse i förhandlingarna med de privata värdarna, blir det svårt att hålla tillbaka kraven på höjda hyror, sade Terje Gunnarsson, ordförande för hyresgästföreningen i Stockholm, till Stockholm City.

Utrikes 01 januari, 2025

Mexiko viker sig inte för Trump

Claudia Sheinbaum svors in som president i oktober 2024. Foto: Fernando Llano/AP.

Presidenten Claudia Sheinbaum lovar att stå upp mot Trumps hot om handelskrig – och hon har folket bakom sig.

På Zócalo, det stora torget mitt i Mexico City som är byggt på ruinerna av den gamla aztekstaden Tenochtitlán, stiger rök mot himlen i det tryckande solljuset. Män och kvinnor klädda i traditionella, fjäderprydda urfolkskläder dansar invid katedralen med rökelsekar i handen. Ett stenkast längre bort ligger ingången till museet som är byggt kring ruinerna av det största aztekiska templet, Templo Mayor. Här märks den syntes av europeisk kristendom och traditionell urfolkskultur som Mexiko är byggt av i själva stadsbilden.

På Zócalo, liksom vid otaliga andra torg runtom i denna 20-miljonerstad, breder långa rader av små marknadsbås ut sig. Här säljs allt från handgjorda dockor och klädesplagg till kitschiga t-shirts med Frida Kahlo på och allsköns krimskrams i plast, glas, trä och metall. Men en sak som återfinns nästan överallt är mjukisdockor föreställande Mexikos förre president Andrés Manuel Lopéz Obrador (”AMLO”) och hans efterträdare Claudia Sheinbaum. Särskilt populära är de vid marknaderna i den södra stadsdelen Cocoyacán, där Frida Kahlo och den tidigare kommunistledaren Lev Trotskij bodde ett stenkast från varandra innan den senare mördades på Stalins order.

AMLO lämnade presidentposten efter nästan sex år vid makten i somras med historiskt höga popularitetssiffror. De siffrorna har ärvts av efterträdaren Sheinbaum från hans parti Morena, som blev landets första kvinnliga president i oktober: samma månad uppgav över 70 procent av mexikanerna att de stödjer henne. Det är ett stöd som hon kan behöva just nu, för med Donald Trumps återkomst i USA väntar en uppslitande konflikt om handel och kriminalitet. 

Oavsett vad USA och Kanada anser så är det ett mer självständigt Mexiko som har trätt fram under AMLO och Sheinbaum.

Efter att Trump nyligen hotade med att införa en 25-procentig tull på alla produkter från grannländerna – om de inte lyckas stoppa inflödet av migranter och droger i USA – har regeringarna i Kanada och Mexiko gått in i krisläge. För två veckor sedan flög Kanadas premiärminister Justin Trudeau till Florida för att övertyga Trump om att hans land inte går att jämföra med Mexiko. Den underförstådda betydelsen klargjordes senare av den kanadensiska ambassadören i Washington: bara en bråkdel av den insmugglade fentanyl och de irreguljära migranter som kommer in i USA varje år kommer från Kanada.

Claudia Sheinbaums reaktion lät inte vänta på sig: ”Mexiko måste respekteras, särskilt av sina handelspartner”, sade hon samma dag, och tillade i ett syrligt svar till sina nordamerikanska nästgårdsgrannar att ”Kanada kan bara önska att de hade samma kulturella rikedomar som Mexiko har.”

Det stämmer visserligen att trafiken över den mexikanska gränsen vida överstiger den vid den kanadensiska: förra året beslagtog den amerikanska tullen mindre än 20 kilo fentanyl från Kanada, jämfört med över 10 ton från Mexiko. Men för den mexikanska regeringens del handlar det framför allt om att erkännas som en jämlik partner. Trudeaus uttalande ses som ett svek då Mexiko insisterade på att Kanada skulle behållas i den uppdatering av frihandelsavtalet Nafta som gjordes 2018, efter att Trump först velat utesluta landet. Ännu viktigare för Sheinbaum är dock att försvara det egna landets suveränitet. 

Dockor av Claudia Sheinbaum och AMLO säljs på en marknad i Cocoyacán i Meico City. Foto: Jonas Elvander.

Det är en linje som inleddes av AMLO. Under hans tid gjordes den mexikanska narkotikapolitiken mer autonom och försök av den amerikanska polisen att lägga sig i Mexikos angelägenheter slogs tillbaka. ”Den politiken kommer att fortsätta”, sade Sheinbaum.

Det faktum att antalet fentanylbeslag har sjunkit i Mexiko är delvis ett resultat av denna politik. Sedan förra året har Mexikos armé och nationalgarde skiftat fokus från drogen, som beräknas leda till över 70 000 överdoser om året i USA, till metamfetamin, vars konsumtion är mycket mer utbredd i Mexiko. Förra året var beslagen av denna drog tolv gånger större än under 2022.

Läs mer

Oavsett vad USA och Kanada anser så är det ett mer självständigt Mexiko som har trätt fram under AMLO och Sheinbaum. Det gillas uppenbarligen av mexikanerna, som alltid har levt under ”los gringos” nedlåtande blickar. För de skolflickor som går runt med sina föräldrar bland stånden på Zócalo och i Cocoyacán går det plötsligt att föreställa sig en ledare som inte bara är kvinna – utan också en som står på det egna folkflertalets sida.

Inrikes 31 december, 2024

Hamnarbetare blockerar krigshandel med Israel: ”Vansinnig slakt”

Göteborgs hamn är en av de platser där krigsmateriel exporteras till och importeras från Israel. Foto: Helena Landstedt/TT.

