NEW DEHLI / IPS Nordkorea chockade världen med sitt kärnvapenprov. Den nordkoreanska regimens handling utgör ett hot mot stabiliteten i Asien och i hela världen, och provsprängningen är ett nederlag för den icke-spridningsordning som råder i världen.
Omvärlden gör ett allvarligt misstag om man reflexartat besvarar Nordkoreas test genom att införa sanktioner mot Nordkorea och enbart upprepar vikten av att kärnvapnen inte sprids, utan att samtidigt poängtera behovet av nedrustning.
Särskilt världens stormakter skulle göra sig skyldiga till ett allvarligt misstag om de nu uppmuntrar Japan och Sydkorea att beväpna sig för att möta hotet från Nordkorea och genom det underblåser kapprustning.
USA får ta på sig den största skulden för misslyckandet med att hindra Nordkorea från att kliva över kärnvapentröskeln, men USA:s nära allierade Japan och Sydkorea har också en stor del av ansvaret.
USA:s president George W. Bush har de senaste sex åren skjutit försoningsprocessen mellan Sydkorea och Nordkorea i sank. I januari 2002 kallade Bush Nordkorea för en skurkstat och lovade att förhindra att landet utvecklade kärnvapen.
Det ledde till att Nordkorea sade upp ett avtal man hade med USA, enligt vilket man lovade att upphöra med sin kärnvapenutveckling. Före det hade den amerikanska regeringen brutit mot ett löfte att årligen förse Nordkorea med 500 000 ton oljebränsle. USA levde inte heller upp till löftet att tillsammans med Japan och Sydkorea bygga lättvattenreaktorer för civilt bruk i Nordkorea.
2003 lämnade regimen i Pyongyang också det globala icke-spridningsavtalet, NPT. Skälet man uppgav var landets säkerhet. Efter det bjöd USA, Ryssland, Kina, Japan och Sydkorea in Nordkorea till förhandlingar, men samtalen misslyckades och sedan dess har USA satt Nordkorea i karantän.
När Nordkoreas isolering tilltog försökte landet spänna sina militära muskler och genomförde en rad missiltester. Minst en av dessa, testen av Taepodong-2 missilen, som uppgavs ha kapacitet att nå Alaska, ska ha misslyckats. Det gjorde den nordkoreanska regimen allt mer frustrerad och rastlös.
Därefter såg Nordkorea hur USA invaderade Irak. En av anledningarna sades vara att Saddam Hussein hade tillgång till massförstörelsevapen. Regimen i Nordkorea kan ha dragit slutsatsen att ett land för att stå upp mot USA måste förfoga över kärnvapen. Detta var en slutsats som tidigare uttalats av Indiens före detta stabschef General K. Sundarji. Han sa efter Gulfkriget att ”om en stat har för avsikt att bekämpa USA bör den undvika att göra det förrän den har tillgång till kärnvapen”.
Tre andra händelser kan ha bidragit till att den nordkoreanska regimen genomförde kärnvapentestet just nu. En av dem är utnämningen av högerpolitikern Shinzo Abe till premiärminister i Japan. Den andra att Sydkoreas utrikesminister Ban Ki-Moon nominerats till nästa FN-chef av säkerhetsrådet och den tredje att Kinas FN-ambassadör har gjort flera uttalanden som tydde på att landet tänkte ställa sig bakom en skarp varning till Nordkorea från FN:s säkerhetsråd.
Genom att genomföra kärnvapentesten har Nordkorea utmanat den globala ordningen. Genom att skriva under icke-spridningsavtalet NPT lovar de stater som inte har kärnvapen att inte försöka utveckla eller skaffa vapnen, samt att underställa sig inspektioner från det internationella atomenergiorganet IAEA. I gengäld lovar världens kärnvapenmakter att genomföra allvarligt menade förhandlingar om att avveckla sina kärnvapen samt att erbjuda civil atomteknologi till de stater som inte har kärnvapen.
Men kärnvapenmakterna har inte förhandlat om nedrustning trots att de är bundna att göra det enligt internationell lag. Antalet kärnvapenmakter har dessutom ökat: Israel, Indien och Pakistan har alla klivit över kärnvapentröskeln.
Dessa tre hade inte skrivit under NPT och Nordkorea lämnade avtalet innan man provsprängde.
Nordkoreas test, och de reaktioner som följer, kommer att följas mycket noggrant av Iran, som också har sagt att man överväger att dra sig ur icke-spridningsavtalet om man trängs in i ett hörn av västmakterna.
Det är sannolikt att Nordkoreas agerande kommer att stärka de krafter i Japan som vill skriva om landets pacifistiska efterkrigskonstitution och utveckla ett totalförsvar, eventuellt med kärnvapen. Japan har i dag ett lager med 40,6 ton plutonium, för civilt bruk. Det är tillräckligt för att bygga 5000 kärnvapen.
På ett liknande sätt kan Sydkorea frestas att utveckla kärnvapen för ”självförsvar”. Formellt sett är Nord- och Sydkorea fortfarande i krig. Det råder vapenstillestånd mellan länderna sedan krigsslutet 1953, men inget fredsavtal har tecknats.
Även Taiwan kan känna att Nordkoreas test har gett dem anledning att överväga kärnvapen, eller att upprusta sitt försvar. Varje steg i den riktningen kommer med säkerhet att bemötas kraftigt från Kina.
Om Nordkoreas grannländer reagerar på kärnvapentestet genom att förstärka sina försvar riskerar det att leda till en kapprustning i nordöstra Asien som ökar instabiliteten för alla inblandade. En kapprustning i regionen skulle även uppmuntra länder utanför regionen att förstärka sina försvar.
En annan destabiliserande faktor är USA:s missilförsvar, det som ibland kallas för ”stjärnornas krig”. En del av programmet är att man ska kunna erbjuda Japan och Sydkorea skydd mot eventuella hot från Nordkorea och Kina.
De nordkoreanska testerna kan accelerera utvecklingen av programmet, vilket inte kommer att ses med blida ögon av Kina.
Ett kapprustning i nordöstra Asien kommer att göra världen till en mycket farligare plats. Men denna utgång är inte given.
Den kan undvikas om världens kärnvapenmakter tar itu med en av rötterna till att flera länder vill skaffa kärnvapen: Dubbelmoralen.
Kärnvapenmakterna vill hindra spridningen av kärnvapen, men vägrar att själva nedrusta. Så länge de använder sina kärnvapen som ett maktmedel kommer andra länder också att vilja ha dem.
Fallet Nordkorea visar att även ett desperat fattigt, underutvecklat och politiskt isolerat land kan skaffa kärnvapen om viljan är tillräckligt stark.
Minst 40 andra länder i världen skulle kunna utveckla kärnvapen.
Deras vilja att inte göra det kommer att försvagas om inte spridningen av kärnvapen stoppas och världens kärnvapenmakter börjar rusta ner.
