World Social Forum öppnar portarna i Afrika. För sjunde gången, eller nionde i världsupplaga eller hundrade om man räknar med de lokala och regionala varianterna. Redan har mycket vatten flutit under broarna: det är lätt att glömma bort att den första upplagans trevande start daterar från tiden före den 11 september 2001, före Lulas seger i Brasilien och omvälvningarna i Latinamerika. Ja, så länge har forumet funnits bland oss, och vad har hänt?
”Några påtagliga framsteg har det inte blivit”, kommenterade Sydafrikas ärkebiskop Desmond Tutu, och avsåg en ändring av världspolitiken. Naturligtvis har han rätt. På sin höjd har regeringarna i de rikaste länderna ändrat sin retorik kring skuldavskrivningar.
Tutu bekräftar, liksom utvecklingen i Latinamerika att världen inte går att förändra utan att ta makten. Och just detta har tusentals forumaktivister länge debatterat: det finns skäl att tro att många av de sämsta argumenten rensats ut, eftersom praktiken trots allt är vägledande. Här är förstås poäng nummer ett, och enligt den är det faktum att forumprocessen fått fäste i Afrika viktigt. WSF är som en gigantisk branschmässa för världsförbättrare. Och även om deltagarna inte sällan möts av gränslös idioti, åker de klokare därifrån.
Jag tillhör därför dem som anser att idén om att göra om forumet till rörelse är problematisk. Enhet i handling när det gäller att försöka stoppa ännu ett USA-krig har vi klarat förr, och även i framtiden. Också ett försök att skapa konsensus kring basala politiska ställningstaganden, såsom ”Porto Alegre-consensus” är möjliga. Men en rörelse måste ta itu med mycket mer specifika saker: den måste ha svar på tal, representanter och ledning. Det saknas definitivt sådana rörelser på många håll i dagens värld, men att bygga en global enhetlig rörelse är att göra uppgiften omöjlig. Förmodligen är kompromisserna i denna fråga redan bättre än jag anar. World Social Forum är ett projekt med en begränsad agenda, men en klok ledning.
Rapporter från Nairobi i dagarna talar om de vanliga problemen: seg registrering, gräl mellan NGO-grupper och radikala vänstergrupper. Men en stark glädje. Vi är hemma igen. Nu i Afrika. Det kan vara värt en mässa.