Svenska Hamnarbetarförbundet har röstat ja till en blockad av all militär handel mellan Sverige och Israel. Flamman intervjuar vice förbundsordförande Erik Helgesson, som räknar med resultat – och yttre påtryckningar.

– Jag tror det är viktigt att vara noga med att inte skapa orimliga förväntningar, säger Erik Helgesson. 

Han är vice ordförande för Hamnarbetarförbundet, som i mitten av december röstade ja till en blockad mot militär handel med Israel.

– Våra medlemmar vet att det kommer bli svåra varuflöden att hitta och blockera på ett effektivt sätt. Företagen är väl insatta i hur man kan göra dem svåra att identifiera, och det är också ganska små volymer, även om de omsätter jävligt mycket pengar.

Det står ännu inte helt klart för facket hur aktionen bäst ska omsättas i praktik. Men strax efter nyår inleds en blockad mot all krigsmaterielhandel med Israel.

– Sverige importerar ganska mycket kommunikationsutrustning och annat från stora israeliska företag. När det gäller svensk export tittar vi bland annat på Aimpoint, men de gör även rätt mycket kikarsikten till jägare och andra, säger Erik Helgesson och fortsätter:

– Blockaden omfattar militära exporter till och från Israel, och man får försöka avgränsa sig till det. Om vi överhuvudtaget kan göra den distinktionen får vi se.

Aimpoint är en Malmöbaserad svensk tillverkare av gevärssikten, som används av IDF bland många andra. Strax söder om Göteborgs hamn ligger sedan 2021 det svenska högkvarteret för Elbit Systems, Israels största vapenföretag. Byggnaden har varit måltavla för både pistolskott och sprängningsförsök under det gångna året. Elbit har kontrakt med Försvarsmakten på över 2 miljarder kronor, för bland annat kommunikationsutrustning och olika digitala program, och på riksdagshusets tak har bolagets anti-drönar-anordning Red Sky monterats.

Blockaden omfattar militära exporter till och från Israel, och man får försöka avgränsa sig till det.

– Det rör sig om ett fåtal företag, och så länge det inte är förbjudet tänker de köra på. Det är tydligt att det inte finns någon övrig etik utöver de begränsningarna. Även om vi inte praktiskt kommer kunna blockera mer än några enskilda transporter så räknar vi med att rekylen kommer bli stark, berättar Erik Helgesson.

Senaste gången Hamnarbetarförbundet försökte sig på något liknande var 2010, då facket beslöt att stoppa 500 ton israeliskt gods som svar på blockaden av Gaza. Erik Helgesson var med den gången, och har lärt sig att förbereda sig på fult spel.

– Både arbetsgivarorganisationer, intressegrupper och olika nätverk kommer gå hårt åt oss. 2010 gick man ganska långt i att försöka få oss att inte genomföra aktionen.

68 procent av förbundets medlemmar röstade för några dagar sedan ja till motionen, som först behandlades under kongressen i början av december. Varken för- eller motsidan har drivit något särskilt högljutt kampanjarbete, menar Erik Helgesson.

– Vi är noga med att man ska rösta utifrån sitt eget huvud och övertygelse. Varje röst har ju sitt eget motiv, men som fack verkställer vi det medlemmarna bestämmer. Bakgrunden är att Israel i över ett år varit ansvarig för en fullständigt vansinnig slakt av Gazas civilbefolkning. Många är frustrerade över att bara se det fortsätta månad efter månad utan reaktion.

En månad efter 7 oktober 2023 gick hamnarbetarförbundet i spanska Barcelona ut med att man skulle vägra hantera israeliska militära laster. Det löste rederierna genom att helt enkelt undvika Spanien och lossa i Marocko istället, berättar Erik Helgesson.

– Möjligheterna att kringgå blockaden är ganska stora, det är bara att kolla på Ryssland. Där har man försökt skapa en kompakt blockad i två års tid, och den läcker ju fortfarande.

I en intervju med Göteborgs-Posten menar Johan Grauers, förhandlingschef på Sveriges hamnar, att det inte är upp till hamnarbetarna att avgöra vilket gods som förs in och ut ur Sverige.

Läs mer

”Lämpligheten av export och import av krigsmateriel till och från andra länder är en politisk fråga, som bestäms av riksdagen och regeringen”, skriver han till tidningen.

Erik Helgesson är enig om att den mest effektiva lösningen skulle vara på politisk väg.

– Jag tror staten har alla resurser som krävs för att få stopp på den här typen av militärt handelsutbyte. Det är ju Försvarsmakten som köper utrustning från Israel för miljardbelopp, under pågående krig. 

Ledare 30 december, 2024

Sluta döda Gazas barn

Ali al-Batran, 20 dagar gammal, intensivvårdas på Al-Aqsas martyrsjukhus i centrala Gaza den 29 december. Foto: Abdel Kareem Hana/AP/TT.

Allt fler internationella organisationer varnar för folkmord i Gaza. Men Sveriges regering sticker fortsatt huvudet i sanden.

”Sluta döda Gazas barn.”

Orden har under vintern prytt fönstret på Socialdemokraternas högkvarter i Stockholm. Man kan tycka att budskapet är okontroversiellt – men tydligen inte. Och det var inte bara vansinneshögern på X som rasade, utan även liberaler. ”Är detta på riktigt?” frågade Sofia Nerbrand, politisk redaktör på Kristianstadsbladet och Norra Skåne.

