Nyheter/Utrikes 10 februari, 2020

Konspirationsteoretikernas kabinett

Sambandet mellan extremhögern och konspirationsteorier har en lång historia. I dag är det dock starkare än på länge – och ingenstans är det tydligare än i Brasilien.

I mitten av januari twittrade Brasiliens president Jair Bolsonaro att landets kulturminister Roberto Alvim avskedats från sin post på grund av ett ”olyckligt uttalande”. Alvim hade i ett videoklipp om ett nationellt konstpris sagt att ”brasiliansk konst kommer under nästa årtionde att vara heroisk och nationell” och vara förmögen till ”djup känsla”, och att ”den är djupt sammanlänkad med vårt folks strävanden – annars kommer den inte att vara någonting.” I brasiliansk media påpekades snabbt att Alvims uttalande nästan ordagrant överensstämde med ett tal som Tredje rikets propagandaminister Joseph Goebbels höll till en grupp tyska teaterchefer 1933:

”Tysk konst kommer under nästa årtionde att vara heroisk, stålaktigt romantisk, saklig och utan sentimentalitet; den kommer att vara nationell med stort känslodjup; den kommer att sammanbinda och ena, annars kommer den att upphöra att existera
”, lyder den nazistiske ministerns ord.

I videon satt Alvim framför en tavla föreställande Bolsonaro och i bakgrunden hördes Richard Wagners opera Lohengrin, som också är känd för att ha varit Adolf Hitlers favoritstycke. Det blev uppenbarligen för mycket till och med för en semifascist som Bolsonaro.

Det är dock inte första gången som Brasiliens högerextrema regering har tvingats avpollettera ministrar. I april förra året avgick den Colombia-födde utbildningsministern Ricardo Vélez efter att han föreslagit att nationalsången ska sjungas och Bolsonaros kampanjslogan högläsas i landets skolor, hävdat att brasilianer beter sig som kannibaler och stjäl från hotell när de är utomlands, samt sagt att militärkuppen 1964 och den därpå följande 21 år långa diktaturen bör beskrivas i positiva ordalag i skolböcker. Vélez ersattes snabbt av en person vars åsikter knappast är mindre kontroversiella. Abraham Weintraub är en tidigare ekonom och bankman som gjort sig känd som en av de mest frispråkiga konspirationsteoretikerna i Brasilien. Bland hans teorier kan nämnas den som gör gällande att drogen crack delats ut i Brasilien som del av en kommunistisk konspiration mot landet.

På inget annat ställe i världen just nu är sambandet mellan högerextrem politik och konspirationsteorier tydligare än i Brasilien. Bolsonaro själv var länge främst känd som en relativt obskyr konspirationsteoretiker på Youtube med en liten skara följare innan han seglade upp som en politisk kraft. Han har heller inte slutat sprida bisarra teorier. Så sent som i somras hävdade han till exempel att de katastrofala skogsbränderna i Amazonas hade anlagts av ideella miljöorganisationer.

Det Vélez, Weintraub och Bolsonaro alla har gemensamt är att de har samma intellektuella guru. Både Vélez och Weintraub tackade efter att de hade utnämnts till ministrar en viss Olavo de Carvalho. Även presidenten har skickat signaler till samme man. Under ett framträdande på sociala medier efter sin presidentvalseger 2018 hade Bolsonaro placerat fyra noggrant utvalda böcker bredvid sig: bibeln, Brasiliens grundlag, ett verk om Winston Churchill och en bok av Olavo de Carvalho.

Carvalho, född 1947, var aktiv i det brasilianska kommunistpartiet i sin ungdom innan han övergav både sitt politiska vänsterengagemang och sina filosofistudier för en karriär som journalist specialiserad på astrologi, en disciplin som han har beskrivit som ”fundamental”. Enligt historikern Gilberto Calil var Carvalho länge en obskyr och marginaliserad tänkare som föraktades av de flesta intellektuella. Detta till den grad att en sociolog knuten till vänsterpartiet PT år 2001 kunde hävda: ”Olavo de Carvalho existerar inte.”
Nu bestämmer han i princip vem som ska ingå i landets regering. Både Weintraub och utrikesministern Ernesto Araújo, som har hävdat att klimatförändringarna är påhittade av ”kulturmarxister”, utsågs bevisligen på order av Carvalho.

