Att vilja säga ifrån när det går nazister på gatan i staden där man bor är en demokratisk rättighet. Den demokratiska rättigheten ska polisen se till att vi kan utnyttja. I lördags samlades nazistiska Svenskarnas Parti på Limhamns torg i Malmö. Flera tusen malmöbor var där och utnyttjade sin demokratiska rättighet att protestera mot mötet. Men det som hände på Limhams torg kan i förlängningen hindra många från att utöva sina demokratiska rättigheter – inte enbart på grund av rädsla för nazister – utan på grund av rädsla för polisen.
Vittnen redogjorde redan tidigt på lördagen om att polisens insats ballat ur och var kraftigt överdimensionerad i förhållande till den handfull nazister som skulle ha torgmöte. Både under och efter mötet var polisen ute på mycket djupt vatten ur en demokratisk synvinkel. Polishästar reds in i folkmassor, poliser slogs med batong, en stillastående man blev påkörd av en polisbuss. Bilderna från händelsen är fruktansvärda. Efter insatsen tog inte polisledningen sitt förnuft till fånga och erkände att insatsen var misslyckande. Istället ljög man om förutsättningarna för insatsen och om vad motdemonstranterna gjort och inte.
Efter EU-toppmötet i Göteborg 2001 följde en lång debatt om polisens övervåld mot demonstranter och deras misslyckade och lagvidriga polisinsatser. De kritiserade polisinsatserna under Husby-kravallerna, polisens agerande under upploppen i Rosengård, rom-registret och den låga uppklarningsprocenten för hot- och hatbrott. Listan över händelser att bli arg och upprörd över kan göras lång.
Men, all cops are not bastards. Det finns enskilda poliser som försöker göra ett bra jobb, och det är viktigt att säga. Hur polisen styrs och att det fortfarande inte görs något åt den nästan homogena rekryteringen, den destruktiva kårandan, polisens nidbilder av vänsteraktivister eller de konfrontativa polisinsatserna i miljonprogramsområdena, beror på att vi har en regering som vill ha det precis som det är.
Vi har en regering som gång på gång klargör att höger- och vänsterextremister är samma skrot och korn och som därför har som enda taktik att bunta ihop alla de tusentals malmöbor som kom till torget i Limhamn för att utöva sin demokratiska rättighet – att protestera mot nazism.
För att en demokrati ska kunna upprätthållas så krävs det att det finns ett högt förtroende för rättsapparaten och dem som innehar våldsmonopolet. För att återupprätta det förtroende som under många år nu har naggats i kanten krävs att polismyndigheten inte längre har som uppdrag att utreda sig själva när de anmäls för brott, att vi kommer bort från lika goda kålsupare-teorierna och att polisen tar det nazistiska hotet på allvar samt att polisutbildningen reformeras i grunden, med inriktning på att förändra inställningen när det gäller rasism och sexism inom polisen. Först då kommer vi få en poliskår värdig en demokrati. Den vi har nu haltar lite på den punkten.
