Utrikes 22 februari, 2023

Inget klimat för hemlösa

Ett bostadskrisande San Francisco har drabbats av sina värsta regnstormar på mer än 150 år. Samtidigt som klimatkrisen drabbar de hemlösa hårt ”städar” myndigheterna bort deras bostäder. Nu är en motrörelse på väg.

Det är en halvmulen förmiddag och dämpad stämning kring korsningen på 15th Street och Harrison Street, ett industriområde i Berkeley, norra Kalifornien. På var sida om gatorna står bilar och husbilar parkerade, och på trottoarerna trängs tält med bråte och hemgjorda konstruktioner. Flamman har åkt hit för att prata med några av de hemlösa som har slagit läger på ett ”homeless encampment”, ett oskyddat område där hemlösa bor. Vissa har varit här så länge som ett decennium. Austin är mer av en nykomling och kom hit från Arizona för fem månader sedan. I maj fyller han 24.

Han har ingen telefon, och har inte tagit emot någon hjälp från kommunen eller hjälporganisationer sedan han kom hit. Han kommer från en liten by på mindre än tusen invånare och känner inte riktigt till hur allt fungerar här i storstaden än, säger han. Han befann sig i området när de intensiva vinterstormarna slog till runt årsskiftet, något som drabbade de hemlösa särskilt hårt. Ovädret fick president Joe Biden att utlysa nödsituation i Kalifornien och 20 människor att mista livet, varav två befann sig i hemlöshet. Båda förolyckades av träd som föll över deras tält.

Austin berättar hur han befann sig i närheten av ett vattendrag med sitt tält och sina ägodelar när ovädret slog till. Han blev av med allt han ägde, inklusive sin mobiltelefon.

– Allt sköljdes formligen undan av stormarna, säger han.

Han berättar också hur han hade svårt att hålla sig torr och varm under de kyliga regnveckorna.

– Det var bara att hålla ut och hålla sig i rörelse. Så länge man rör på sig så håller man sig varm.

USA har mer än en halv miljon hemlösa varav 36 800 bor i The Bay Area, området som omger San Francisco-bukten i norra Kalifornien. Många kallar det en humanitär katastrof, pådriven av höga hyror, drogmissbruk och brist på fungerande psykvård. I fjol var medelhyran för en tvåa i San Francisco nästan 30 800 kronor och i den billigaste delen av The Bay Area, Vallejo, låg den på nästan 16 500, enligt den största amerikanska fastighetssajten Zillow.

Trots att perioder av torka under sommarhalvåret och nederbörd under vintern hör till det normala i Kalifornien, så varnar nu forskare för allt mer intensiva väderskiftningar. Perioderna av torka blir längre, och nederbörden och stormarna kraftigare. Efter en kyligare höst än vanligt föll under tre vinterveckor i centrala San Francisco 450 millimeter regn, vilket gör det till den blötaste perioden på 161 år. ”Folk fryser redan, och nu kastar vi regn på dem och sedan kastar vi tillbaka dem i kylan”, sade meteorologen Brian Garcia till San Francisco Chronicle i början av december.

Under ovädersveckorna arbetade lokala myndigheter och ideella organisationer som kyrkor, bibliotek och härbergen för att erbjuda värme och skydd och dela ut nödfiltar av silverfolie (så kallade ”space blankets”).

Flamman pratar med Barbara Wallace från organisationen Bay Area Rescue Mission, som både arbetar uppsökande och erbjuder boende. De hjälper till med att skaffa id och körkort, och har program för att komma ur missbruk. Man erbjuder även tre mål mat om dagen i sina lokaler där vem som helst är välkommen, ”no questions asked”, säger Barbara.

– Vi har en skylt på vår dörr där det står: ”Om du inte har någon vän i världen, så hittar du en här”, berättar hon.

De har dessutom en gratis ”marknad” på sin parkeringsplats, där de delar ut mat sex dagar i veckan. Mycket av råvarorna kommer från större mataffärer, och har räddats från att slängas bort på grund av kort bäst före-datum. Bay Area Rescue Mission är en kristen men religiöst obunden organisation, som endast tar emot donationer från privatpersoner.

De befinner sig i Richmond, som är en av de fattigaste städerna i Bay Area. De som kommer hit befinner sig i eller på gränsen till hemlöshet, och Barbara ser en tydlig försämring av situationen efter pandemin.

– Före Covid delade vi ut 60 000 måltider i månaden. Nu efter Covid ligger det på nästan det tredubbla.