Efter en kort period som filosofi­lärare vid ett privat universitet lanserade han i slutet av 1990-talet en hemsida med analyser av brasiliansk politik och samhällsliv. I dag bor han i USA och livnär sig huvudsakligen på sin Youtube-kanal. Carvalho hör till den mer foliehattsbeklädda delen av konspirationsteoretiker. Till exempel har han ifrågasatt huruvida jorden snurrar kring solen. Hans stil utmärks av vulgariteter och svordomar, något som han själv har hävdat är nödvändigt för att inte falla in i den ”falska högtidlighet” som präglar den gängse diskursen i samhällsdebatten. Detta är också ett sätt att inte ge någon som helst legitimitet åt sina ideologiska fiender. Till exempel beskriver han vänstern som ”folkmordsbenägen” och kallar folk som försvarar gratis utbildning för ”horungar”.

Han är dock framförallt en av de ledande gestalterna bakom den i dag mest bärkraftiga konspirationsteorin i Brasilien, nämligen den att landet hotas av en kommunistisk konspiration från alla möjliga håll.

För Carvalho inbegriper etiketten ”kommunist” alltifrån partiet PT och dess blygsamma socialdemokratiska reformer till nyliberalerna i högerpartiet PSDB. De senare ser Carvalho som en av huvudaktörerna i vad han kallar en ”gramsciansk” manöver för att försvaga det brasilianska samhället inför dess definitiva omstörtning. Sedan 1990-talet har Carvalho varit besatt av den italienske marxisten Antonio Gramsci. Enligt uppgift förekommer namnet 318 gånger i Carvalhos fyra huvudsakliga böcker.

Det som gör denne tänkare särskilt farlig, enligt Carvalho, är att hans teorier utgör ritningen till en psykologisk revolution som syftar till att kratta manegen för en kommunistisk statskupp. Detta tar sig uttryck i det ”kulturkrig” som vänstern hävdas föra mot det brasilianska samhället i form av främjandet av abort, homosexualitet och sexuell frihet. Det ironiska i det hela är att den ideologiska kamp som extremhögern nu håller på att vinna i Brasilien till stor del går att beskriva i gramscianska termer som ett ”positionskrig”.

Symbiosen mellan extremhögern och konspirationsteorier är knappast ny. Nazisterna livnärde sig exempelvis länge på myten om ”judebolsjevism”, en teori som utmålade judarna som ansvariga för den ryska revolutionen och därför alla judar som farliga kommunistiska samhällsomstörtare. Bakom denna idé, som Paul Hanebrink beskriver i boken A Specter Haunting Europe: The Myth of Judeo-Bolshevism, låg tanken att judarna kontrollerar världspolitiken – paradoxalt nog vare sig de var subversiva revolutionärer i Ryssland och Centraleuropa eller finans- och bankmän i London och New York.

I dag präglas i stället den höger­extrema konspirationsfloran av teorier om allt ifrån klimatförnekelse, ”feminazism”, vaccinmotstånd, etniskt utbyte, till, förstås, det ständigt förekommande spöket ”kulturmarxism”. I Brasiliens fall kan även den kommunistiska konspirationen i form av så kallad ”petismo”, efter det tidigare regerande vänsterpartiet PT, läggas till listan. Det som har gjort att även de mest stolliga teoretikerna har fått så stort genomslag i just Brasilien har dock att göra med ett nyare fenomen.

Den enskilt viktigaste faktorn i Bolsonaros och den konspirationsteoretiska extremhögerns seger i Brasilien är Youtube. Tester har bevisat att plattformens algoritm som slumpmässigt väljer ut videor relaterade till den man just sett ofta leder tittaren mot allt mer extremt material, däribland högerextrema konspirationsteorier. Detta för att de känslor som gör att man som tittare fastnar i spiralen av videor ofta är desamma som dem som genomsyrar extremhögerns och konspirationsteoretikernas världsbild: rädsla, vrede, tvivel. Enligt Youtube själva ligger detta system bakom 70 procent av den totala tid som folk tillbringar på sajten. Det har också inneburit intäkter på omkring en miljard dollar i månaden för företaget. Youtube beskrivs nu av medieforskaren Zeynep Tufekci som 2000-talets mest kraftfulla instrument för politisk radikalisering.

