Det norska socialdemokratiska Arbeiderpartiet kommer med all sannolikhet att bilda Norges nästa regering. Tillsammans med förhandsvalen Socialistisk Venstre och Senterpartiet kontrollerar de efter måndagsnattens rösträkning 88 av riksdagens 169 mandat. Tillräckligt för en majoritet utan att behöva blanda in marxistiska Rødt eller Miljöpartiet. De senare har krävt ett stopp för oljeprospektering i utbyte mot sitt stöd.
Det är en katastrof för det styrande Høyre, som förlorar makten efter åtta år. Men mest dramatisk är kanske tillbakagången för högerpopulistiska Fremskrittspartiet – som varit Høyres regeringskollegor tills man drygt ett år innan valet lämnade regeringen i protest. Partiet, vars huvudfråga precis som svenska SD:s är invandring, har som mest haft drygt 22 procent av rösterna. Årets resultat blir strax över elva procent. Det är partiets sämsta resultat på 30 år.
Sylvi Listhaug, FRP:s partiledare och tidigare migrationsminister, menade i sitt tal på valnatten att partiets huvudfråga inte fått tillräckligt utrymme i valrörelsen.
Som migrationsminister har hon under de senaste åren skärpt den norska migrationslagstiftningen kraftigt: Norge har i dag den lägsta invandringen på 20 år.
– Under de här kommande fyra åren ska vi bygga upp det här partiet. Från och med imorgon ska vi vara det ledande oppositionspartiet, sa Sylvi Listhaug på natten till tisdag.
Och hon kan mycket väl få rätt. Enligt Magnus Marsdal, chef på den oberoende vänstertankesmedjan Manifest har FRP redan länge jobbat efter en långsiktig plan mot valet 2025. Han har skrivit boken FRP-koden, som beskriver hur det högerextrema partiet på kort tid kunde bli ett av Norges största.
– FRP har länge väntat på att få gå all-in i oppositionsrollen. De är där de hör hemma och de är väldigt väl positionerade för att bli det ledande oppositionspartiet. Det kan bli väldigt farligt, säger Magnus Marsdal till Flamman.
Han menar att FRP:s historiska tillbakagång beror på flera faktorer. En är att det helt enkelt har slitit på partiet, vars livsluft är missnöje, att sitta i regering. En annan är att partiet på sätt och vis har varit för framgångsrika.
Andra partier har gått FRP till mötes i flyktingpolitiken vilket tillsammans med pandemi och en hårdare europeisk migrationspolitik har lett till att mycket få flyktingar faktiskt tar sig till Norge. Att måla ut invandring som det stora hotet mot samhället har därför blivit svårare.
Samtidigt har det skett en generell högervridning av det politiska landskapet.
– Vi har haft statsråd som pratar om saker som ”korståg mot Islam”, saker som hade varit helt omöjliga att säga för 20 år sedan, säger Magnus Marsdal.
Kan svenska partier lära sig något av Norge när det gäller att hindra eller stoppa vårt högerextrema parti SD:s framgångar?
– Kostnaden för att vi har haft ett främlingsfientligt parti i stortinget har varit väldigt hög, så det är inget jag vill rekommendera. Det är bättre att försöka mota högerextremismen än att gå den till mötes.
– När då man inte har några ekonomiska konflikter eller klasskonflikter, då får man de här kulturkonflikterna i stället. Det måste man ändra på. För klass och ekonomi mobiliserar våra väljare, men inte deras.
Kodspråk
Begreppet FRP-koden myntades av Arbeiderpartiets partisekreterare Martin Kollberg under hösten 2005. Syftet var att förklara partiets strategi för norska LO-väljare, som precis som i Sverige i allt högre grad vänt sig till högerpopulismen. Den består av fem punkter:
Säg en sak och gör något annat.
Angrip den svage, men framstå själv som offer.
Prata om de svagaste och prioritera de rika.
Gör en sak i opposition och något helt annat när man har makt.
Ignorera fakta när den inte passar politiken.