Belgien går åt höger – och vänster! I Flandern straffade väljarna regeringen och röstade på nationalisterna i Nya flamländska alliansen (N–VA). I fransktalande Vallonien röstade väljarna på det socialdemokratiska Socialistpartiet, som står till vänster om exempelvis de flamländska socialdemokraterna.
Glasklara mandat
Många bedömare säger att det nu blir omöjligt att bilda en regering i landet. Flamman har talat med Jaak Perquy, kommunist och politisk filosof från Brügge, och han tror tvärtom att det blir förhållandevis lätt.
– Båda partierna har fått glasklara mandat och riskerar därmed ingen svekdebatt. Just på grund av deras olikhet kommer en kompromiss att bättre accepteras av väljarna, tror han några dagar efter valet.
Ett fortsatt gemensamt socialförsäkringssystem är ett ”No pasaran!” för de vallonska socialisterna så där lär N–VA inte kunna genomföra sin politik om att hindra ”transfereringar från Flandern till Vallonien”. Däremot lär vallonska Socialistpartiet få betala med betydligt utökad självständighet för Flandern för att få behålla det.
– Hela frågan har skildrats endast i nationalistiska termer i flamländsk media men vad det egentligen handlar om är ju transfereringar från rikare till fattigare delar av landet, oavsett språk. Den solidaritetstanken är ju bärande i alla socialförsäkringssystem, säger Jaak Perquy.
Bryssel måste lösas
I centrum för valet i Flandern var konstitutionsfrågorna där folket straffade den gamla kristdemokratiska koalitionsregeringen hårt för att inte kommit en millimeter närmare en lösning på den känsliga frågan om Bryssels status. Kort sagt är Bryssel en viktig historisk stad för Flandern med en vallonsk majoritet. Nu hoppas de flesta flamländare på att en överenskommelse ska kunna göras om stadens status.
Belgiens eventuella delning kompliceras betydligt av Brysselfrågan. De flamländska nationalisterna kan inte tänka sig att avvara staden, den vallonska majoriteten vill knappast tvingas sluta prata franska i en framtida flamländsk stat. Språkfrågan står ju i centrum för de flamländska nationalisterna.
– Vad ska vi göra åt det vid en delning, starta ett inbördeskrig om Bryssel?, frågar sig Jaak Perquy, halvt på skämt, halvt på allvar.
Att det nu finns tydliga majoriteter både i Flandern och Vallonien, även om de står på var sin sida, tycker han är bra.
– I Belgien är det en klar fördel, vi måste lösa konstitutionsfrågorna nu, det kan gå riktigt illa annars, säger han med emfas.
Den starkaste vänsterkraften i valet, Belgiska arbetarpartiet, gjorde med sina två procent över hela landet små framsteg. Partiet var tidigare maoistiskt men drar sig nu, enligt Jaak Perquy, allt mer åt ”vänsterpopulistiskt håll” med SP från Nederländerna som förebild. De är organiserar flamländare och valloner i samma pati, närmast unikt för Belgien.