Denna algoritm utnyttjas också skickligt. En av de kändare brasilianska högerextrema profilerna heter Nando Moura. Han har en Youtube-kanal där han ger gratis gitarrlektioner. Han talar också om hårdrock, tv-spel och politik. Inget konstigt med det kan tyckas. Moura varvar dock riffandet med paranoida tirader om hur feminister, lärare och mainstream-politiker håller på att underminera Brasilien i en stor konspiration. Han har också bjudit in andra konspirationsteoretiker till sin kanal, däribland en viss Jair Bolsonaro.

Maurício Martins som är vicepresident i staden Niterói för Bolsonaros tidigare parti Partido Social Liberal, PSL, (Bolsonaro har sedan november ett nytt parti kallat Aliança pelo Brasil) har i intervjuer hävdat att majoriteten av partiets medlemmar har rekryterats via Youtube. Ett oräkneligt antal ledamöter för Bolsonaros parti har gått direkt från att sprida konspirationsteorier på Youtube till att sitta i kongressen i huvudstaden Brasília.

Orsaken till att denna undervegetation av extrema högeråsikter och konspirationsteorier fick ett sådant nationellt genomslag vid just tidpunkten för presidentvalet 2018 är ett sammanträffande. 2016 och 2017 ändrade Youtube sin algoritm. Det gjorde att personer som Bolsonaros följarskara och antalet positiva omnämnanden om honom på plattformen plötsligt ökade explosionsartat. Han var dock fortfarande inte särskilt populär i opinionsmätningarna.

När Brasiliens politiska system brakade samman efter att presidenten Dilma Rousseff avsatts i en riksrättsrättegång sommaren 2016, och den förre presidenten och populäre presidentkandidaten Lula da Silva dömts till fängelse utan bevis året därpå och sedan igen 2018, samtidigt som stödet för den sittande högerpresidenten Michel Temer och hans koalition kollapsade, uppstod ett politiskt vakuum. Under samma period nådde Youtube sina högsta popularitetssiffror i landet. Plötsligt, någon månad inför presidentvalet i oktober 2018, framstod den obskyre Youtube-profilen Jair Bolsonaro, som nu hade en enorm publik, för den missnöjda medelklassen som den bäst lämpade att besegra det hatade PT.

Youtube har ifrågasatt de studier som har visat att de främjar högerextremt innehåll. Men de har heller inte velat lämna ut någon data som skulle kunna motbevisa detta. Därmed ser extremhögerns grepp om sociala medier i landet inte ut att vara på väg att släppa. I dag finns en uppsjö olika ”mediehus” som sprider högerextrema åsikter på plattformar som Youtube och Whatsapp. Ett exempel är Movimento Brasil Livre, en kanal som grundades 2016 för att argumentera för att Dilma Rousseff skulle ställas inför riksrätt.

Det positiva är dock att dessa paranoida konspirationsteoretikers närvaro i regeringen tär på den koalition som Bolsonaro är beroende av. Under Lulas och Dilmas regeringsperioder lyckades de olika delarna av den brasilianska högern ena sig för att fängsla den förste och avsätta den andra. Efter att Bolsonaro valdes har dock sprickor i denna koalition börjat synas igen. De åtta ministrarna ur militären utgör en pol, medan de ultraliberala ministrarna, representerade av finansministern Paulo Guedes, utgör en andra. Den tredje gruppen är de inflytelserika ideologerna runt Olavo de Carvalho, såsom kulturministern Weintraub och ministern för mänskliga rättigheter, familj och kvinnor, Damares Alves, som hävdar att pojkar bör bära blåa kläder och flickor rosa. De senare föraktar både militärerna och liberalerna som de kallar ”moderater” och som de anklagar för att förhindra Bolsonaro att genomdriva sin politik. Till exempel har Carvalho kallat Bolsonaros vice-president general Mourão för en ”obildad snorunge”.