Hon pekar på statistik som visar att antalet hemlösa har ökat med 59 procent mellan 2019 och 2021.

– 2021 dog en person om dagen ute på gatorna i Bay Area. Det är alarmerande. Och härbärgena är fulla. Vi har 315 sängar och alla är upptagna, säger hon.

Under vinterstormarna ställde de upp extra tältsängar i ett annex, och de åkte även ut till informella läger för att dela ut filtar, varma sockor, vatten och hygienartiklar. Barbara säger att hon själv var klädd i fem lager kläder och värmevantar samtidigt som hon såg människor skaka av köld i sina tält, vilket gav henne skuldkänslor.

– De mest lyckligt lottade hade bilar eller husvagnar de kunde sitta i.

Jessica, som bor i samma läger som Austin, vittnar om hur hon nästan drunknade i sitt tält, som till slut gav vika för regnet och stormarna. Hon pekar på ett tält som ligger platt på marken tillsammans med annan bråte.

– Det var blött, det var väldigt väldigt blött, säger Jessica, som är 40 år och har levt på gatan sedan pandemin slog till.

Hennes telefon slutade att fungera efter översvämningarna, men hon har fått ett nytt tält av en hjälporganisation.

I Sacramento, nordöst om Berkeley, ombad myndigheter och organisationer människor som befann sig nära vattendrag eller där det fanns risk för lerskred, att evakuera. Detta gällde även informella läger. Staden skickade ut socialarbetare för att uppmana de hemlösa att flytta sina tält och erbjöd dem gratis transport bort från området. ”Vi har plats för er”, sade stadens borgmästare i en video utanför ett av värmecentren. Men det fanns färre än 1 000 platser i värmecenter och endast 2 300 platser på härbärgen, samtidigt som antalet hemlösa i länet uppgår till närmare 10 000, skriver The Guardian.

Samtidigt verkar det extrema vädret inte ha stoppat myndigheter i området från att genomföra så kallade uppstädningar (”sweeps”), där hemlösa tvingas iväg från de platser där de slagit läger. I San Francisco skedde detta så sent som den 4 januari, samma dag som en i raden av vinterstormar slog till, rapporterade den lokala nyhetssajten Sfgate. Detta trots att en federal domare i december utfärdat ett temporärt förbud mot uppstädningar.

Domaren pekade på bevis som lagts fram av en grupp hemlösa och deras talespersoner, och som gav exempel på flertalet fall där myndigheter rensat människor från läger utan att erbjuda tillräcklig tillgång till skydd, vilket är olagligt. Hon pekade också på bevis för att statstjänstemän på felaktigt sätt slängt eller beslagtagit hemlösas tillhörigheter, inklusive tält, mobiltelefoner, mediciner, identitetshandlingar och proteser.

Trenden med uppstädningar har pågått sedan en tid tillbaka över hela landet. ”En efter en har städers ledare anammat en hård linje med uppstädningar, och förlitar sig på att poliser driver bort människor utan bostad från lägren och förstör deras tillhörigheter”, skriver Sfgate. Enligt en undersökning gjord av USA:s bostads- och stadsplaneringsdepartement (HUD), har uppstädningar liten effekt på användandet av härbärgen eller förekomsten av informella läger. Experter och talespersoner för de hemlösa är ense om att lägren ofta är det bästa alternativet för människor utan tak över huvudet, och att politikernas beslut om att driva bort dem oftast sker som en reaktion på klagomål och oro för ökad brottslighet i närliggande områden. Charles Lanfear är en sociolog som har har tagit fram en modell för att kartlägga förändringar i egendomsbrott i relation till växande hemlösa läger. Hans data visar på att det inte finns någon påvisbar ökning av brott i relation till lägren, säger han till NPR. I vissa städer med vänsterstyre, såsom Los Angeles och Seattle, arbetar man med en mer tolerant policy gentemot lägren, där mer fokus läggs på att skicka ut socialarbetare som erbjuder hjälp.

”Sluta med uppstädningar”, vädjar Wood Street Commons som är en gräsrotsorganisation för hemlösa, i en text i den progressiva oberoende tidskriften 48 Hills. Att försöka lösa hemlösheten genom att städa undan, flytta, fängsla och hota de hemlösa kommer aldrig att fungera, skriver de. Även de uppmärksammar hur uppstädningarna har fortsatt, trots det temporära förbudet. Wood Streets Commons anser att uppstädningar var direkt korrelerat till dödsfallet av en av de hemlösa som omkom under vinterstormarna. De menar att hemlösa tvingas allt längre ut i osäkra landsbygdsområden där de är mer sårbara för bränder, trädfall och översvämningar.

