Vi lever i en tid av hårdnande politiska motsättningar. Så lät den unga vänstern i valrörelsen 2002. Det var bara ett år efter att tvillingtornen föll den 11 september 2001, men långt före den stora finanskrisen 2008. Det var före nyliberalismens brutala misslyckanden erkänts av ledande ekonomer, världsbanken och medborgarna.
Vi lever sannerligen i ett annat slags brytningstid nu. Vad som komma skall efter nyliberalismen och det status quo som nu bara fortgår i den ekonomiska politiken är ännu öppet. Ingen svensk politiker presenterar ett alternativ till avdemokratiseringen av samhällen och arbetsplatser och låter därigenom marknaden ersätta det gemensamma mer och mer. I stället fylls Europa av Macrons, Merkels och Åkessons. Alla politiker som mer eller mindre företräder kapitalet.
I ett sådant läge är det såklart intressant och uppfriskande att läsa den fackliga tankesmedjan Katalys valanalys som sjuder av efterlängtade ord som ideologi, reformer och demokratisk socialism. Historieskrivningen är central. Socialdemokratin har i allra högsta grad varit en del av att skapa det samhälle vi har i dag. Som författarna konstaterar; att Sverige har gått från att vara ett av de mest jämlika samhällena till att i dag vara det land där ojämlikheten ökar snabbast är ett resultat av politiska beslut. Många av dem är fattade av socialdemokrater. En beskrivning som inte är ny, men sällan hörs inifrån partiapparaten.
Sverige har gått från att vara ett av de mest jämlika samhällena till att i dag vara det land där ojämlikheten ökar snabbast är resultat av politiska beslut. Många av dem är fattade av socialdemokrater
Katalys vill (som vanligt) att Socialdemokraterna ska bli ett helt annat parti än det man är i dag; att man ska agera motvikt till kapitalet i stället för att vara deras lakejer och möjliggörare. Katalys ordinerar att partiet ska snegla på Labours Jeremy Corbyn (som ännu inte vunnit något val), revitalisera medlemsdemokratin och lägga om den ekonomiska politiken helt och hållet.
Det som gör Katalys strategi besvärlig är att man hela tiden talar till hela socialdemokratin, som om den var en enda organism. I själva verket är delar av den redan förlorad i maktambitioner, lobby-korruption och oförmåga att vilja något annat än det som redan är. En ung generation sossar har aldrig upplevt något annat än S efter 90-talet.
Så för att göra valanalysen och strategin framåt framgångsrik – vinnande – på riktigt krävs det en rörelse som vill samma sak att tala till. Momentum, en samling sossar, vänsterpartister och partilösa, hade potentialen att bli den rörelsen – men utvecklingen har inte gått så spikrakt uppåt som man väntade sig. För oss som står utanför den verkar det som om det bubblar inuti i socialdemokratin. Det bådar gott. Den valanalys som Katalys nu mycket ambitiöst författat kan sätta igång processer internt som om den får rätt folk med sig kan dra igång den rörelse som vänstersossar i alla tider drömt om. En som tar över, gör slarvsylta av centristerna och status-quo-ivrarna och leder en ny socialdemokrati in i 2020-talet.
Men som Katalys själva skriver, det är allvar nu. Frågan är hur många gånger kan man säga att det snart är för sent till en rörelse som aldrig tar tag i sina inre strider och allt för länge undvikit att vilja något mer med den makt man sitter på. Att S skulle ge upp sin nuvarande mittenposition och vända näringslivet ryggen hade varit hedervärt (och det är inte omöjligt) – men hur sannolikt är det?
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
