Min mamma är grevinna, sa Yvonne Hirdman till de inflyttade norrlandsungarna i Hökarängen på 50-talet. Inte undra på att de gav sig på henne. Yvonne Hirdmans porträtt av sin mammas familj är fyllt av kärlek, och frågor, för hon visste inte sin mammas historia. I boken Den röda grevinnan berättar hon om sitt sökande, fynden och den historiska verklighet allt utspelades i.
Och det är verkligen något att berätta. Hirdmans mamma Charlotte föddes 1906 i Dorpat i den ryska provinsen Livland, det vill säga. nuvarande Tartu i Estland av en fransktalande schweizisk före detta guvernant hos en balttysk adelsfamilj, på ett slott. Pappan var tysk bokhandlare från Hamburg. Föräldrarna gifte sig samtidigt med den första ryska revolutionen 1905. Slottsfamiljen flydde, slottet angreps av revolutionärer och baltiska nationalister. Det var tumult. Och mitt i detta föräldrarnas kärlek.
De flyr med sin lilla dotter till Oxford, lärdomsstaden i England, bygger hus och får två barn till. Strax före första världskriget flyttar de till Bukovina, längst bort i Österrike-Ungern, nuvarande Rumänien. Pappan tar värvning som frivillig kavallerist, och tillfångatas i Polen, modern får ensam ansvaret för familjen under hela kriget, med två ryska belägringar och påföljande plundring.
Äldsta dottern Charlotte, hon som ska bli Yvonne Hirdmans mamma, växer upp och blir en skönhet med enastående förmåga att skaffa vänner och kontakter. Hon gifter sig först med en vit-rysk greve Stenbock, skiljer sig från honom sedan hon mött en kommunist, Heinrich Kurella som arbetar på Inprekorr – den kommunistiska internationella pressen. Honom följer hon till Moskva, efter att först tillbringat ett år i schweizisk exil. Genom sina kontakter klarar hon sig undan ”utrensning” i Moskva 1937. Men Heinrich, kärleken, passionen blir kvar. Han avrättas efter tortyr och bekännelser i september 1937. Under tiden går Charlotte ensam och ovetande om hans öde i Paris och väntar. Hon lyckas i sista stund undkomma nazisterna.
Historikern Hirdman blandar sin mammas eskapader med de historiska händelserna. Hon berättar om den tyska revolutionen 1919, om socialdemokraternas och kommunisternas vägran att samarbeta vilket möjliggör Hitlers maktövertagande 1933, om moskvarättegångarna och stämningen av terror i Sovjetunionen 1937 och om desperationen hos dem som fastnat innanför Tysklands gränser 1939. Hon gör det genom att redovisa historiska fakta, och med brev och dagboksanteckningar från sin mamma och hennes vänner. För att hjälpa läsaren finns innanför frampärmen en karta över Europa 1914, innanför den bakre Europa 1923.
Hirdmans släktingar åker kors och tvärs och Europas gränser flyttas framåt och bakåt. Olika folk finns och bebor sina områden, talar sina språk och utövar sin kultur. Det är rumäner och tyskar, judar och kristna, balter, vitryssar, ungrare och ryssar. Yvonne Hirdmans mamma växer upp med tyska och franska i hemmet, vitryska, tyska och rumänska på gatorna, vars skyltar är trespråkiga. Upp ur arkivgömmorna bygger författaren historien av sin mor men också det Centraleuropa som var.
En pikant detalj är att genushistorikern Hirdmans mor, tack vare Sveriges kvinnofientliga lagstiftning, undkommer Säpos undersökningar. En kvinna som gifte sig till svenskt medborgarskap betraktades som ofarlig, män däremot fick alla en akt hos rikspolisstyrelsen. Som före detta medlem i Stalins kommunistparti och med umgänge i fysikerkretsarna kring Nils Bohr, som senare kom att bidra med teorierna till en amerikansk atombomb, hade Den röda grevinnan knappast slunkit in i Sverige. Hirdman lyckas med att gestalta historien. Det är spännande hela vägen.