Jag och några kamrater har en liten privat, mejlbaserad diskussionsgrupp på internet. Våra oftast förekommande samtalsämnen är musik och politik. När vi nu närmar oss folkomröstningen om EMU, faller det sig naturligt att vi babblar om denna. Varandras åsikter kan vi nog inte rubba (vi är allt från socialister över folkpartister till turboliberaler och någon rojalist i sällskapet), så samtalet har glidit över på de båda kampanjerna och deras argumentsmässiga trovärdighet. Eller brist därpå.
Nu ska det omedelbart erkännas att nej-sidan gjort en del mer eller mindre tolererbara missar. Mauds liknande mellan EMU och Nazi-Tyskland var en blunder in absurdum, och en av våra ministrar kom förra veckan med några kryptiska formuleringar som underkändes av expertisen.
Men i övrigt anser jag faktiskt att nej-sidans argumentation – de facto – är starkare och mer trovärdig än ja-sidans. När jag förklarar detta för mina mailvänner svarar en av dem att båda sidor ”naturligtvis” är lika illa. ”Båda sidorna kryddar vilt med spekulationer”.
Nej! Så är det inte.
Ja-sidan målar – utan belägg – upp paradisiska visioner om si och så många nya jobb, si och så många extra tusenlappar i börsen. Eller helvetesskildringar om vilken isskyla den ensamma lilla ekan Sverige tvingas genomlida vid fortsatt utanförskap. Fullständiga spekulationer, dessutom nästan hot om krig under herr statsministerns senaste tal.
Nej-sidan, å sin sida, talar om hur det redan är. Hur vi faktiskt fått svart på vitt att vi klarar ekonomin fint utan att vara med, att det inte finns någon anledning att kasta bort detta lyckade recept. Och räcker inte det, så har vi åtskilliga exempel – både i fördragstext och i praktik – på hur demokratin och välfärden åsidosätts ifall vi ansluter oss till EMU.
Det är obegripligt att man inte kan märka denna oceaniska skillnad i argumentation. Att man halsstarrigt framhärdar i att vi är lika goda kålsupare, när vi i denna fråga faktiskt inte är det!
Återstår att se ifall ja-sidan avslutar sin kampanj med att – likt 1994 – be folket låta bli att tänka självt.