Om spänningarna mellan de mer traditionella fraktionerna av den brasilianska högern och den konspirationsteoretiska klicken runt Carvalho inte dämpas kan det mycket väl leda till att Bolsonaros regering undermineras inifrån av dess egen idioti.

Rörelsen 21 april, 2025

”Nej till Nato” duger inte som säkerhetspolitik

Vänstern har halkat efter i diskussionen om Sveriges säkerhet, menar skribenten. Foto: Johan Nilsson/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Debatten om Sveriges säkerhet har lämnat vänstern efter. Alltför ofta nöjer vi oss med att säga nej till Nato, nej till kärnvapen, nej till upprustning – men utan att själva formulera ett trovärdigt alternativ.

Det duger inte längre. Vi behöver en egen strategi, som utgår från verkligheten i Sverige och Norden, inte stormakternas karta.

När jag skriver ”vänstern” menar jag både den bredare arbetarrörelsen, fackföreningsrörelsen, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet och den ideologiska vänster som länge förordat fred, solidaritet och internationellt samarbete. Det är dags att vi alla börjar tala mer konkret om vad trygghet betyder i en ny tid.

Sverige är numera medlem i Nato. Det har skett snabbt, utan ordentlig debatt, och med få kritiska röster som orkat diskutera konsekvenserna långsiktigt. När vänstern har protesterat har det ofta handlat om det vi är emot. Även om Natomotståndet varit ideologiskt och principiellt viktigt är tiden inne för att tala om vad vi vill bygga i stället.

USA flyttar fokus mot Asien. Europa bygger upp sin egen militära kapacitet. Stormakterna formar om sig. Finland har gått in i Nato med stor folklig uppslutning. Baltikum lever under permanent press. Och Sverige? Vi har gått med i Nato men fortfarande utan en egen, långsiktig strategi.

Det är dags att formulera en vänsterstrategi för trygghet – utan stormakter.

Det är inte bara ett militärt problem, det är ett ideologiskt vakuum. Och vänstern har inget att sätta emot.

Det är dags att vi formulerar en självständig säkerhetspolitik från vänster. En som utgår från våra värderingar men också från en analys av verkligheten.

Det handlar inte om att acceptera militarism, inte om att rättfärdiga rustningsspiraler, inte om att gå med i stormaktsspel. Det handlar om att förstå att om vi inte har en egen linje, då är vi bara reaktiva. Då är vi bara emot och det räcker inte längre.

Jag tror att en sådan strategi måste vila på fyra ben:

1. Självständig analys – inte andras karta

Vi måste förstå världen med egna ögon, snarare än genom Washingtons, Bryssels eller Kremls perspektiv. Sverige, liksom övriga Norden, har en egen historia, geografi, ekonomi och politisk verklighet. Vår analys måste börja där. Inte i generalstabernas kalkyler.

2. Försörjningsberedskap är också försvar

Säkerhet handlar om el, mat, vatten, läkemedel, kollektivtrafik och fungerande sjukvård. Det såg vi under pandemin. Det är där vänsterns säkerhetspolitik måste ta sin början. Att kalla det ”totalförsvar” är inte ett problem – det beror bara på vem som fyller det med innehåll.

3. Militär förmåga utan militarism

Att erkänna behovet av viss försvarskapacitet är inte detsamma som att bli militarist. Det är att se verkligheten. Den som vill stå utanför stormaktsallianser måste kunna försvara sin självständighet. Det betyder inte rustning för rustningens skull – men inte heller blind pacifism.

4. Nordisk samordning – på våra villkor

Sverige kan inte stå passivt inför hot mot Finland eller Baltikum. Vi är en del av samma region, samma historia och i viss mån samma öde. Men solidaritet får inte betyda underkastelse. Det nordiska samarbetet borde fördjupas civilt, försörjningsmässigt och strategiskt. Ett Norden som står tillsammans för demokrati, fred och beredskap, utan att styras av stormakternas prioriteringar.

