Sedan presidentvalet 2017 har det högerextrema greppet om den politiska agendan i Frankrike bara stärkts. Det har främst märkts på att president Emmanuel Macrons strategi inför vårens val är att aktivt spela på högerextrema teman som invandring, lag och ordning och religion för att locka högerväljare. Men ett annat uttryck för ”förhögringen” av den franska politiken är att antalet konservativa och högerextrema presidentvalskandidater inför valet i april nästa år bara tycks föröka sig.
Förutom Marine Le Pen ställer den tidigare republikanen Xavier Bertrand och den förre brexit-förhandlaren Michel Barnier upp som oberoende kandidater. De har båda sagt sig vilja begränsa invandringen, och den senare har till och med ironiskt nog sagt att Frankrike måste ta tillbaka delar av sin suveränitet från Bryssel. Detta efter att han själv gjort allt för att straffa Storbritannien för att ha gjort just det.
Den kandidat som har orsakat störst rabalder är dock Éric Zemmour. Han är en välkänd journalist och krönikör i den konservativa tidningen Le Figaro. Där har han länge utgjutit sig om det hot som invandringen och framför allt islam utgör mot Frankrike som nation. Hans syn på det moderna Frankrikes invandringspolitik sammanfattas i titeln på hans kändaste bok, Le suicide français, från 2014. I dag har hans genomslag bara ökat sedan han fått ett eget program i en privat tv-kanal. Han har flera gånger dömts för hets mot folkgrupp och orsakade senast rabalder med sitt förslag om att icke-franska förnamn på barn borde förbjudas.
Zemmour har ännu inte bekräftat att han kommer att ställa upp i vårens val. Men ryktena om det har satt igång en egen politisk dynamik. Sedan han började inkluderas i opinionsundersökningar för en månad sedan har hans siffror stadigt ökat. Att vänsterns Jean-Luc Mélenchon för två veckor sedan valde att delta i en två timmar lång direktsänd tv-debatt med Zemmour bidrog inte direkt till att bromsa dennes framfart. Förra veckan gick han för första gången om Marine Le Pen, med 17 procent mot hennes 15 i en första valomgång. Att extremhögerns röster splittras borde vara en positiv nyhet för vänstern. Med eftersom Mélenchon, den starkaste vänsterkandidaten, bara har åtta procents stöd innebär en eventuell Zemmour-kandidatur i stället att Macron i vår kan ställas mot en högerextrem kandidat som faktiskt kan besegra honom i en andra omgång.
Zemmour lockar främst väljare från Le Pens parti som är trötta på hennes försök att tona ned partiets högerextrema retorik. Detta till den grad att hennes pappa Jean-Marie Le Pen nyligen deklarerade att han kommer att rösta på Zemmour om denne har bättre chanser att besegra Macron. Le Pen den äldre menar bland annat att Zemmours judiska identitet gör att han kan komma undan med en mycket mer aggressiv retorik än hans dotter. Zemmours argument är i sin tur att Marine Le Pen aldrig kommer att kunna vinna valet på grund av sin inkompetenta framtoning. Medan hon fortfarande inte hämtat sig efter den katastrofala tv-debatten mot Macron 2017 framstår han som en bildad och vältalig förespråkare för vad allt fler i Frankrike uppfattar som ”sunt förnuft”.