Amnestys senaste tunnelbanereklam, med ordet ”folkmord” i versaler, har utlöst liknande reaktioner. Liberalpartisten Fredrik Malm kommenterade: ”Amnesty är inte en seriös organisation för politiska rättigheter längre. Det är en aktivistgrupp för yttervänstern.”

Hans partikollega Gulan Avci förklarade vidare att ”Amnestys agerande […] gör det allt svårare för judar att leva judiskt liv i Sverige!” Visst måste Sveriges judar värnas, inte minst med tanke på den ökade utsattheten sedan den 7 oktober i fjol, men här framstår det som att hon anser att de bär skuld för staten Israels agerande. Menar hon verkligen det?

I vilket fall står regeringen uppenbarligen på fel sida om det här kriget, och behöver bli påmind om det. Den har på lösa grunder dragit bort stödet till UNRWA, som FN själva sagt är bäst placerade att hjälpa palestinska civila, och vägrat avbryta handelsavtalet med Israel. Detta trots biståndsminister Benjamin Dousas chock när han i december besökte Gaza: ”De historier jag får höra är bland det värsta jag har hört i hela mitt liv.”

Den internationella rätten måste gälla alla, även USA:s allierade, för annars gäller den ingen.

Och eftersom regeringen varken lyssnar på FN, Internationella brottmålsdomstolen, eller människorättsorganisationerna, är Amnestys versaler på sin plats. Faktum är att den inte ens lyssnar på sina egna väljare – enligt en undersökning från DN/Ipsos har 46 procent blivit mer negativa till Israel under krigets gång, medan 63 procent anser att landet inte har gjort nog för att skydda palestinska civila. Liberalerna sticker särskilt ut som ett parti där väljarnas åsikter går på tvärs med partiledningens.

Gulan Avci skriver att Hamas bär ansvar för krigets fortgång. Men enligt FN:s människorättsorgan OHCHR är 70 procent av de dödade i Gaza, som totalt uppgår till 45 000 palestinier, kvinnor och barn. Inte minst som New York Times nyligen bekräftade tidigare rapporter om att Israel efter den 7 oktober lättade på sina interna regler för att skydda civila (26/12).

Så Israels fokus kan knappast sägas vara de stridande.

Därför varnar nu allt fler för att det som pågår utgör folkmord.

Enligt Human Rights Watch (19/12) har israeliska myndigheter medvetet skurit av tillgången till vatten, samtidigt som regeringen fällt uttalanden som tyder på att de önskar utplåna eller fördriva en del av Gazas befolkning. Detta utgör enligt organisationen brott mot mänskligheten i form av utrotning och ”folkmordshandlingar”, som sammanvägt ”kan utgöra folkmord”. De skriver att det nu är omvärldens plikt att agera för att förhindra att ett sådant äger rum, samt stödja Internationella brottmålsdomstolens arbete.

Amnesty själva drog nyligen slutsatsen (5/12) att kriget utgör folkmord, baserat på den stora mängden dödade civila, skadan mot civil infrastruktur, tvångsförflyttningarna, stoppet för hjälpsändningar, och begränsningarna av eltillgången. Dessförinnan konstaterade en FN-rapport (20/9) att Israel har använt svält som ett krigsmedel, och öppnar för ”möjligheten att folkmord utförs i Gaza”. Och redan i januari fann Internationella brottmålsdomstolen en ”trovärdig risk” för folkmord.

Läs mer

Man kan hävda att folkmord är en juridisk term som ska avgöras i rätten, och inom forskningen är man fortfarande kluvna kring om Israels agerande passar in i de snäva definitionerna.

Samtidigt är alla relevanta organisationer överens om att Israel begår krigsbrott mot palestinierna. Om inte USA slutar förse dem med vapen måste omvärlden kliva in på annat sätt, med fredsstyrkor om så krävs. Den internationella rätten måste gälla alla, även USA:s allierade, för annars gäller den ingen.

För i grunden är frågan enkel: sluta döda Gazas barn. 

Ledare 29 december, 2024

Nej, Mark Levengood vill inte röva bort dina barn

För vissa är den röda färgen en symbol för julen – för andra betyder den blod. Foto: Anders Wiklund/TT.

Medan världens rikaste stärker sitt grepp om samhället vill de rikta vårt fokus mot ett par röda skor. De har allt att vinna på att vi tittar bort.

”Vit kanin på tavlan till höger”.

Det är en av de mer bisarra trådar jag sett på den allt sjukare sajten X (tidigare Twitter). Flera användare diskuterar en skärmdump från SVT:s sändning med årets julvärd Mark Levengood, från hans brosch (”en orm?”) till hans röda skor (”bra för att dölja blodet från dödade barn”).

Berättelsen vilar på två ben. För det första ingår Levengood i ett hemligt elitnätverk, som kidnappar barn för att utvinna ungdomselixir ur dem. För det andra har han av någon anledning bestämt sig för att fylla tv-rutan med ett dussin olika ledtrådar, för att den som klurar lite extra ska kunna lista ut den mörka konspirationen bakom allt.

”Symbolismen kommer bli deras fall”, konstaterar användaren ”Glenn 🇸🇪”.

Om det inte vore för den uppenbara homofobin mot Sveriges mest folkkära bög vore det ett ganska gulligt sätt att se på världen – lite som en saga. Samhället styrs av en grupp ondingar som inte kan låta bli att skylta med sina hemska avsikter, genom ondskefulla symboler som kaniner, en Peter Pan-statyett och Tove Janssons bok Pappan och havet.

Vill eliten äta dina barn? Nja, men de vill gärna att vi slukar deras bete. 