Detta är inte ett färdigt program. Det är en inbjudan till samtal. Jag vill att vi börjar tänka strategiskt på riktigt. För om inte vänstern gör det, så kommer högern att sätta agendan. Då kommer ”trygghet” att betyda upprustning. ”Självständighet” att betyda lojalitet med Nato. Och ”solidaritet” att betyda tyst acceptans för andras krig.

Läs mer

Vi behöver inte välja mellan Nato och naivitet. Vi behöver inte heller vara emot allt, utan måste börja bygga något eget.

Det är dags att formulera en vänsterstrategi för trygghet – utan stormakter.

Inrikes 19 april, 2025

Foodora satsar på robotleveranser: ”Svårt att få lönsamt”

Luckan på Starship-roboten måste låsas upp från beställarens mobil, innan matkassen – från en av Foodoras egna ”skuggbutiker” – kan plockas ut. Foto: Jacob Lundberg.

I och kring Stockholm experimenterar gigföretaget Foodora med automatiserade matleveranser, både på land och i luften. Men kommer de söta drönarbilarna att bli mer än en teknisk gimmick – och går de verkligen helt för egen maskin?

”Roboten är på väg. Anländer om 29 minuter.”

Den lilla ikonen på vad som ser ut som en radiostyrd bil rör sig sakta närmare redaktionshuset. Flammans reporter har fått en spårningslänk på mobilen, och ger sig ut för att genskjuta roboten innan beställningen kommit fram. Den är både lite snabbare och tar en lite annan väg än väntat, och det krävs att man småspringer efter för att hinna efter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 18 april, 2025

Via spelet ”Roblox” uppvaktas barn av medlemmar i våldssekter som 764 och No lives matter – för att sedan utpressas. Foto: Gorm Kallestad/NTB.

”No lives matter” är inte bara namnet på en våldsfixerad internetsekt. Det är också den logik som hela vårt samhälle följer. Om vi ska hejda rörelsen 764 måste vi förändras som samhälle.

Barn som tvingas strypa sina katter och rista in sina förövares namn i kroppen i direktsändning. En slumpvis utvald man med rullator i Hässelby som får ett knivhugg i ryggen.

När jag sett klart Linus Svenssons serie Dödens chattrum i tre delar på SVT Play är jag beredd på att gå med på Tidöregeringens alla straffskärpningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 17 april, 2025

Billigare busskort kan rädda miljön: ”Helt centralt”

De småländska Krösatågen trafikerar sträckor mellan Linköping i norr och Hässleholm i söder. Foto: Johan Nilsson/TT

För tre år sedan lanserades en rikstäckande tågbiljett i Tyskland. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill se en motsvarande ”Sverigebiljett” – och enligt transportforskaren Jens Hylander kan det också vara ett sätt att bygga politiskt engagemang kring kollektivtrafiken.

Mellan 2000 och 2021 steg priset på en svensk kollektivtrafiksbiljett med 139 procent – en dubbelt så stor ökning som bensinpriset genomgick under samma tid, enligt SCB.

– Även efter att Bränsleupproret krigat som värst är det som att kollektivtrafiken undgår samma populistiska vrede, säger Jens Hylander (bilden), forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 17 april, 2025

Motorstaden som rostade sönder

Fisher Body-verket i Detroit har varit övergiven sedan företaget gick i konkurs 1984. Nu finns det planer på att omvandla det gigantiska verket till bland annat hyresrätter. Foto: Mathias/Adobe stock.

En gång var Detroit den amerikanska ekonomins motor. I dag är fabrikerna stängda – men stadens arbetare kämpar på. I en grön Ford rattad av en fackveteran ger sig Flamman ut på upptäcktsfärd genom välfärdskapitalismens ruiner.

Efter en trött gränsvakts uttråkade frågor kliver jag ut från flygplatsen i Detroit, platsen som i hundra år varit den globala bilindustrins bultande hjärta.

Motorstaden, förevigad genom Motownsoundets namn, var byggd av och för bilindustrin, och erbjöd under en tid ett enormt välstånd för regionen.

Här har bilen format alla aspekter av det urbana rummet. Den trottoarremsa jag befinner mig på är del av ett trevåningssystem av vägar staplade på varandra, direkt uppkopplade mot Detroits motorvägssystem. Bakom taxibilarna tornar ett gigantiskt parkeringshus upp sig.

