Hon var frusen och arg, och ville skälla av sig, enligt normalt mänskligt mönster när man drabbats av oförutsedda bakslag. Den förra bussen hade inte kommit, hon hade väntat i 20 minuter, det var kallt ute, och ingen bänk fanns det på hållplatsen.
Jag svarade som man kan förvänta sig: beklagade, sade något om resegarantin, förklarade att jag inte visste eller kunde göra något åt det som hänt.
Kvinnan muttrade lite, gick och satte sig. När hon senare gick av kom hon fram och påpekade att det inte var mig hon var arg på. Nej det vet jag, sa jag, och jag förstår att du var arg.
En helt vardaglig situation. Men tänk i stället om jag sagt: Vi har inget ansvar för vad som står i tidtabellerna, och förresten skulle det inte kommit någon buss ändå, och hur vet jag att det inte var du som var för sen till hållplatsen. Varför ljuger du?
Det vore förstås ett orimligt svar. Kvinnan, och övriga passagerare, skulle undrat över sin eller förarens verklighetsuppfattning. Funderat över om bussbolaget tar eller har något ansvar. Slutat lita på information.
Men det är nu Trump som sitter vid ratten. Och så här kommer det se ut framöver. Vad gör det med samhället, med människorna, när man efter ett tag vant sig vid att inte ens de enklaste sanningar gäller?
Vi kan inte förutspå det. Men vi behöver ändå vara förberedda, även i Sverige. Och vi behöver vara särskilt förberedda eftersom detta inte är enbart utslag av en mycket säregen och osympatisk personlighet – det är en medveten strategi.
Trump har fortsatt på den väg som kapitalisternas skugglobbying inledde. I decennier har stora energibolag, kemiindustri, tobaksintressen med flera satsat miljarder på att undergräva vår tilltro till fakta.
Vägen har gått via stiftelser, egen ”forskning”, lobbyister, institut, falska folkrörelser. De har tillåtits framträda i media som oberoende experter. De har förstorat små frågetecken i marginalen till att bli huvudsaken. Målet är att vi inte ska veta vad som är vad längre. Att vi inte ska lita på de institutioner som upprätthåller allmänintresset. Att valda representanter för folkrörelser är mindre värda att lyssna på, än slipsklädda manipulatörer komna ur skuggorna.
De sådde hat mot ”etablissemanget”, och världen skördade Trump.
Jag upprepar: detta kunde man göra på individnivå. Låt det sjunka in
Trumps chefscyniker Steve Bannon har förädlat dessa metoder ytterligare. Och det finns medvetna tankar och strategier bakom, vilka man i korthet kan beskriva som den postmoderna mardrömmen. Bannon vill ha ett samhälle där allt ”ifrågasätts” till den grad att ingen vet vad som är ut och in längre. Bort med gemensamma referensramar och regler för ens det mest grundläggande: språket, lögn och sanning, underförstådda moralregler.
Vad många inte uppfattat är hur otroligt medvetet Bannon använt de sociala medierna.
Den schweiziska tidningen Das Magasin har grävt i hur Bannon tagit det till fullkomligt skrämmande höjder. Trumpkampanjen, liksom Brexit, anlitade företaget Cambridge Analytica som utarbetat långtgående metoder att utifrån ”Big Data”-kartläggningar och sociala medier-beteenden hitta exakt rätt sorts budbärare och personlighetstyper. Sedan skräddarsydde man på individnivå budskap, Facebookflöden och nyheter.
Så kunde man trycka på exakt rätt knappar för att skapa förväntade beteenden. Och hade förstås metoder för att följa upp och förädla manipulationen ytterligare. När folk pratat om filterbubblor som ett problem, har Bannon använt dem som verktyg.
Jag upprepar: detta kunde man göra på individnivå. Låt det sjunka in.
Det är således ingen slump att George Orwells bok 1984 klättrar i försäljningslistorna. Många anar att det är upp- och nedvända världen som väntar.
Och medan Trump tömmer statsapparat, myndigheter och akademier på kritiska röster, samlar sig folket till motstånd. För vem vill leva i ett samhälle där det ska vara en kamp bara att bekräfta varandras minnen, varandras referensramar, språket.
Man gör motstånd genom att fortsätta tro på anständighet, normer och på att det finns en sanning.
Och på att busstidtabellen faktiskt gäller.