Austin och Jessicas granne, Elester, har bott vid 15th och Harrison Street i ett års tid men varit hemlös i 14 år. Han berättar att staden i oktober förra året kom med varningar om att en uppstädning skulle komma att äga rum på den sida av gatan där han slagit läger, och endast på den sidan. Han och hans grannar gjorde sitt bästa för att samla ihop sina tält och ägodelar och flytta dem till andra sidan av gatan, i hopp om att lämnas ifred. Men myndigheterna bröt sitt löfte och städade upp även på den sidan av gatan, enligt Elester. Han tappade fattningen och polisen grep honom för förargelseväckande beteende. Han fick tillbringa tre dagar i fängelse.

Jessica berättar:

– Jag kom tillbaka till lägret där jag bodde och allt var bara borta. Det var otroligt.

Hon säger att hon har hört talas om protester mot uppstädningarna, men att de inte verkar ändra något.

Den ideella nyhetsplattformen Berkeleyside rapporterade på plats under uppstädningen på 15th och Harrison Street i oktober. De menar att de drabbade uppfattade den som onödigt grym och omänsklig. Detta bidrar endast till att de hemlösa förlorar den lilla kontroll de haft över sina dagliga omständigheter, och skapar i stället mer rädsla och ångest, skriver de.

Austin hoppas på att snart hitta ett ströjobb som parkvårdare eller liknande, även om han säger att det är svårt att få anställning utan en telefon.

– Jag har gått igenom en hel del på sistone. Och just nu hoppas jag bara på att staden lämnar oss ifred, säger han.

– Vi stör ingen, vi försöker bara göra vår egen grej.

Inrikes 19 april, 2025

Foodora satsar på robotleveranser: ”Svårt att få lönsamt”

Luckan på Starship-roboten måste låsas upp från beställarens mobil, innan matkassen – från en av Foodoras egna ”skuggbutiker” – kan plockas ut. Foto: Jacob Lundberg.

I och kring Stockholm experimenterar gigföretaget Foodora med automatiserade matleveranser, både på land och i luften. Men kommer de söta drönarbilarna att bli mer än en teknisk gimmick – och går de verkligen helt för egen maskin?

”Roboten är på väg. Anländer om 29 minuter.”

Den lilla ikonen på vad som ser ut som en radiostyrd bil rör sig sakta närmare redaktionshuset. Flammans reporter har fått en spårningslänk på mobilen, och ger sig ut för att genskjuta roboten innan beställningen kommit fram. Den är både lite snabbare och tar en lite annan väg än väntat, och det krävs att man småspringer efter för att hinna efter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 18 april, 2025

Via spelet ”Roblox” uppvaktas barn av medlemmar i våldssekter som 764 och No lives matter – för att sedan utpressas. Foto: Gorm Kallestad/NTB.

”No lives matter” är inte bara namnet på en våldsfixerad internetsekt. Det är också den logik som hela vårt samhälle följer. Om vi ska hejda rörelsen 764 måste vi förändras som samhälle.

Barn som tvingas strypa sina katter och rista in sina förövares namn i kroppen i direktsändning. En slumpvis utvald man med rullator i Hässelby som får ett knivhugg i ryggen.

När jag sett klart Linus Svenssons serie Dödens chattrum i tre delar på SVT Play är jag beredd på att gå med på Tidöregeringens alla straffskärpningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 17 april, 2025

Billigare busskort kan rädda miljön: ”Helt centralt”

De småländska Krösatågen trafikerar sträckor mellan Linköping i norr och Hässleholm i söder. Foto: Johan Nilsson/TT

För tre år sedan lanserades en rikstäckande tågbiljett i Tyskland. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill se en motsvarande ”Sverigebiljett” – och enligt transportforskaren Jens Hylander kan det också vara ett sätt att bygga politiskt engagemang kring kollektivtrafiken.

Mellan 2000 och 2021 steg priset på en svensk kollektivtrafiksbiljett med 139 procent – en dubbelt så stor ökning som bensinpriset genomgick under samma tid, enligt SCB.

– Även efter att Bränsleupproret krigat som värst är det som att kollektivtrafiken undgår samma populistiska vrede, säger Jens Hylander (bilden), forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 17 april, 2025

Motorstaden som rostade sönder

Fisher Body-verket i Detroit har varit övergiven sedan företaget gick i konkurs 1984. Nu finns det planer på att omvandla det gigantiska verket till bland annat hyresrätter. Foto: Mathias/Adobe stock.