En silvrig kommunal buss glider in på parkeringsplatsen framför flygplatsens ingång. Jag kastar mig på, men lyckas inte köpa en biljett eftersom chauffören inte kan växla en tjuga. Hon låter mig åka med ändå, och under min timslånga resa genom natten fylls bussen sakta av stadens arma, sjuka och utslagna. Enligt en snabb bedömning har de flesta som hasar sig på drabbats på ett eller annat sätt av den opiatepidemi som härjar i landet.


I dag ligger trafiklederna som skurit genom stadens väv öde – åtminstone om man jämför Detroit med folklivet i New York eller trafikstockningarna i Los Angeles.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar 16 april, 2025

Borlänges kommunalråd Erik Nises bakom ratten på sin amerikanare. Foto: Jennifer Björck

”Om man är född bland proletärer / och gör narkotikaaffärer / om man är redan en gång straffad / så är det lätt att man blir haffad”, sjunger Nationalteatern i låten Kolla kolla, som släpptes år 1978.

”Jag släpper bara dunder, shoutout till kranen”, vrålade vi i kör 38 år senare. Av ”Du gamla, du friakunde vi inte mer än ett par rader, men varje gång introt till Yasins ”Trakten min” drog igång stämde vi upp i spontan allsång. Vi kunde hela låten utantill. Alla kunde den. Att sjunga med var lika självklart som att säga prosit när någon nös.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 16 april, 2025

Ebba Buschs Instagram-oro övertygar ingen

Ebba Busch talar under KD-dagarna i Karlstad den 4 april. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Regeringens 50 miljoner mot ätstörningar är inte bara en droppe i havet – utan ett vapen riktat mot den offentliga vården.

”Jag skulle kunna namnge influencers som förmedlar kroppsideal som får barn att hata sina kroppar”, sade Ebba Busch under KD:s landsdagar i Karlstad. ”Det är inte sådana röster vi vill att våra barn ska höra.”

Med de orden lanserade hon satsningar på 50 miljoner kronor mot ätstörningar i vårbudgeten. Hon förklarade att frågan är på ”liv och död” för unga kvinnor, och att det därför är dags att ”vrida om armen på tech-jättarna”.

Det är en välregisserad berättelse. Men det är också ett ypperligt exempel på hur regeringen använder ett verkligt, allvarligt folkhälsoproblem för att vinna politiska poänger – på bekostnad av just den vård de säger sig vilja rädda. Lägligt nog välkomnades utspelen av den välfärdslobby som just nu kämpar för att stoppa Socialdemokraternas återtagande av vård i offentlig regi.

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik.

I Stockholm pågår just nu något ovanligt: ett konkret försök att föra tillbaka välfärden i folkets händer. Det handlar om att sätta stopp för den vinstjakt som länge präglat stadens sjukvård, där privata aktörer – ofta med starka lobbyapparater bakom sig – har undergrävt likvärdig vård och urholkat resurserna. Inte oväntat möts förändringen av motstånd. De privata vårdlobbyisterna mobiliserar, och plötsligt står regeringen redo med det perfekta motdraget: en ”satsning” på just det område som Region Stockholm nu förändrar.

Entreprenören Isabella Löwengrip har engagerat sig för att stoppa nedläggningen av privata Mandometerkliniken (som avslöjats med systematiskt fusk), och tankesmedjorna Timbro och Synaps storsatsar på att bevaka S ”ideologiska projekt”. I den offensiva kommunikationen används inte sällan oroliga ätstörningspatienter som ”möts av nej från en pressad regionvård”.

Nog finns genuin oro för hur omstöpningen av Stockholmsvården ska gå till på ett patientsäkert sätt. Men för välfärdskapitalet handlar det snarare om att rädda vad som räddas kan i ett system där företag tillåtits tjäna pengar på patienter och brukare.

