Det tog inte lång tid efter att dokumentet med titeln Avtal om en regering för förändring hade publicerats förra tisdagsmorgonen förrän pressarna gick varma. Trots att några av de mest kontroversiella förslagen hade strukits innehöll det 39 sidor långa regeringsprogrammet som Femstjärnerörelsens Luigi Di Maio och Legas Matteo Salvini hade tagit fram tillräckligt mycket sprängstoff för att utlösa skrämselhicka i korridorerna i Bryssel, Frankfurt och Berlin (att Di Maio kallar samarbetet för ett ”tyskt avtal” lär inte göra saken bättre). En annan grupp som har anledning att oroas är migranter och etniska minoriteter.
Mot ”Italexit”?
Flera förslag var väntade, såsom kravet på att EU ska slopa sina sanktioner mot Ryssland. Andra är osannolika, såsom kravet på en omförhandling av EU-fördragen. Ett som dock chockade många eurokrater var varken väntat eller realistiskt.
Trots att man strukit förslaget om lämna eurosamarbetet och återinföra liran ses programmet som det största hotet mot valutasamarbetets existens någonsin. Den huvudsakliga orsaken är kravet på att den Europeiska centralbanken ECB ska skriva av de 250 miljarder euro av Italiens statsskuld som institutionen sitter på. I Tyskland har det lett till svarta rubriker och gjort att Greklandsspöket åter uppenbarat sig. Skillnaden är att det nu rör sig om eurozonens tredje största ekonomi och en av unionens kärnländer.
Flera tyska ekonomer och politiker har varnat för att en politisk kris liknande den i Grekland kan utlösas om den nya italienska regeringen skulle fullfölja sina planer.
Ekonomiprofessorn Clemens Fuest sade att ECB kan tvingas ställa in utlåningen till Italien och införa kapitalkontroller som man gjorde i Grekland. Det skulle sannolikt tvinga Italien till en ”Italexit” – att lämna valutaunionen. I den senaste versionen av regeringsdokumentet ska förslaget ha strukits, men rent politiskt är skadan redan skedd. I Tyskland har makteliten nu börjat förbereda sig på en framtid utan Italien i euron.
En annan detalj som har lett till upprördhet i Tyskland är förslaget från en grupp hårdföra anhängare av den nya regeringskoalitionen om att tvinga Tyskland att lämna valutaunionen. Argumentet är inte dumt eftersom Tysklands hegemoniska roll är orsaken till den systemiska obalansen i unionen. Men att det skulle ske är inte mer sannolikt än något av de andra förslagen. Förespråkarna har därför redan föreslagit att Italien upprättar en parallellvaluta inom eurozonen ifall Tyskland vägrar lämna och har till och med hotat med att låta militären ta över den italienska centralbanken. Det säger något om stämningen inom det europeiska ekonomiska samarbetet just nu.
Ideologilöst hopkok och rasism
De övriga förslagen är ett hopkok av nyliberala, socialdemokratiska och högerextrema idéer, precis som man kan vänta sig av en ideologilös rörelse som Femstjärnerörelsen och det halvfascistiska Lega. En plattskatt för samtliga medborgare och en universell basinkomst lär ge ekonomin en knuff kortsiktigt men på längre sikt lär de bara spä på ojämlikheten och urholka den förfallande välfärden ytterligare. Löftet att stoppa reformerna av pensionssystemet är förnuftigt. Mest uppseendeväckande men knappast förvånande är dock förslagen på migrationsområdet.
Bland annat vill man bygga nya uppsamlingsläger för att skynda på deporteringen av omkring en halv miljon irreguljära invandrare och införa ett övervakningssystem över räddningsinsatser på Medelhavet
I fredags presenterade Di Maio och Salvini en samling förslag för att ”lösa” migrationskrisen som har drabbat Italien oproportionerligt hårt jämfört med andra EU-länder. Bland annat vill man bygga nya uppsamlingsläger för att skynda på deporteringen av omkring en halv miljon irreguljära invandrare och införa ett övervakningssystem över räddningsinsatser på Medelhavet, eftersom man misstänker flera ideella organisationer för att verka i maskopi med människosmugglare. Man vill även omförhandla Dublin-förordningen som gör gällande att icke-europeiska migranter ska få sin asylansökan behandlad i ankomstlandet och stänga oregistrerade läger för romer.
Det är dock inte bara nyanlända och icke-registrerade migranter som är måltavlor. Även muslimska italienska medborgare kommer känna av den nya regeringen. Till exempel kommer krav införas på att moskéer måste beviljas tillstånd av myndigheterna innan de öppnar sin verksamhet. Samtliga moskéer som inte godkänns kommer stängas ”omedelbart” och finansieringen för nya projekt kommer att ses över av myndigheterna. Att sådana regler skulle kunna bryta mot den grundlagsfästa religionsfriheten verkar inte störa många. I en internetomröstning i fredags stödde hela 94 procent av Femstjärnerörelsens medlemmar regeringsprogrammet. Av Legas medlemmar är 91 procent positiva.
Alternativet nyval
Regeringskoalitionen måste godkännas av president Sergio Mattarella och sedan i en förtroendeomröstning i parlamentet. Mattarella träffade de två partiledarna i tisdags eftermiddag och väntades besluta sig för om han ska nominera koalitionen efter denna tidnings pressläggning. Mycket tyder dock på att han kommer tvingas göra det då avskyn mot de teknokratiska ministärer som så ofta utsetts att leda Italien är mer utbredd än tidigare. I parlamentet har de två partierna en gemensam majoritet baserad på över 50 procent av rösterna i valet. Det enda alternativet för Mattarella är att utlysa nyval, något som sannolikt skulle gynna de två partierna. Båda har stärkt sitt opinionsstöd sedan valet i början av mars.
Om regeringen tillträder kommer Di Maio att bli arbetsmarknadsminister och Salvini, i likhet med alla högerextrema partiledare med regeringsmakt, inrikesminister. Det innebär att landets nästa ledare kommer att vara relativt okänd. I måndags nominerade man mycket riktigt juridikprofessorn Guiseppe Conte. Förutom att ha agerat som Luigi Di Maios advokat är han helt okänd på den politiska scenen i Italien. Han tillhörde vänstern innan han gick med i Femstjärnerörelsen där han hjälpte att ta fram flera förslag, bland annat löftet om att man ska avskaffa 400 ”onödiga” regleringar och lagar som hävdas förlama byråkratin.
Nomineringen av Conte riskerar dock att falla efter att frågetecken kring hans akademiska meriter uppkommit. Flera lärosäten som han hävdar att han studerat vid har förnekat att han ska ha varit verksam hos dem. Bland annat ska han ha hävdat att han ”förfinat” sina juridiska kunskaper vid ett institut i Wien som i själva verket är en språkskola.
Det är alltså ännu oklart hur det går för Italiens ”regering för förändring”. Men förändring lär det bli.
_____________________________________
Prova Flamman gratis!
Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.
