Vilka är aspirationerna hos de ungdomar som revolterar i Afrika och Mellanöstern? Postislamism är en term som används för att beskriva en ny hållning.
I en alltmer accelererad fart fortsätter protesterna att sprida sig i Nordafrika och arabvärlden, det går så snabbt att omvärlden inte hinner med. Det finns inget samlat mönster för manifestationerna, istället avspeglar de den lokala situationen.
Framgångarna i Egypten och Tunisien har lyft fram de förhoppningar av olika slag som finns och det är främst de unga som reagerar.
Senegal är visserligen inget arabiskt, men dock ett muslimskt land. Abdoulaye Wade är heller inte diktator även om hans regim kan kallas despotisk. Trots att han enligt konstitutionen inte får väljas vid valen om ett år försöker han hitta ett kryphål, alternativt välja sin son. Försöken att skapa en privat dynasti är ett av de återkommande dragen hos de regimer som nu hotas av folklig vrede, liksom korruption och misshushållning. I Senegal genomförde i helgen center-vänster oppositionen manifestationer runt hela landet där de ständiga elavbrotten, sönderfallande universitet och problemen med jordnötsproduktionen fördes fram som ytterligare skäl till att Wade måste avgå. Kanske måste ändå den center-vänster-allians som övertygande vann kommunvalen 2009 ändå vänta tills januari 2012.
I Gazaremsan har ungdomar protesterat mot den nationella splittringen mellan Hamas och Al Fatah i försvaret för den palestinska nationen. Ungdomar och andra som protesterade på Al Kateeba torget angreps i förra veckan våldsamt och 50 personer skadades av polis och säkerhetstjänst eftersom de uppfattade att protesterna var riktade mot Hamas-regeringen. Människorättsaktivister som fungerade som observatörer och journalister angreps också av polisstyrkorna. Människorättsorganisationen Al Mezan anklagar också polisen för att under helgen konfiskerat material och genomfört razzior mot journalister som hade dokumenterat angreppen på manifestationen.
I Libanon genomfördes i söndags den största demonstration som de sekulära krafterna genomfört på många år. Arrangörerna beräknar att 25 000 personer manifesterade för en sekulär stat och slut på det system som nu delar upp den politiska makten mellan de olika religiösa grupperingarna.
Detta anknyter till det begrepp ”post-islamism” som en del forskare fört fram. Leif Stenberg från Centrum för Mellanöstern på Lunds universitet beskrev på ett seminarium i den svenska riksdagen detta som att ”En majoritet, representerad speciellt av unga invånare i Mellanöstern, rör sig mot en tolkning av islam som bejakar individualiseringsprocesser, demokrati, frihet och modernitet och ett bejakande av ett sekulärt politiskt system.”
Ungdomarna lämnar alltså inte islam men tenderar att agera utifrån en öppnare syn på världen. Detta tar sig uttryck inte bara i de arabländer som lyfts fram i svenska media och är inte något som dykt upp enbart som en följd av revolterna i början på året.
I Sudan genomförde ungdomar redan i somras aktioner i protest mot de riggade valen och regimens repression, som har en islamistisk dimension och där kvinnor som vägrat följa den strikta klädkoden piskats offentligt. Uppmuntrade av händelserna i Egypten genomfördes för några veckor sedan nya manifestationer, som slogs ner mycket våldsamt. Flera tidningar förbjöds och journalister, bland annat från kommunistpartiets tidning Al Midan, torterades.
Kanske sker inga förändringar på kort sikt i Sudan och andra länder, men på lång sikt håller den politiska kartan på att ritas om.
