Utan tåg och spårvagnar fungerar inte mitt liv. De gör att jag kan fira min storebror, umgås med mamma på jul – och samtidigt som jag gör de sista ändringarna i den här texten rullar mitt tåg ut från Göteborg.
Självklart finns irritationsmoment. Män i kostym som tar möten på högsta volym eller barn som får kolla på Babblarna i timtal utan hörlurar. Eller vad sägs om mannen som högljutt berättade för polarna om hur han skitit ned sig under midsommarhelgen?
Men tyvärr finns det mer tryckande problem för de svenska tågen: underhåll, utbyggnad och arbetsvillkor.
Regeringen valde strax före jul att ge svenska folket ett utökat framtida tågkaos när man slopade planerna på nya stambanor för höghastighetståg. När det inför sommarsemestrarnas resande stod klart att inga tåg kommer att gå mellan Göteborg och Malmö var Johan Pehrson snabb med att skylla på att arbetslösa är så lata.
Den svenska tågtrafikens kris har såklart flera bottnar. Bristen på lokförare skylls på för få utbildningsplatser, men när man som i Stockholm tvingas till ensamarbete gör det inte direkt arbetet mer attraktivt. Arbetsmiljön är också en säkerhetsfråga.
I mars skakades Grekland av en tågkollision där många miste livet, något som skedde som en direkt följd av undermåligt underhåll och personalbrist.
Framtidens resande behöver nya stambanor – och underhåll av de befintliga näten.
En annan förklaring till den svenska tågkrisen är bristen på underhåll de senaste 40 åren, något som experter påtalat länge. Resandet har ökat kraftigt sedan 1990, men en annan stor förändring är att det nu finns en rad privata aktörer som ska samsas på spåren. Till och med bolag som styrs av kinesiska staten kan i dag gå med vinst på svenska spår.
I exemplet med den svenska järnvägen blir många av vårt samhällets brister synliga: undermåliga arbetsvillkor för lokförare och tågvärdar. Privatisering som leder till försämring för medborgarna på ett nationellt plan, och som potentiellt kan få livsfarliga konsekvenser. Addera då en politisk ovilja att satsa långsiktigt på hållbar infrastruktur.
Framtidens resande behöver nya stambanor – och underhåll av de befintliga näten. Det som krävs för att vi alla ska komma fram i tid och att järnvägen dessutom ska vara det självklara alternativet för transporter, är både och. Inte antingen eller.
Snart är det sommar, men jag vet att bilden av badbryggor, myggor, uteserveringar och solsvedda axlar inte stämmer. Min semester kommer – som alla sommar i mitt vuxna liv – präglas av långa byten i Katrineholm, signalfel i Hallsberg och att tvingas byta till buss om jag mot förmodan skulle lämna västkusten för Skåne.
För det har vi politikerna att tacka – för ingen skuld ska läggas på de som strejkar för allas vår säkerhet.
