För en del medlemmar runt om i landet har vänsterpartikongressen lämnat en bitter eftersmak. Flera vittnar om att de känner sig överkörda och förnedrade. Andra vill nu få arbetsro och att debatten genom kongressens beslut är avgjord.
Vi menar att det är nödvändigt att den ideologiska debatten om vänsterns vägval fortsätter, på samma öppna och rättframma sätt som skett innan kongressen. Naturligtvis skall fattade kongressbeslut accepteras. I vart fall tills dess andra beslut fattas av kommande kongress. Och vi förbehåller oss rätten att aktivt arbeta för att skapa opinion för den väg vi menar vara nödvändig för att skapa ett brett och inflytelserikt parti.
Kärnfrågan i denna debatt är huruvida vänsterpartiet skall fortsätta att utvecklas som ett parti som söker makt genom att ta ansvar eller om vi ska bedriva en kritisk oppositionspolitik?
Bland partiets aktiva menar sannolikt en majoritet att samarbetet inte ska breddas, snarare begränsas. Ett uttryck för detta är Ulla Hoffmanns kommentar i Flamman om att regeringssamarbete ”kan dom glömma”.
Detta med anledning av en debattartikel av Johan Lönnroth/Karin Svensson Smith, som kritiserade den nuvarande samarbetspolitiken.
Ett annat uttryck var kongressens val av ny partistyrelse, vilket – enligt vår uppfattning – inte bara befäste ett ensidigt förslag från valberedningens majoritet, utan dessutom försämrade situationen genom ”petningen” av Johan Lönnroth och undvika att välja in utmanaren Alice Åström som ordinarie ledamot.
Vi förlorade beslut och val på kongressen, men i motsats till denna, upplever vi att majoriteten av partiets gräsrötter och väljare sannolikt har en helt annorlunda föreställning om partiets roll – att partiet maximalt bör utnyttja sin position för att påverka politiken i ansvarspositioner då detta är möjligt. Vi delar denna uppfattning.
Vi vill fortsätta den partisyn som Gudrun Schyman representerat – ett brett och öppet parti som för dialog ”vid köksbordet” kring vardagsfrågor som berör människor och som samtidigt förmår formulera de samhällskritiska visionerna.
Partiet måste präglas av förståelsen att det är ett verktyg för förändring av människors livsvillkor, där den öppna handen får symbolisera lyssnande och dialog och ett självförtroende stort nog att våga ta intryck från andra människor och rörelser.
Istället gav kongressen uttryck för en helt annan symbolik, då mer än hälften av kongressdelegaterna sjöng Internationalen med höjd knuten näve – den traditionella kommunisthälsningen under tredje internationalens tid.
För oss finns det ingen framgångsväg i nostalgiska revolutionära svärmerier eller symbol- markeringar som kommunisthälsningar.
Vi ser inga alternativ till att arbeta för ett vänsterparti som möter dagens och morgondagens konkreta problem, utifrån en värdegrund där solidaritet och rättvisa är hörnstenar.
Svaren på framtidens frågor går aldrig att finna i den politiska backspegeln.
Slutligen vill vi göra några förtydliganden med anledning av utfallet av årets kongress:
• Vi ingick båda i valberedningen inför kongressen. Som ofta är fallet i personfrågor uppstod oenighet och vi tvingades reservera oss när kompromissutrymme inte fanns. Vi kan konstatera att delar av valberedningen hade egna aktiviteter där vi av politiska skäl inte ansågs platsa och med ytterst begränsad vilja att söka en helhetslösning. Vi i minoriteten konstaterade detta för sent och förlorade. Vi vill redovisa detta utan att därför moralisera.
• Nu hävdas det i Flamman att det pågår andra dolda aktiviteter i partiet. Så är inte fallet, vad vi vet. Däremot är vi aktivt med och diskuterar hur man kan fortsätta att försöka påverka partiopinionen i en riktning som gör det möjligt för partiet att reellt driva politiken åt vänster. Att påverka partiets politik är fortfarande möjligt och viktigt.
Vi är, i likhet med många andra oroliga för kongressens vägval i viktiga frågor och vid val till ledande organ.
Många besvikna medlemmar överväger att hoppa av då de inte längre finner det lönt med fortsatt aktivt partiarbete. Vi hävdar det precis motsatta!
Kampen för partiets fortsatta förnyelse går vidare: öppet, offentligt och brett. Och vi vill uppmana alla medlemmar att aktivt delta i debatten om partiets politiska inriktning.
