Att vara svensk muslim är tufft idag, tufft överallt. Inte minst på arbetsmarknaden, eller sociala media. Hatet mot muslimer är ett fenomen. Hatet är så legitimt att det uttrycks på flera olika sätt. Men hatet mot muslimer är inte ett nytt fenomen, den har uttryckts i flera år, ibland av vanliga medborgare och oftast av politiker från ett fascistiskt parti som nu sitter i riksdagen.
Fascistiska tendenser börjar tyvärr normaliseras i vårt Sverige, landet och samhället som har vaccinerat sig mot fascism och hat. Saker som borde ha varit självklara, känns inte längre som självklara. Böneutrop en gång i veckan i två minuter från en moské som ligger i industriområdet ses numera som en kränkning. Som om religionsfrihet som är skriven i den svenska grundlagen inte gäller muslimerna, ”förbjudna” pepparkakor blev så plötsligt muslimernas fel. Som om det fanns muslimska lobbyister som i sin tur krävde av skolan att förbjuda det av någon skum anledning.
Oändligt många hatsidor mot muslimer gillas av flera tusentals personer på Facebook. Profeten Muhammad ritas till rondellhund, och yttrandefrihet som folket kämpade för att få från övermakten, kanaliseras nu endast för att provocera muslimer. Vi har ett djupt islamofobiskt och invandrarfientligt parti i riksdagen, som ständigt hetsar mot muslimer. Läsarna ska få ta del av hur det är att vara muslim. Caroline Moberg Farraj:
”Jag har gjort en ganska speciell resa i Sverige, jag har gått från att tillhöra en majoritet till en minoritet. Och från självklar, till ständigt ifrågasatt. Jag har gått från att vara den svenska tjejen på bussen som ingen lägger märke till, till den muslimska kvinnan på bussen som folk fäller kommentarer över och ibland gör aggressiva utspel emot. Det är en tydlig kontrast och alla de hot och allt våld vi ser mot just muslimska kvinnor sker utifrån ett visst debattklimat. När jag fick stenar kastade på mig för att jag bär sjal och twittrade om det var en av de vanligare reaktionerna ”ja men varför bär du sjal då?”. Värt att fundera en extra gång på, en kvinna får stenar kastade på sig på grund av sin klädsel och reaktionen blir ett ifrågasättande av hennes kläder.
Under den tid jag burit hijab nu har jag sett två oroväckande trender, den ena är att hatet snarare ökar än minskar och den andra är att problemet som muslimska kvinnor möter ofta viftas bort. I kombination är det helt livsfarligt. I Sverige har vi kämpat så länge för kvinnors rätt att se hur och vara precis hur som helst utan att utsättas för brott eller utanförskap, det här är ett bakslag som heter duga. Vad händer med människor som får stå ut med att bli spottade på, misshandlade, hotade och stenade på grund av ens klädsel och tro? Och vad händer med ett samhälle där detta legitimeras? Är vi inte bättre än så här? Har inte den feministiska kampen kommit längre?
Tydligen inte, men det är dags nu! Det är dags att stå upp för varje kvinnas fria val och sluta försöka göra valen åt oss, vi klarar det själv. Jag är trött på att ställas till svars för mitt val att klä mig som jag gör och jag är trött på att kvinnor känner sig pressade till att bortse ifrån sin egen vilja och ta av sjalen för att slippa glåpord och i vissa fall fysiskt våld.
Inte minst är jag trött på att det alltid finns människor som anser sig ha tolkningsföreträde om vad sjalen symboliserar och innebär, framför oss som faktiskt bär den. Jag är som du, jag tänker, analyserar och gör mina val och förväntar mig att mina val i mitt liv respekteras. Jag är som du, jag mitt uppe i min egen vardag och uppfattar den betydligt bättre än människor i övrigt gör. Jag är du och du är jag, jag accepterar inte att du lever under hot eller får utstå trakasserier på grund av hur du går klädd, så acceptera inte det för mig. Muslimska kvinnor har berättat i flera år om hur vi blir bemötta, nu, när icke muslimska och muslimska tjejer som normalt inte bär sjal tar på sig den och berättar så hörs det.”
Caroline är inte ensam, hon är av många muslimska, beslöjade kvinnor som diskrimineras dagligen, bara på grund av sina klädval. Därför kräver vi en utredning som kartlägger hatbrott mot muslimer, samt åtgärder hur det ska bekämpas. Politiker måste ta ansvar, och det är dags att samhällets goda krafter gör det också.
