”I enlighet med sunt förnuft och rättvisa bör våra lagar tillåta villiga arbetare att komma hit och ta jobb som USA:s medborgare inte vill ha”, citerar DN George Bush den 9 januari.
Kapitalet och dess profeter använder återigen arbetskraftsinvandringen som murbräcka mot arbetsrätten. Den strukturella diskrimineringen avfärdar DN i sin ledare 9 januari med motiveringen att strukturerna ”nog snarare sitter i huvudet på de flesta av oss. De flesta svenskar umgås aldrig privat med invandrare.” Bara svenskar börjar fika med invandrare så löser det sig nog. Detta ensidiga fokus på en naiv variant av statistisk diskriminering ser bara till individers val och handlande. Problemet är enligt DN enskilda arbetsköpare och anställda på arbetsförmedlingen som inte umgås med invandrare och därför sorterar bort dem schablonmässigt. Men även DN kan ha en mer strukturell analys:
”Men åtminstone ett yttre strukturellt hinder finns. Den svenska välfärden har skapat höga kostnadströsklar i arbetslivet. Varje nyanställd har från första dagen rätt till avtalsenlig lön, alla sociala förmåner, anställningsskydd.”
Okunnighet och den svenska välfärdsstaten. Där har vi problemet som i ett litet nötskal. Lösningen är naturligtvis mer liberalt humanistisk propaganda kombinerat med effektiva avregleringar i arbetsrätten. När vänstern sedan pekar på att denna förment antirasistiska retorik gömmer ett brunt budskap, vars syfte är att minimera produktionskostnaderna och underlätta för folk som Bo Södersten att anställa fler uppassare, blir vi kallade nationalister. Samhällsvetare ”skärskådar” debatten med sina diskursanalytiska verktyg och kommer fram till att vänstern uppmålar invandrare som ett problem. I själva verket handlar det om att tänkande personer inom vänstern genomskådat att högerns vackra tal om att öppna gränserna för alla som vill komma hit och arbeta handlar om att använda arbetskraftsinvandringen som murbräcka för att smula arbetsrätten till grus.
Men hur agerar då riksdagen? Jo, den fokuserar på problemen med så kallade välfärdssnyltare. Man ser framför sig en svärm av gräshoppor som ska komma hit och sno åt sig delar av den svenska kakan. Vad är det om inte att underblåsa rasistiska strömningar? Grundproblemet är naturligtvis alla de arbetsköpare som betalar löner långt under avtalen och systematiskt utnyttjar F-skattesystemet för att kunna profitera på människors utsatthet. LO har nu fört fram ett antal krav för att hårdare reglera den svenska arbetsmarknaden – riksdagen borde tillmötesgå dem istället för att tjafsa om välfärdssnyltare.
Frihet för företagare att utnyttja människor är inte samma sak som frihet för människor. Det är sunt förnuft.