Visst är användarna i tråden marginella. Samtidigt är deras idéer egentligen bara en tillspetsad variant på de idéer som frodas inom den bredare högern, om en ”woke” elit som vill sätta en kommunal dragqueen på varje folkbibliotek i syfte att lura dina ungar att bli trans.

Det sorgliga är att den här typen av teorier dyker upp under ett år som blivit en vändpunkt när det gäller den verkliga elitens – mångmiljardärernas – inflytande över världspolitiken. De rikaste, som under de senaste årens kris haft svårt att veta var de ska placera sina slantar, har hittat ett tacksamt föremål för investering: politiker och media. 

Där ingår inte minst Elon Musk, som två år efter köpet av X bokstavligen hoppade upp på den politiska scenen i USA, under ett valmöte med Donald Trump i somras. Men också Amazons grundare Jeff Bezos, som först köpte upp tidningen Washington Post och sedan hindrade ledarsidan från att ta ställning mot Republikanerna.

I Sverige håller sig miljardärerna ännu på mattan. Men hur länge till? Risken är att mångmiljardärernas reaktionära vändning i USA inspirerar deras kollegor även på andra sidan Atlanten. 

Läs mer

Fredrik Wester, vd för datorspelsföretaget Paradox Interactive, doppade tårna i det bruna vattnet redan för fyra år sedan. Då gick han in som ägare i nystartade Bulletin, med hopp om att det skulle bli en ”svensk Wall Street Journal”. Även om kaoset på tidningen fick honom att dra sig ur så verkar det inte ha gett honom kalla fötter – på senare år har han bjudits in som föreläsare av Sverigedemokraternass tankesmedja Oikos.

Än mäktigare är Daniel Ek, vd för Spotify, med sin förmögenhet på nästan 76 miljarder kronor. Han har undvikit politiska uttalanden, men har samtidigt tecknat ett mångmiljonkontrakt med högerpoddaren Joe Rogan, som under de kommande åren kommer att driva någon sorts amerikansk regimmedia. 

Vill eliten äta dina barn? Nja, men de vill gärna att vi slukar deras bete. Den högsta drömmen för Elon Musk och hans likar är att få dig, din morsa och alla oss andra att vända bort blicken från deras förehavanden – medan vi förfasar oss över en pixlig skärmdump av Mark Levengoods skor. Varför inte i en tråd på X? 

Kommentar 27 december, 2024

En kopp från Temu, fotograferad i Damascus, USA i november 2024. Foto: Haleluya Hadero/AP.

En femtedel av svenskarna köpte sina julklappar från Temu eller Shein, de två senaste storspelarna inom krimskrams på nätet. Bakom framgångssagan döljer sig prispress, blydojjor, och en kinesisk subkultur med smak för piratkopior.

En elektronisk cigarett formad som en Airpod. Innersulor som utlovar känslan av att ”trampa i bajs”. Fullt normala möbler och juldekorationer – som vid ankomst visar sig vara miniatyrer. Men också bildelar, kläder och köksutrustning till en billig peng.

 ”Shoppa som en miljardär”, lyder Temus slogan.

Sedan två år har det kinesiska företaget tagit nätet med storm. I USA har sajten slagit på stort med marknadsföring, både på sociala medier och under amerikanska Super Bowl. Profiler på Youtube och Tiktok får miljontals visningar på klipp där de vadar genom knäppa felöversättningar, obegripliga manicker och exempel på när den faktiska produkten inte riktigt matchar förväntningen. 

I årets julhandelsrapport från Svensk Handel svarar nästan var femte av de tillfrågade att de köpt julklappar från Temu eller den likartade konkurrenten Shein. Chefsekonom Maria Mikkonen säger att man ”under lång tid påtalat farorna i de kinesiska onlinegiganternas framfart”, att ”svenska jobb och företag står på spel” samt att varje köp kan vara ”en potentiell säkerhetsrisk”. Att inte handla från nämnda bolag är ”att handla med hjärta och förnuft”. 

Temu har svarat på kritiken med att öppna sina första lokala lager i Sverige – i syfte att göra tiden från klick till dörr ännu kortare.

För två somrar sedan fanns inget Temu alls. Men vid det laget hade grundaren Colin Huang redan hunnit omsätta miljarder med plattformen Pinduoduo – som granskats av kinesiska medier och myndigheter, som ökänd marknad för shanzhai. Bokstavligen betyder ordet ungefär ”bergsfort”, men blev genom den litterära 1300-talsklassikern Berättelser från träskmarkerna förknippat med rövarbanden i samhällets utkanter under det tidiga 1000-talets Song-dynasti. 

Längs den vägen har termen fått sin moderna betydelse, snarlikt hur ”pirat” glidit från sjörövare till fildelare – shanzhai är att äta friterad kyckling från KFG, dricka Sunbucks Coffee och ha på sig Adibos-skor. En kinesisk ”grå marknad” och subkultur som vuxit fram kring miljardindustrin med billiga, fulkopierade produkter, som ofta medvetet flörtar med eller gör parodi på välkända märken.

Likt piratbegreppet för shanzhai med sig en underjordisk antietablissemangsaura, någonstans mellan ett punkigt bygg-det-själv och ”adbusting” (att sabba reklam på ett satiriskt vis). 

Men ibland är det mer än bara Adidas och Starbucks anseende som skadas. I början av november 2024 ryter Konsumentverket och flera EU-instanser ifrån mot Temu i början av november, främst mot marknadsföringstaktiker som falska rabatter och fejkrecensioner.