En gång var Detroit den amerikanska ekonomins motor. I dag är fabrikerna stängda – men stadens arbetare kämpar på. I en grön Ford rattad av en fackveteran ger sig Flamman ut på upptäcktsfärd genom välfärdskapitalismens ruiner.

Efter en trött gränsvakts uttråkade frågor kliver jag ut från flygplatsen i Detroit, platsen som i hundra år varit den globala bilindustrins bultande hjärta.

Motorstaden, förevigad genom Motownsoundets namn, var byggd av och för bilindustrin, och erbjöd under en tid ett enormt välstånd för regionen.

Här har bilen format alla aspekter av det urbana rummet. Den trottoarremsa jag befinner mig på är del av ett trevåningssystem av vägar staplade på varandra, direkt uppkopplade mot Detroits motorvägssystem. Bakom taxibilarna tornar ett gigantiskt parkeringshus upp sig.

En silvrig kommunal buss glider in på parkeringsplatsen framför flygplatsens ingång. Jag kastar mig på, men lyckas inte köpa en biljett eftersom chauffören inte kan växla en tjuga. Hon låter mig åka med ändå, och under min timslånga resa genom natten fylls bussen sakta av stadens arma, sjuka och utslagna. Enligt en snabb bedömning har de flesta som hasar sig på drabbats på ett eller annat sätt av den opiatepidemi som härjar i landet.


I dag ligger trafiklederna som skurit genom stadens väv öde – åtminstone om man jämför Detroit med folklivet i New York eller trafikstockningarna i Los Angeles.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar 16 april, 2025

Borlänges kommunalråd Erik Nises bakom ratten på sin amerikanare. Foto: Jennifer Björck

”Om man är född bland proletärer / och gör narkotikaaffärer / om man är redan en gång straffad / så är det lätt att man blir haffad”, sjunger Nationalteatern i låten Kolla kolla, som släpptes år 1978.

”Jag släpper bara dunder, shoutout till kranen”, vrålade vi i kör 38 år senare. Av ”Du gamla, du friakunde vi inte mer än ett par rader, men varje gång introt till Yasins ”Trakten min” drog igång stämde vi upp i spontan allsång. Vi kunde hela låten utantill. Alla kunde den. Att sjunga med var lika självklart som att säga prosit när någon nös.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 16 april, 2025

Ebba Buschs Instagram-oro övertygar ingen

Ebba Busch talar under KD-dagarna i Karlstad den 4 april. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Regeringens 50 miljoner mot ätstörningar är inte bara en droppe i havet – utan ett vapen riktat mot den offentliga vården.

”Jag skulle kunna namnge influencers som förmedlar kroppsideal som får barn att hata sina kroppar”, sade Ebba Busch under KD:s landsdagar i Karlstad. ”Det är inte sådana röster vi vill att våra barn ska höra.”

Med de orden lanserade hon satsningar på 50 miljoner kronor mot ätstörningar i vårbudgeten. Hon förklarade att frågan är på ”liv och död” för unga kvinnor, och att det därför är dags att ”vrida om armen på tech-jättarna”.

Det är en välregisserad berättelse. Men det är också ett ypperligt exempel på hur regeringen använder ett verkligt, allvarligt folkhälsoproblem för att vinna politiska poänger – på bekostnad av just den vård de säger sig vilja rädda. Lägligt nog välkomnades utspelen av den välfärdslobby som just nu kämpar för att stoppa Socialdemokraternas återtagande av vård i offentlig regi.

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik.

I Stockholm pågår just nu något ovanligt: ett konkret försök att föra tillbaka välfärden i folkets händer. Det handlar om att sätta stopp för den vinstjakt som länge präglat stadens sjukvård, där privata aktörer – ofta med starka lobbyapparater bakom sig – har undergrävt likvärdig vård och urholkat resurserna. Inte oväntat möts förändringen av motstånd. De privata vårdlobbyisterna mobiliserar, och plötsligt står regeringen redo med det perfekta motdraget: en ”satsning” på just det område som Region Stockholm nu förändrar.

Entreprenören Isabella Löwengrip har engagerat sig för att stoppa nedläggningen av privata Mandometerkliniken (som avslöjats med systematiskt fusk), och tankesmedjorna Timbro och Synaps storsatsar på att bevaka S ”ideologiska projekt”. I den offensiva kommunikationen används inte sällan oroliga ätstörningspatienter som ”möts av nej från en pressad regionvård”.

