Bok
Ingenmansland. Ett år på Sveriges baksida
Dan Jönsson.
Leopard förlag, 2012.
Det är alltid viktigt att journalister kan närma sig sitt ämne med respekt och ödmjukhet där man verkligen vill lära sig något nytt och vidga sina – och läsarnas – vyer.
Dessutom att skapa sammanhang, vilket kräver en förmåga att lyfta blicken.
Journalister tvingas att i de flesta fall skriva om människor och saker som hen har haft en relativt kort tid att bekanta sig med. Man läser på lite, åker till ett ställe (om man inte ringer), träffar några personer, ställer sina frågor, och sedan är det klart. Det blir lätt ytligt och med ett von oben-perspektiv.
Dan Jönssons reportagebok Ingenmansland navigerar hela tiden runt dessa fällor. Och boken har mycket höga ambitioner, Jönsson strävar efter att förstå de senaste årens Sverige, eller rent av världen som den ter sig från de senaste årens perspektiv.
För visst är det en märklig, för att inte säga bisarr, värld, vi lever i. Jag läser i Dagens Industris nätupplaga att om Grekland lämnar euron så drabbar det svenskarna med dyrare semester, och med lägre sparränta. Men på sikt kan vi bli vinnare! Jag orkar inte läsa hur. Fortsätter med nyheter om att den grekiska statens pengar är snart slut, och utbetalningar av löner och pensioner är i fara. Men det är uppåt på Atenbörsen – upp åtta procent under dagen. En annan nyhet är att den franske presidenten, socialisten Hollande, varnar grekerna för att rösta ”fel” i det kommande valet. Och en dag senare står det i bladet om rika greker som letar lyxboende, bland annat i Stockholm.
Så det finns en del att hugga tänderna i.
Oförskräckt ger sig Jönsson ut på resa genom Sverige. Utgångspunkten är egentligen ganska enkel, att förstå varför ”ju bättre det går för Sverige, desto fattigare tycks vi bli.” Ser man tillbaka på de senaste 25-30 åren, och för all del, ännu längre tillbaka i tiden, har svensk ekonomi växt ofantligt, samtidigt tillhör det vardagen för de flesta (dock inte alla) att ”vi måste spara”. Eller vill ni ha det som i Grekland?
Vår finansminister har redan vunnit EM i ekonomi, samtidigt som arbetslösheten närmar sig tvåsiffrigt, och ett tiotal patienter vid Sundsvalls sjukhus får bestående ögonskador på grund av att landstinget måste spara – nu är vi där igen – eftersom det dras med ett enormt ”underskott”. Sådana exempel kan mångfaldigas i det oändliga. Det är uppenbart att det föreligger ett glapp mellan verkligheten och beskrivningen av den.
Så hur ska man beskriva ”Denna ogripbara väv av relationer, transaktioner och förbindelser, av makt och vanmakt, brist och överflöd, uppgivenhet och framtidstro”?
Jönssons bok är indelad i tolv kapitel, ett för årets varje månad. Bokens undertitel är Ett år på Sveriges baksida, och vi tas med på reportageresa till några av vårt avlånga lands mest spännande orter: Flen, Fredrika, Ullared, Grängesberg, Haparanda, Ånge, Urshult, Säffle, Sandviken och Bjuv, små samhällen i periferin, men också till utkanten av storstäderna – Angered och Norra Hammarbyhamnen.
Begreppet ”baksida” är problematiskt, men jag tror att Dan Jönsson medvetet använder sig av dess glidande motsägelsefullhet, redan där gömmer sig en fråga, och ett ifrågasättande.
Jönsson har ett prövande sätt att skriva, som skapar en dynamik i texten, han kommer till ett ställe, får ett första intryck, upptäcker snart komplikationer och motsägelser, börjar ställa frågor, söker sammanhang.
Skildringens stora förtjänst ligger i dialektiken mellan den lilla och den stora världen. Avfolkningen i Fredrika eller sociala problem i Angered är inte direkt några omvälvande nyheter, det är helt förutsägbart, först när vi ser deras förbindelse med världen utanför som de just genom att vara avvikande, genom sina perifera lägen, i kraft av att vara ”baksida” kan på ett tydligt sätt avslöja de påstådda framgångarnas verkliga misslyckanden. Och inte minst dess förödande konsekvenser för människor.
Jönsson har med sig tung reselektyr. Han läser Adam Smiths klassiker The Wealth of Nations och gör upp med den klassiska ekonomiska teorin. Han läser om Marx Lön, pris och profit, och formulerar en ”mindrevärdesteori”, någonstans mellan hyllorna med oförskämt billiga varor på Gekås. Den går ungefär ut på att det lönar sig att handla i Ullared, och liknande ställen, om vi lägger ner massor av oavlönat arbete på shoppingturen.
Vad är egentligen pengar, och vad är de bra för? Mängden pengar i världen har ökat långt mer än den reala ekonomin, hur är det möjligt? Och hur kan det komma sig att de flesta av oss har konstant ont om pengar – i en värld av överflöd?
Han studerar Paul Lafargues skrift om lättja, som redan för 130 år sedan krävde tre timmars arbetsdag (!), och undrar vad som har hänt med alla rationaliseringar, effektiviseringar, och mekaniseringar, varför måste vi arbeta lika mycket, eller mer, än vad vi gjorde för 100 år sedan. Istället för arbetslinjen behöver vi en livslinje.
Här finns så mycket mer, en diskussion kring globaliseringen, vardagens kommunism, kreditekonomins vinnare och förlorare när till och med statsskulden privatiseras, och skuldens positiva betydelse för samhället. Med mera.
Dan Jönsson pendlar mellan högt och lågt, han ställer frågor, han försöker formulera svar. Världen, vår bisarra verklighet, är möjlig att beskriva. Därmed går den att förstå. En annan värld är möjlig, mer än så, en annan värld är nödvändig.
Det finns åtskillig kritik som man kan rikta mot Jönssons bok. Man behöver inte hålla med om hans ibland vilda teorier. Han är inte fri från stereotyper. Ibland slinter pennan betänkligt, ”varm blick som en snäll hund” om en kurd som driver en grillkiosk, är kanske inte den mest lyckade formuleringen. Stundtals trampar texten vatten, och reportageåret hade tjänat på att kortas ner till tio månader.
Inte heller vet jag om de flesta av oss uppfattar ”Mediesverige” som huvudfienden.
Ett bra reportage ska gärna vara personligt, men jag kan tänka mig att en och annan tycker att Jönsson är helt enkelt alldeles för självupptagen.
Men det spelar faktiskt ingen roll. Dan Jönsson ställer de stora frågorna, de väsentliga frågorna, ja de nödvändiga frå-
gorna. Hans bok formar sig till en skoningslös uppgörelse av kapitalismen. Därför är det en viktig bok. Årets viktigaste?