I augusti avslöjar sydkoreanska myndighetskontroller förbjudna nivåer av farliga kemikalier i produkter som sålts av både Temu och Shein, bland annat skor som innehåller elva gånger mer bly än tillåtet. Ungefär samtidigt hamnar båda på en svart lista hos USA:s kongress, misstänkta för att utnyttja uigurbefolkningen i Xinjiang-provinsen till slavarbete.

Nu har också klimatminister Romina Pourmokhtari (L) satt ner foten. Liberalerna vill nu stoppa import från både Shein och Temu, förbjuda det hälsofarliga ämnet PFAS i kläder och sänka momsen på second hand-inköp.

Läs mer

– Hade man på allvar sett de villkor som råder för arbetarna och förstått att de här textilierna kan leda till cancer hade man nog övervägt att lägga några kronor till på julklappen, sade Pourmokhtari strax innan jul till Aftonbladet.

Hur årets jul blev för Temu, Shein och de andra drakarna – utöver lukrativ – förtäljer inte sagan. Troligen inte lika kaotisk som förra årets, då blyskorna åkte på på allvar, och Shein stämde Temu för att ha använt ”maffialiknande metoder” mot konkurrenten och dess leverantörer. Släkten är värst.

Flamman har sökt Temu och Shein.

Kommentar/Kultur 23 december, 2024

Kyrkfönster med Jesu dop i Sainte Chapelle, Paris. Foto: Wikimedia.

Religiösa trender i sociala medier har blivit ännu ett sätt för kapitalismen att sälja på oss en livsstil. Och vi fångar betet eftersom rörelserna på 2010-talet gick sådär.

Det var ingen influerare, karismatisk guru eller svampupplevelse som fick mig att inse min vilsna religiösa hemvist, utan ett citat av den franska litteraturprofessorn Hélène Cixous, ur hennes klassiska verk Medusas skratt: ”Ut, lilla judinna. Snabbt, innan jag döper dig. ’Ära’: vilket ord! Ett namn för arméer och katedraler, för högtidliga segrar; det var inget ord för judekvinna. Ära, kyrkfönster, flaggor, domer, mästerverk – hur skulle jag kunna undvika att kännas vid er skönhet och därmed påminnas om mitt främlingskap?”

Cixous föddes och växte upp som judinna i Algeriet, där hon fick uppleva bristen på tillhörighet i dess sorgligaste form. Först som andra klassens medborgare ur kolonisatörernas antisemitiska perspektiv (sämre än kristen fransk, men lite bättre än de koloniserade afrikanerna) och efter självständigheten som överbliven barlast i den nyfödda nationen.

Familjen emigrerade till Paris, där hon – som man förstår av citatet – blev golvad av kristendomens bedårande mäktighet. Tänk att ha tillgång till denna rikedom! Ja, jag förstod Cixous precis, trots min polska bakgrund. Sedan jag var liten har jag dragits till det kristna mysteriet, med nåden som grundbudskap och en huvudperson som redan för 2000 år sedan tog sig tid att hänga med kvinnor och barn. Som traditionslös judinna med bakgrund i ett land där judar tvingades välja mellan tradition och socialism, blir man avundsjuk. När en vän till mig började studera till präst bestämde vi halvt på allvar att han ska döpa mig när han blir klar, vilket blir om drygt ett år.

I den uppmärksammade bekännelseartikeln i Expressen, en av flera publicerade trosresor (ursäkta), intervjuar krönikören Nanna Olasdotter Hallberg konvertiten Maria Reina, en tidigare Ung vänster-aktivist och feminist som hittat till islam för om att ”hoppa av ekorrhjul och individualism”. Hon är inte ensam. Antalet konfirmander har ökat med elva procent enligt årets ungdomsbarometer, och enligt islamologen Yafa Shanneik har även muslimska konvertitberättelser fått ett uppsving på sociala medier.

Jag värjer mig mot bli en del av en trend framscrollad av krafter som vill avleda mig från något viktigare.

Var och en har förstås rätt att finna något att bli salig på, livet är röv som det är. Och internet känner av vår längtan. Som all lidelse är tron en perfekt valuta att omvandla till varor och livsstil. På shoppingsajterna är vi bara en pastellfärgad hijab, ett rutigt förkläde eller en Lilla huset på prärien-klänning bort från ännu en orealistisk skitdröm som aldrig kommer att föra oss närmare en jämlikare värld.

Om Maria Reina är representativ betyder det att många som nu söker sig till församlingarna är sådana som för ett par år sedan återfanns i klimatrörelsen eller någon annan kampgemenskap. Även dessa rörelser drevs av affekt, men bränslet var en tro på systemskifte. Hur bra gick det? Jag tror att många fortfarande är traumatiserade över att framgångarna uteblev. I stället var det lögnerna och konspirationerna som vann mark. Utan inflytande är det inte konstigt att generation Z och alfa vänder sig till högre makter.

Den som kommer närmast en nykter analys av vad som pågår är professorn i religionsvetenskap, Simon Sorgenfrei. I samma reportage menar han att ”det i dag finns en individualistisk islam som växer fram med hjälp av sociala medier.” Lite som astrologi eller ett hälsoprogram som beställts på postorder.

Så ska även jag bli frälst? Tanken gör mig generad. Jag värjer mig mot bli en del av en trend framscrollad av krafter som vill avleda mig från något viktigare.

Det finns dock en mikroskopisk chans att den andliga väckelserörelse blir det som till slut blåser liv i de kraftlösa rörelserna, även om sannolikheten är måttlig. Snart har även den här trenden blåst över, precis som axelvaddarna och ståluggen på min tid.

I alla händelser missunnar jag ingen ett dundrande Hosianna på juldagsmorgonen eller rysningar i hela kroppen under gemensam bön i moskén. Alla borde få uppleva det åtminstone en gång om året. Varför inte på första maj?

Inrikes/Krönika 23 december, 2024

Unga män tränar inte för mycket, vi har bara slutat umgås. Foto: Anders Deros/Aftonbladet/TT.

Min telefon plingar till. En Tiktokvideo. Stop being a bitch!, manar en vältränad amerikan som filmar sig själv joggandes i bar överkropp. Min vän har skickat videon. Han agerar personlig tränare åt mig för att bygga upp min självkänsla.

– Min kusin höll på med droger innan. Nu håller han på med träning och kostrutiner i stället. Han får grov ångest om han inte tränar. Eller äter dålig mat. Jag tror att han har ortorexi.

Det berättar min kompis medan hon steker pannkakor för att bota min bakfylla. Enligt ätstörningsforskaren Andreas Birgegård betyder ortorexi för resten av världen en fixering vid ”naturlig” och hälsosam mat. Men i Sverige har begreppet fått en ny betydelse: överdriven träning kombinerat med strikta kostregler. Kry beskriver det som att vara ”sjukligt hälsosam”.

Jag tar en tugga av pannkakan. Jag är glad att jag själv aldrig haft någon ätstörning. Träningsångest kan jag däremot relatera till.

Jag följer träningsprogrammet plikttroget varje dag. 200 armhävningar och fem minuters planka varannan dag. 200 knäböj, 100 utfallssteg och 100 tålyft resten av dagarna. I hela två månader. Sedan tar latheten över. Kvar är bara ångesten över att jag borde träna. Det hjälper inte heller att samtal om känslor med mina killkompisar alltid snabbt landar i samma lösning: ”Börja gymma”.

Träningen måste vara ett verktyg för välmående. Inte bara ännu en stressfaktor.

Jag var 18 när pandemin slog till. I en ålder då hemmafester för generationerna före mig ersattes av nattklubbar och barer, byttes de för mig ut med… Jag vet inte riktigt. Att spela Among us? Att doomscrolla på Tiktok? Pandemin var ett hårt slag mot mitt sociala liv. Och när den lika plötsligt tog slut några år senare drog festerna aldrig igång igen.

”Unga väljer bort krogen – går till gymmet i stället”, skriver SVT. Det är missvisande. Visst, vi unga dricker mindre, röker mindre och skaffar färre nya vänner än generationerna före oss. Och ja, det vanligaste ordet vi beskriver oss själva med är ”träningsmänniska”, och styrketräning är den nya aktivitet som flest provar, enligt Ungdomsbarometern. Men trots träningsambitioner är vi otroligt lata.

Folkhälsomyndigheten larmar om att svenska barn sitter still mer än hälften av sin vakna tid – ett problem som blir värre med åldern. Om ungas träningsuppvaknande är roten till att de slutat festa, borde det då inte också leda till att de rör mer på sig?

Jag tror att det ligger till så här: vi umgås mindre med varandra. Därför minskar vissa dåliga vanor kopplade till socialt umgänge. Men framför allt mår vi dåligt. Det vill vi bota genom att träna. När vi sedan inte gör det ordentligt får vi ångest.

Den 12 december kom Ungdomsbarometerns nya trendrapport, där 17 000 unga delar med sig av sina trendspaningar inför 2025. Förra året var det kroppshets, styrketräning och looksmaxande – att unga killar tar till extrema knep för att bli snyggare. I år är det skärmtidsstress, digital minimalism och slow tech.

Tre av fyra unga stressar flera gånger i veckan över krav de ställer på sig själva. Därför är det synd att kraven inte ens verkar leda till handling. Bygga muskler, skönhetsoptimera, skapa digital balans – vi sliter ihjäl oss över allt vi borde göra. I stället behöver vi lägga ned mobilen, sluta grubbla över att vi borde lyfta fler vikter och bara göra det.

Klockan är 22.00. Jag har ignorerat min väns meddelanden hela kvällen. Jag vet att han vet att jag inte tränat än. Put your phone down and stop being a bitch!, ryter amerikanen i Tiktok-videon. Jag drar mig upp ur soffan, sliter av tröjan och kollar mig i spegeln. ”Lata jävel”, tänker jag. Sedan kör jag igång. Efteråt mår jag som en kung.

Utrikes 21 december, 2024

Sjukskriven islamkritiker som gillade Musk och AfD – allt om julmördaren

Framför Johanneskyrkan i Magdeburg har sörjande lagt blommor. Foto: Michael Probst/AP/TT.

Fem dödades när en islamkritisk läkare körde in i en folkmassa på en julmarknad i tyska Magdeburg. I Sverige har många sänt sina kondoleanser – medan SD-politikern Charlie Weimers skyllde dådet på ”radikal islam”.

I tyska Magdeburg har alla offentliga julfiranden ställts in. I stället har kullerstenen framför Johanneskyrkans port fyllts med blommor och ljus.

Staden är i sorg sedan fredagskvällen, då en man in körde in i en folkmassa under en julmarknad, för att döda fem och skada omkring 200. När han försökte vända stadsjeepen igen stoppades han av lokala poliser och arresterades.

”Det finns ingen mer fridfull och glädjerik plats i Tyskland än julmarknaderna”, sade förbundskansler Olaf Scholz till lokalreportrar under fredagen, ”när människor träffas inför julfirandet för att dricka glögg, äta en korv, och slappna av tillsammans”.

Nu kommer allt fler detaljer fram om motiven bakom dådet.