Nog finns genuin oro för hur omstöpningen av Stockholmsvården ska gå till på ett patientsäkert sätt. Men för välfärdskapitalet handlar det snarare om att rädda vad som räddas kan i ett system där företag tillåtits tjäna pengar på patienter och brukare.

Och samtidigt som Busch nu slår sig för bröstet över öronmärkta pengar till en specifik diagnosgrupp, blundar regeringen för det som hela sjukvården – i samtliga regioner – har larmat om i åratal: behovet av kraftigt höjda generella statsbidrag till kommuner och regioner. Och reformer som säkerställer att pengarna stannar i sjukvården. Det hade kunnat rädda vårdcentraler, korta köer, ge bättre arbetsvillkor och faktiskt stärka ätstörningsvården – på riktigt. Men risken finns att det inte välkomnas lika varmt av kompisarna i näringslivet.

Läs mer
Inrikes 20 februari, 2025

Ebba Busch, jag fryser

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik. Det kräver en vårdpolitik som sätter patienter före profit, och långsiktiga satsningar som stärker hela sjukvården – inte bara väl valda diagnosgrupper när det passar den politiska dramaturgin. Eller, för den delen, Ebba Buschs instagramföljare.

Utrikes 16 april, 2025

”Vi vill leva!” – vrede i Italien efter dubbla kvinnomord

Tusentals studenter demonstrerar den 3 april vid La Sapienza-universitet i Rom efter att Ilaria Sula, en student vid universitet, mördats av sin pojkvän. Foto: Marco Di Gianvito/ZUMA Press Wire/Shutterstock.

Efter mordet på två 22-åriga kvinnor inom två dygn skakas Italien av protester. Ilskan handlar inte bara om dåden, utan om en kultur där kvinnors liv ännu verkar väga lätt.

I onsdags såg jag Ilaria Sulas ansikte fyra gånger på väg till jobbet. ”Försvunnen”, löd texten i stora, röda bokstäver under bilden som tejpats längs min gata.

– Hon har sorgsna ögon, tänkte jag.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 15 april, 2025

Vad ”White Lotus” kan lära oss om rikedom

Aimée visar upp en broderad Lóco från Valentino Garavani, i säsong tre av tv-serien ”White Lotus”. Foto: Fabio Lovino/HBO.

Sann rikedom sticker inte i ögonen – för den syns inte. Förutom när miljardärerna ger sig in i medierna och politiken. Då blir pengarna också farliga på riktigt.

I säsong tre av succéserien The White Lotus, som följer degenererade amerikaner på olika lyxresorter, signalerar kvinnorna status med sina handväskor.

Företagsjuristen Laurie bär en olivgrön Loewe i läder – ett av flera osäkra försök att hålla jämna steg med sina moderiktiga väninnor, medan Kates svarta Valentino uttrycker tjusig Texaselegans. Men skådespelerskan Jaclyn överglänser dem alla, inte främst genom att släpa med en svindyr flätad Bottega till stranden, utan med sin billiga tygpåse från matkedjan Erewhon. Hennes stil kommer inifrån.

Så länge det har funnits hierarkier har det också funnits tekniker för att framställa dem som eviga.

Aristoteles menade att vissa föds som naturliga slavar, med tankekraft nog att förstå order men inte fatta egna beslut. I religiösa system som katolicismen eller det indiska kastsystemet ges ojämlikheten en andlig sanktion. I den liberala kapitalismen framställs klyftorna i stället som rättvisa med skolbetyg, anställningsintervjuer och IQ-tester – alla påstått meritokratiska. Alla dessa tekniker gör klasskillnaderna svåra att ifrågasätta, eftersom de verkar naturliga.

Så hur ser distinktionen ut bland Sveriges rika?

Konservativa, till både höger och vänster, älskar att håna den urbana medelklassens köpvanor, med symboler som rosévin, cykling och elbilar. Den sortens konsumtionsval visar visserligen hur vi lockas att tävla genom diskreta framgångsmarkörer, i stället för att se vad vi har gemensamt.

Hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på?

Men den som är intresserad av den verkliga eliten måste byta scen.

De senaste åren har en ny miljardärklass växt fram i Sverige. De är så många att Affärsvärlden har börjat ranka dollarmiljardärer för att få plats med alla tjusiga namn i tidningen. Men att skriva om denna nya klass är omöjligt, för de syns inte i några flöden. De bär dyra kläder utan loggor, tränar med privata yogainstruktörer, och köper viner som aldrig syns på butikshyllorna. Osynlighet är överlägsenhet.

