Så var det dags igen. Två ryska örlogsfartyg uppges vara stationerade utanför Kaliningrad och den svenska pressen går upp i stabsläge. Det spekuleras vilt i om fartygen kan bära kärnvapen och försvarsministern är oroad. Hysterin ingår nu i ett allt mer välkänt politiskt spel. Allan Widman (L) kallar på fullt allvar situationen för krig och ropar som på beställning efter svenskt Nato-medlemskap. Men faktum är att de ryska fartygen kan skicka missiler över halva jordklotet så en förflyttning från Medelhavet till Östersjön, förändrar inget alls, syftet med uppmärksamheten är att etablera bilden av ett nära förestående ryskt anfall.
Magasinet Filter begick en stor synd, när de granskade detta spel (Magasinet Filter nr 51, 2016) och det påstått ryska hotet under rubriken ”Ta skydd! – Den svenska propagandan som gör dig rädd för ryssen”. Tidningens chefredaktör Mattias Göransson, beskriver på ett tydligt sätt hur den svenska försvarsdebatten och bilden av Ryssland etableras av politiska intressen och inte av fakta. Göranssons reportage avslöjar hur liberalernas husorgan Dagens Nyheter går i spetsen för att etablera bilden av en nära förestående attack. Tydligast blev det när man lät en pensionerad officer och suddiga fotografier, som senare visade sig vara en arbetsbåt i motljus, utgöra basen för påståendet om att en rysk ubåt skulle gått fullt synlig i Saltsjön i centrala Stockholm.
Göranssons reportage utgör ett undantag. I allmänhet har Natoförespråkarna i krigsmakten och dess försvarare initiativet. I maj godkände riksdagen det så kallade ”värdlandsavtalet” med Nato vilket ger försvarsalliansen rätt att fritt operera på svenskt territorium. Vad avtalet innebär i praktiken är det dock få som vet då det har sekretessbelagts, men klart är att något förbud mot Atlantpaktens kärnvapen på svensk mark inte finns med.
De ryska fartygen kan skicka missiler över halva jordklotet så en förflyttning från medelhavet till Östersjön, förändrar inget alls.
Tystnaden kring genomklubbandet av värdlandsavtalet måste ses i ljuset av en oförblommerad antirysk offentlighet, avsedd att hålla Sverige inom den västliga sfären. Nu aktualiseras myterna om den ryska björnen för att pressa in oss i ett formellt Nato-medlemskap.
Det var mot denna antiryska fond som en nu avslöjad provokatör under pseudonymen Egor Putilov lyckades sälja in två artiklar i svensk massmedia som slår direkt mot både den svenska och ryska vänstern. En i Aftonbladet den 11 mars 2015 där vänstern beskylldes för att har gett pengar till ett påstått proryskt och Putin-understött parti i Ukraina. Den andra i den syndikalistiska tidningen Arbetaren som pekar ut det hårt ansatta ryska partiet ”Vänsterfronten” som vänner till Putin.
Ryssland har självklart sina egna intressen. Ett av dem är att kunna skydda sig från den inringning som Nato genomfört de senaste 20 åren. Men att gå i krig mot Sverige är sannolikt inte ett av dem. Det är sant att Ryssland har begått brott mot folkrätten i Ukraina och bidrar i ett blodigt inbördeskrig i Syrien. Men talet om rysk upprustning får bedömas som propaganda i jämförelse med de senaste femton årens högst verkliga amerikanska och Natoledda krig i Afghanistan, Irak och Libyen. Följderna av dessa krig är högst aktuella.
De inbillade ubåtskränkningarna och Egor Putilov-affären måste få ett svar. Vi måste vara fler i den svenska offentligheten som säger emot krigshetsande liberaler och reagerar på Dagens Nyheters desinformation. Ett svenskt medlemskap i Nato är ännu inte nära, men en liten nation i Sveriges position och geografiska läge måste fortsatt hålla sig neutral – allt annat är hjälper till att skruva upp en redan överhettad säkerhetspolitisk situation.
I kampen för fred är det endast en bred och folkligt förankrad vänster som obekvämt kan stå i vägen. Ett första steg är att säga ”Kejsaren är naken!”.
