Först ut i landet var grannkommunen Ludvika och mitt Smedjebacken följde strax efter. Avesta, Borlänge och landstinget i Dalarna förväntas att följa exemplet. Från Kommunals håll säger man att avtalet är ett stort steg för att på lång sikt lösa deltidsproblematiken. Dala-Kommunals nya avtal innebär bland annat att nyanställda och de som återbesätter tjänster som är tills vidare ska få heltidstjänster. Så småningom kommer alla anställningar att bli på heltid och de som vill arbeta på deltid har en heltidsanställning i botten.
Under min tid som kommunalanställd jobbade jag heltid redan efter sex månaders föräldraledighet och ammade morgon och kväll. Svimmade på jobbet och spydde i farstun av utmattning. Vackert fick jag inse realiteterna och backa ner till sex timmars arbetsdag, senare visade det sig hopplöst att få tillbaks heltiden. Där satt jag i fällan i sällskap av majoriteten av LO-kvinnor. Fortfarande arbetar hälften av LO-kvinnorna deltid, framför allt hos Kommunal och Handels. Naturligtvis innebär det att många inte kan försörja sig själva på en lön och är ekonomiskt beroende av en man.
Sedan länge är det största problemet på kvinnligt dominerade LO-arbetsplatser att väldigt många, trots att de själva så önskar, inte får jobba heltid. Vilket givetvis leder till låga och osäkra inkomster och till det en usel pension. ”Mammor måste inse att de inte både kan heltidsjobba och ha barn,” hör man indignerade röster i debatten, förmodligen ropar de högst som aldrig själva har haft ett låglönejobb och protesterna kan vara berättigade när det gäller ensamstående mammor och pappor som borde erbjudas sex-timmars arbetsdag med bibehållen heltidslön. Varför har det blivit tvärtyst om det utmärkta kravet? Och i hur många årtionden ska vi behöva sucka: Än papporna då? Kvinnors ställning på arbetsmarknaden måste spettas ner och jordas om vi någonsin ska få uppleva jämställdhet. Här är heltiden ett viktigt fundament men också krav på utbildning för att vara verksam inom ett visst yrke.
I traditionellt manliga yrken finns mycket oftare lagar eller avtal på en bestämd förkunskap för att få jobbet. Byggnadssektorn kräver yrkesbevis och inom transportnäringen ska man uppvisa olika slags körkort. Det får männen att sitta betydligt säkrare i sadeln och vara mindre utbytbara än kvinnorna. Och fortfarande finns ju kvinnorna inom en begränsad sfär av arbetsmarknaden. Att genomföra förslaget från föräldraförsäkringsutredningen om att öka antalet månader reserverade för både pappa och mamma skulle också vara ett steg åt rätt håll. I dagsläget faller kvinnornas heltidsarbete kraftigt efter föräldraledigheten, det gäller särskilt arbetarkvinnorna. Och kom inte ens och andas om jämställdhet så länge männen tar ut två månaders föräldraledighet jämfört med kvinnornas 14 månader. Antalet män som jobbar heltid är nästan oförändrat under den tid de blir föräldrar och nästan inga alls jobbar deltid. Någonsin.
Det finns undersökningar som visar att det är en kick i karriären för män att gifta sig och skaffa barn, man behöver inte vara synsk för att gissa hur det ser ut för kvinnorna. De som får bäst betalt är de ensamstående utan barn.
Att kvinnor stressar och är experter på att ha dåligt samvete för barn och hushåll vet vi sedan länge. Men vilka djupa konsekvenser har inte den svaga ställningen på arbetsmarknaden, med nedvärderade löner och känslan av att vara till besvär och sinka produktionen under en föräldraledighet? Vilka underminerande konsekvenser har inte det på kvinnors psykiska hälsa? Svindlande summor, som ingen utredning någonsin får i uppgift att räkna ut.