Det här är förstås uttänkt.

För hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på? Viss konsumtion dyker åtminstone upp i statistiken, som de privatplan vi annars inte ser skymten av. Då och då lägger plutokraterna till för att stiga ned bland sina undersåtar, som när Mark Zuckerberg klev iland på norska Bodø från sin 118 meter långa tremiljardersjakt ”Launchpad”. Resten av rikedomen stuvas undan på öar utan postnummer.

Men inte heller fåtalets lyx är något stort samhällsproblem. Det må vara användbart som bränsle för vår klassvrede, men om någon techbrorsa tror att en klocka för 10 miljoner är bättre än en för tusen spänn spelar ingen större roll. Att någon har byggt en vinkällare i rymden är inte problemet. Problemet är om han finansierar en högerpopulistisk tankesmedja.

Vilka effekter det kan få ser vi inte minst i USA, där teknikmiljardärerna först tog sig an San Francisco, och därefter stod uppradade under Donald Trumps installation. Ägarna till anrika tidningar som Los Angeles Times och Washington Post – Patrick Soon-Shiong respektive Jeff Bezos – har också anpassat sina redaktionella linjer efter presidenten.

Men utvecklingen är densamma i Europa.

I Frankrike har affärsmannen Vincent Bolloré förvandlat mediekanalerna CNews och Journal du Dimanche till högermegafoner, i Tyskland har Mathias Döpfner styrt den redan ökänt konservativa Axel Springer-koncernen ännu längre högerut, och i Österrike använde Red Bull-miljardären Dietrich Mateschitz sin tv-kanal Servus för att sprida högerradikala konspirationsteorier.

Den svenska utvecklingen följer den amerikanska.

Kvartal startades 2016 av en grupp industrialister, däribland grundarna av kosmetikaföretaget Oriflame, och året därpå köpte finansmannen Mats Qviberg gratistidningen Metro. ”Måste rensa ut en del stalinister”, dundrade han och skapade uppror på tidningen, som han tvingades sälja bara ett halvår senare.

2020 lanserades Bulletin med pengar från en rad miljardärer, i fjol sjösatte Handelsbanken sin mediesatsning EFN, och Flamman har beskrivit hur miljardären Saeid Esmaeilzadeh grundat en numera vilande samtalsklubb på Östermalm för att krossa ”woke”.

Pengar innebär uppenbarligen inte kompetens, och tur är väl det. Men obalansen i makt finns där. Det är inte Jaclyns tygpåse som borde provocera oss – utan miljardärernas nya medieimperier.

Inrikes/Nyheter 15 april, 2025

Kampanj vill samla 300 000 – i protest mot ”mjäkig” vänster

Fayyad Assali är talesperson för gruppen Rättvisa för alla och kampanjen Folkets röst. Foto: Rättvisa för alla.

Kampanjen Folkets röst vill samla dem som inte känner sig representerade av dagens rödgröna partier. Inför valet 2026 lanserar man en kravlista – och vill få tre procent av väljarna att rösta kollektivt.

– Vi vill vara tydliga med att våra röster inte längre är gratis, säger Fayyad Assali till Flamman.

Han är talesperson för Rättvisa för alla, en av grupperna bakom initiativet Folkets röst. I måndags gick de ut med en politisk kravlista inför valet 2026.

På listan finns punkter som avskaffade visitationszoner i förorten, återinförande av permanenta uppehållstillstånd och avgiftsfri sjukvård och kollektivtrafik. Men också krav på att ”fördöma USA:s imperialism” och förklara sionism som en ”rasistisk bosättarkolonial ideologi”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Kultur 14 april, 2025

Vem tar vem? Nya gänget på SVT:s parsåpa ”Gift vid första ögonkastet”. Foto: SVT.

Än en gång förvandlas hela Sveriges vardagsrum till en mottagning för parterapi. Bakom framgången för ”Gift vid första ögonkastet” ligger den trygga drömmen om att kärlek är något som kan kontrolleras av experter.

Tolfte säsongen av Gift vid första ögonkastet. Redan?

Med den slaka vintersäsongen av GVFÖ och nyligen avslutade Love is blind i bagaget hade jag inte hunnit börja längta efter relationella problem av typen ”hur ska vår vardag gå ihop när han är kvällsmänniska och jag vaknar vid nollsex?”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr