TEGUCIGALPA. I Honduras dör varje dag, enligt FAO:s representant i landet, 15 barn. Om inte den sociala och ekonomiska situationen förändras kommer över 30 barn att dö per dag, om den nuvarande trenden håller i sig. Därför är behovet av hälsovård i Honduras enormt.
Sedan 1999 utbildas över 25.000 unga fattiga latinamerikaner, många från den indianska eller svarta befolkningen på kontinenten, till läkare på ELAM. I ett specialavtal mellan Kuba och Venezuela ska de två länderna utbilda 105.000 nya latinamerikanska läkare under den kommande tioårsperioden.
Omvänt argument
Den första kontingenten av 1.600 unga latinamerikanska läkare på ELAM utexaminerades den 20 augusti 2005 då de mottog sin läkartitel. Av dessa var 145 honduraner. I mitten av 2006 examinerades ytterligare 140 och i februari 2007, 48 honduraner till.
Men det är inte alla som välkomnar Kubas generositet att utbilda och ge fattiga honduraner en dyr läkarutbildning. Honduras Läkarsällskap, precis som övriga latinamerikanska läkarsällskap, startade omedelbart en misskrediteringskampanj och påstod att de Kubautbildade hondu-
ranerna inte hade praktik i kurativ hälsovård, att vården i Kuba är preventiv.
Men denna syn tillbakavisas av Nelson Menocal, talesman för ELAM-läkarna.
– Vi utbildas inte bara för preventiv sjukvård utan preventiv-kurativ sjukvård. Vi har dokumentation på alla de krav som de har ställt och de har vi utfört under utbildningen. De anför bara svepskäl, säger Menocal.
Epidemi av denguefeber
I fredags upprepade landets Högsta Utbildningsråd, sammansatt av rektorerna på landets tolv universitet, sitt beslut från 20 november, 2006, att Kubaläkarna bara behöver göra ett års praktik (servicio social) eftersom de har gjort de två åren som AT-läkarna kräver, i Kuba. Det akademiska rådet som är högsta beslutande organ står mot landets läkarsällskap som hotar i ett beslut i måndags har tagit över strejken som ska trappas. Och det samtidigt som en epidemi pågår i Centralamerika med blödande denguefeber och som nu också har kommit till Honduras. Sjuka människor på landets allmänna sjukhus skriker av smärta i brist på läkarvård.
– Det är en reaktionär överklasstrejk med politiska förtecken riktat mot Kuba och kampen för att Latinamerika förändras till de fattigas fördel. Dessa överklassungdomar kommer aldrig att resa till Mosquitia eller tjänstgöra i de fattiga bostadsområdena i städerna, säger Juan Barahona, ordförande för FUTH, den största landsorganisationen i Honduras.
Nelson Menocal uppger att situationen på sjukhusen är polariserad. Affischer sitter uppe som uppmanar ELAM-läkarna att ge sig iväg.
– Vi upplever en terror på sjukhusen. Vi tvingas att arbeta tre dagar i sträck utan uppehåll och det är livsfarligt. De väntar på att vi ska göra ett misstag mitt under denna fysiska och psykiska press för att sedan peka på ”dålig kubansk utbildning”, tillägger han.
Men han understryker att ELAM-läkarna ”aldrig kommer att överge de fattiga som fyller de redan överfyllda sjukhusen i landet”.
Två synsätt på vård
I bakgrunden handlar det om att två synsätt på vård står mot varandra, säger Juan Baharona. En som vill att allt ska förbli som det är, det vill säga en social och mänsklig katastrof för majoriteten av Honduras befolkning och stora inkomster för en privilegierad samhällselit. Eller, som Kubaläkarna fört med sig till Honduras, vård som en mänsklig rättighet för alla, fattiga som rika.