Gärningsmannen, som kallas Taleb A. i tyska medier, är en 50-årig läkare som bodde i grannstaden Bernburg. Han var en specialist inom psykiatri och psykoterapi, som flyttat till landet från Saudiarabien 2006, men inte sökt asyl förrän 2016. Enligt kollegor har han varit sjukskriven i flera veckor, samt länge uppträtt oförberedd på möten och beskrivit sig som jagad av myndigheterna. En kollega beskriver dådet som ”inom det tänkbaras ramar”.

Filtar och stolar för de skadade ligger kvar under lördagen på Magdeburgs julmarknad, kvällen efter att en man kört in i en folkmassa och dödat fem människor. Foto: Jan Woitas/AP/TT.

Enligt ett lokalt rådgivningscentrum för förebyggande av våld och radikalisering är han en ”välkänd aktivist mot islam och asylrätt”, och hans sociala medier är fulla av radikal islamkritik.

I sin X-profil hävdar han att de tyska myndigheterna strävar efter att islamisera Europa, samt söker upp saudiska exmuslimer för att förstöra deras liv. Han har också anklagat landets tidigare förbundskansler Angela Merkel för ett ”kriminellt, hemligt projekt för att islamisera Europa”. För det förtjänar hon livstids fängelse, skriver han på X, och ”om dödsstraffet återinförs förtjänar hon att dödas”.

Han har också uttryckt stöd för Elon Musk och extremhögerpartiet Alternativ för Tyskland, och ska enligt enligt tyska tidningen Welt innan dådet på X ha skrivit: ”Vänstern är galen. Vi behöver AfD för att skydda polisen från dem.” Enligt partiet har han aldrig varit medlem.

Tyska tidningen Der Spiegel skriver att han redan 2013 dömts för att ha ”stört den allmänna ordningen genom att hota att begå brott”. Han ska också ha underlåtit att infinna sig i rätten dagen innan dådet, efter att ha dömts för att missbruka larmlinjer. Det var i februari som han ska ha lämnat förvirrande information till en polisstation i Berlin, och ringde därefter brandkårens akutnummer för att be om rättslig rådgivning. Enligt uppgifter till både Der Spiegel och Reuters har Saudiarabien flera gånger krävt hans utlämning.

I Sverige uttryckte flera politiker sitt stöd till offren. ”Mina tankar och kondoleanser går till offren, deras familjer och räddningsarbetarna”, skrev socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson på X, medan statsminister Ulf Kristersson skrev: ”Mina tankar går till offren och deras familjer. Vi står i solidaritet med Tyskland.”

Andra drog snabba slutsatser om gärningsmannen. På moderatpolitikern Richard Herreys fråga om vilken ”ondska som får någon att köra rakt in bland oskyldiga familjer på en julmarknad”, svarade den sverigedemokratiska EU-parlamentarikern Charlie Weimers: ”Mitt namn är Charlie. Jag är sverigedemokrat och kan därför i klartext säga vad det är för ondska som fått någon att köra rakt in bland oskyldiga familjer på en julmarknad: Radikal islam.”

Inlägget är nu bortplockat.

Rörelsen 21 december, 2024

Nu måste Europa skydda Syriens kurder

Kurder i Tyskland protesterar till stöd för vänstermiliserna YPG och YPJ.

Det ömtåliga men progressiva styret i Rojava måste skyddas, skriver EU-parlamentariker från svenska Vänsterpartiet, finska Vänsterförbundet och danska Enhetslistan.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Syrier över hela världen firar nu slutet på Bashar al-Assads 25 år vid makten, såväl som Assadfamiljens ännu längre styre. Efter att regimens försvagade styrkor övergivits av sina allierade har de besegrats av rebellgrupperna, och Assad själv ska ha flytt till Ryssland. Regimens kollaps innebär ett märkbart bakslag för dess ryska allierade.

Assads tid vid makten kommer att bli ihågkommen som en brutal diktatur, märkt av allvarliga människorättsövergrepp och krigsbrott, samt grymheter som kemisk krigföring, tortyr och massmord. 

Medan syrierna gläds åt hoppet om frihet kvarstår samtidigt en rad av utmaningar i övergången från Assads diktatur, där olika grupper – däribland radikala islamister – nu tävlar om makten.

Rojava plågas av återkommande attacker från Turkiet, som invaderat kurdiska områden och hotar regionens stabilitet

En av huvudspelarna bakom regimens fall är Hayat Tahrir al-Sham (HTS), en islamistgrupp med rötterna i al-Qaida. Under senare år har HTS skiftat fokus från global jihadism till lokala syriska frågor, vilket stärkt deras folkliga stöd. Vi bör dock vara försiktiga med att dra för stora växlar på gruppens mjukare framtoning. Dess grundläggande ideologi är farlig och bär på många risker, däribland införandet av sharialagar.

Situationen blir än mer komplex av att maktspelare som Turkiet, Israel och Ryssland driver sina egna strategiska agendor i maktvakuumet. 

Även i Rojava, den kurdiskledda autonoma regionen i norra Syrien, firar invånarna Assads fall. I det ser de en chans att bygga ett demokratiskt och inkluderande Syrien. Samtidigt står Rojava under hot från turkiskstödda krafter och islamistgrupper, som påbörjade sina angrepp direkt efter Assads fall.

Rojava plågas även av återkommande attacker från Turkiet, som invaderat kurdiska områden och hotar regionens stabilitet. Turkiets urskillningslösa bombanfall har riktat in sig på kritisk infrastruktur och kurdiska bostadsområden, och landets stöd till legosoldatgrupper och militanta islamister har eldat på våldsamheterna i området.

