Det var med stora förhoppningar som den nya vänsteralliansen Nupes gick in i det franska parlamentsvalets andra omgång i söndags. I bästa fall skulle de kunna få en egen majoritet och kröna Jean-Luc Mélenchon till premiärminister. Ett mer realistiskt scenario var att de skulle lyckas hindra president Emmanuel Macrons koalition från att nå egen majoritet. Det var det sistnämnda som skedde, och nu hotar den franska politiken att lamslås att samma typ av parlamentariskt kaos som Sverige har blivit känt för de senaste åren.
För första gången sedan 2002, då parlamentsvalen lades efter presidentvalet, har en president misslyckats nå en egen majoritet. Macrons allians Ensemble fick bara 246 platser, långt ifrån de 289 som krävs för egen majoritet. Hans parti La république en marche fick knappt hälften platserna som de vann i förra valet. I stället mer än fördubblade den samlade vänstern sina platser till 131. På andra sidan av det politiska spektrat mer än tiodubblade högerextrema Rassemblement National sina platser till 89.
Resultatet är att Macron kommer att tvingas söka stöd hos andra grupper för att kunna få ihop ett regeringsunderlag. Det mest troliga är att han vänder sig till de konservativa Republikanerna. Det partiet lär i så fall kräva att få premiärministerposten och att Macron driver igenom sin impopulära pensionsreform. Problemet är att Republikanerna inte är så sugna på att samarbeta med presidenten, eftersom de gick till val på att kritisera honom.
– Vi är i opposition och vi kommer att fortsätta att vara i opposition mot Emmanuel Macron, sade partiordföranden Christian Jacob på söndagskvällen.
För partiet, som utgjorde den franska högerns självklara alternativ från Charles de Gaulles till Nicolas Sarkozys dagar, är det inte självklart att det är strategiskt smart att knyta sig till en impopulär centristisk president som inte kan väljas om igen. Partiet ska diskutera saken under måndagen.
Det innebär att Frankrike nu står inför en potentiell regeringskris. Oavsett vilken lösning Macron väljer kommer det att vara en instabil sådan. Ett alternativ som diskuteras är att sy ihop ett underlag av oberoende ledamöter, socialdemokratiska kandidater som inte tillhör Nupes-alliansen och enskilda republikaner. Det är dock långt ifrån säkert att tillräckligt många sådana finns för att nå en majoritet. Ett annat alternativ är så kallade ”hoppande majoriteter”. Konceptet som har använts av statsminister Magdalena Andersson sedan regeringsöverenskommelsen med Centerpartiet sprack, går ut på att regeringen söker stöd hos olika parlamentariska konstellationer i varje enskild fråga. Det kan fungera i mer tekniska frågor, men vad gäller de stora ideologiska reformerna lär en sådan strategi bli svår i Frankrike.
Av detta skäl talas det redan om att upplösa nationalförsamlingen och utlysa nyval. Det som talar emot ett sådant drastiskt drag är att Macrons allians då riskerar att förlora ännu fler platser. Flera ministrar, såsom den tidigare kontroversiella inrikesministern Cristophe Castaner som var ansvarig för den brutala repressionen mot de gula västarna, förlorade sina platser i församlingen. Till och med den nytillträdda premiärministern Elisabeth Borne var nära att förlora sin plats i både parlament och regering mot en 22-årig kandidat för vänsterrörelsen La France insoumise. Av det skälet skulle ett nyval innebära en stor risk för presidenten.
Oavsett vilken väg Macron väljer kommer de kommande fem åren att präglas mer kaos än vad den gångna mandatperioden har gjort. Det innebär att han kommer att få svårt att driva igenom sitt program. För majoriteten av det franska folket är det goda nyheter.