Enligt BBC genomförde Turkiet över hundra attacker mot oljefält, gasanläggningar och kraftstationer mellan oktober 2019 och januari 2024.

Den kurdiskledda administrationen har länge påvisat ett starkt engagemang för jämlikhet mellan könen, gräsrotsdemokrati och en mångetnisk samexistens. De förtjänar EU:s stöd och erkännande.

Läs mer

Med tanke på det stundande maktskiftet i USA, och det möjliga tillbakadragandet av amerikanska trupper från regionen, måste EU agera snabbt för att fylla tomrummet. Vi måste erbjuda det nödvändiga diplomatiska och logistiska stödet i syfte att skydda det ömtåliga men progressiva kurdiska självstyret.

I skenet av de senaste händelserna, och det långtida förtrycket mot syrier och kurder, så måste EU nu ta ställning för rätten till självbestämmande för alla syrier – såväl som mänskliga rättigheter, demokrati och regional stabilitet. Unionens engagemang för mänskliga rättigheter och fred måste vara mer än enbart retorik.

Vi uppmanar därför EU och den internationella gemenskapen att vidta följande åtgärder:

1. Sätt press på Turkiet att avhålla sig från militära handlingar mot de kurdiska områdena i norra Syrien, och att agera på ett trovärdigt sätt mot islamistgrupperna i området.

2. Sätt press på Israel att avhålla sig från invasiva åtgärder på syriskt territorium.

3. Erkänn och stötta den Autonoma administrationen i norra och östra Syrien (AANES). Det innefattar humanitär hjälp och stöd att återuppbygga infrastruktur som skadas av turkiska och islamistiska angrepp.

4. Om EU överväger att etablera formella relationer med HTS eller en ny syrisk administration så måste detta villkoras med erkännandet av Rojavas autonomi, samt erkännandet av den kurdiska administrationens status både inom Syrien och i den internationella gemenskapen.

5. Avstå från tvingande återvandring eller upphävande av asylprocesser för syriska flyktingar i EU. Situationen är alltjämt kaotisk och osäker. I det värsta tänkbara scenariot kan återvändande för vissa grupper av människor innebära en dödsdom.

Artikeln är tidigare publicerad på sajten EU Observer.

Översättning: Jacob Lundberg

Kommentar/Kultur 21 december, 2024

Granarna växer inte som de ska. Så de fattigaste blir utan i jul. Foto: Christine Olsson/TT.

När granpriserna skjuter i höjden så är det inte inflationen, utan klimatkrisen som spökar.

Tredje advent. På mobilen varvas klippen om textilbergen i Ghana och Benin med så mycket glitter och jultårtor att min hjärna roterar. På nyheterna kvittrar ekonomer om vikten av att få igång konsumtionen igen – de vänder sig myndigt till oss lyssnare: hushållen behöver lätta lite på plånboken.

I en sådan tillvaro känns bristen mycket avlägsen. Det är väl förresten det som är hela kapitalismens existensberättigande – genom den har bristen blivit något som tillhör det förflutna. 

Men brister uppstår, hör och häpna, även i kapitalismen. Låt oss ta ett närliggande exempel: granar. I ett inslag i Ekot med rubriken ”Årets julgranar väntas bli dyrare – Maria köper ändå” får vi veta att gran tar några år att driva upp och att torkan 2018 fick till följd att de inte klarade sig särskilt bra. En granodlare berättar att inte en enda av hans nyplanterade granar överlevde i hettan.

Detta är alltså mellan raderna en nyhet om brist, en brist som skapats av det extremväder som den globala uppvärmningen driver fram. Kunden Maria intervjuas och konstaterar att hon ändå kommer köpa en julgran: ”Det får vara värt de extra kronorna och man köper den ju trots allt bara en gång om året.” Men problemet kvarstår: färre och dyrare granar. Bristen är ett faktum, något som konkretiseras för den som inte kan betala.

Det kapitalistiska språkbruket (”dyra granar”) och tendensen att förstå allt genom penningen trollar bort bristen som i stället ges namnet inflation. Det faktum att det växer mindre ur jorden förstås i stället som enskilda individers brist på pengar eller ovilja att prioritera en specifik produkt. Även sambandet mellan hur pengar på ett diffust sätt minskar i värde samtidigt som krig och missväxt råder görs oklart. Samma mystiska inflation höjer magiskt kilopriset på tomaterna och brödet, men eftersom vi alla kan se att det finns mer i hyllan på Ica blir bristen obegriplig. 

En julgran är ingen livsnödvändighet, men när mängder av grönsaksodlingar sköljdes bort i Spanien i höstas rapporterades även detta som en fråga om högre priser. I stället för att förstå bristen på en samhällsnivå, läggs den över på den enskilde – konsumenten som kan välja att betala några kronor till eller strunta i sallad till middagen. 

Läs mer
Foto: Virginia Mayo/AP (montage).
Satir 25 december, 2023

God, svensk, vit jul

Även den bleka decembertomaten kan man klara sig utan. Men att vi förstår bristen genom fördyring gör det också svårt för oss att förstå att brist kan uppstå även för oss, trots att vi lever i kapitalismen. Ju fler skördar som slår fel desto fler kommer att tvingas välja bort.

När odlingsjordar utarmas och vädret blir mer extremt och oförutsägbart spelar det ingen roll hur stor efterfrågan är. Priser och inflation i stället för resurser och brist. Språket blir lika abstrakt som mönstret av rimfrost en juldagsmorgon.