Och samtidigt som Busch nu slår sig för bröstet över öronmärkta pengar till en specifik diagnosgrupp, blundar regeringen för det som hela sjukvården – i samtliga regioner – har larmat om i åratal: behovet av kraftigt höjda generella statsbidrag till kommuner och regioner. Och reformer som säkerställer att pengarna stannar i sjukvården. Det hade kunnat rädda vårdcentraler, korta köer, ge bättre arbetsvillkor och faktiskt stärka ätstörningsvården – på riktigt. Men risken finns att det inte välkomnas lika varmt av kompisarna i näringslivet.

Läs mer
Inrikes 20 februari, 2025

Ebba Busch, jag fryser

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik. Det kräver en vårdpolitik som sätter patienter före profit, och långsiktiga satsningar som stärker hela sjukvården – inte bara väl valda diagnosgrupper när det passar den politiska dramaturgin. Eller, för den delen, Ebba Buschs instagramföljare.

Utrikes 16 april, 2025

”Vi vill leva!” – vrede i Italien efter dubbla kvinnomord

Tusentals studenter demonstrerar den 3 april vid La Sapienza-universitet i Rom efter att Ilaria Sula, en student vid universitet, mördats av sin pojkvän. Foto: Marco Di Gianvito/ZUMA Press Wire/Shutterstock.

Efter mordet på två 22-åriga kvinnor inom två dygn skakas Italien av protester. Ilskan handlar inte bara om dåden, utan om en kultur där kvinnors liv ännu verkar väga lätt.

I onsdags såg jag Ilaria Sulas ansikte fyra gånger på väg till jobbet. ”Försvunnen”, löd texten i stora, röda bokstäver under bilden som tejpats längs min gata.

– Hon har sorgsna ögon, tänkte jag.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 15 april, 2025

Vad ”White Lotus” kan lära oss om rikedom

Aimée visar upp en broderad Lóco från Valentino Garavani, i säsong tre av tv-serien ”White Lotus”. Foto: Fabio Lovino/HBO.

Sann rikedom sticker inte i ögonen – för den syns inte. Förutom när miljardärerna ger sig in i medierna och politiken. Då blir pengarna också farliga på riktigt.

I säsong tre av succéserien The White Lotus, som följer degenererade amerikaner på olika lyxresorter, signalerar kvinnorna status med sina handväskor.

Företagsjuristen Laurie bär en olivgrön Loewe i läder – ett av flera osäkra försök att hålla jämna steg med sina moderiktiga väninnor, medan Kates svarta Valentino uttrycker tjusig Texaselegans. Men skådespelerskan Jaclyn överglänser dem alla, inte främst genom att släpa med en svindyr flätad Bottega till stranden, utan med sin billiga tygpåse från matkedjan Erewhon. Hennes stil kommer inifrån.

Så länge det har funnits hierarkier har det också funnits tekniker för att framställa dem som eviga.

Aristoteles menade att vissa föds som naturliga slavar, med tankekraft nog att förstå order men inte fatta egna beslut. I religiösa system som katolicismen eller det indiska kastsystemet ges ojämlikheten en andlig sanktion. I den liberala kapitalismen framställs klyftorna i stället som rättvisa med skolbetyg, anställningsintervjuer och IQ-tester – alla påstått meritokratiska. Alla dessa tekniker gör klasskillnaderna svåra att ifrågasätta, eftersom de verkar naturliga.

Så hur ser distinktionen ut bland Sveriges rika?

Konservativa, till både höger och vänster, älskar att håna den urbana medelklassens köpvanor, med symboler som rosévin, cykling och elbilar. Den sortens konsumtionsval visar visserligen hur vi lockas att tävla genom diskreta framgångsmarkörer, i stället för att se vad vi har gemensamt.

Hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på?

Men den som är intresserad av den verkliga eliten måste byta scen.

De senaste åren har en ny miljardärklass växt fram i Sverige. De är så många att Affärsvärlden har börjat ranka dollarmiljardärer för att få plats med alla tjusiga namn i tidningen. Men att skriva om denna nya klass är omöjligt, för de syns inte i några flöden. De bär dyra kläder utan loggor, tränar med privata yogainstruktörer, och köper viner som aldrig syns på butikshyllorna. Osynlighet är överlägsenhet.

Det här är förstås uttänkt.

För hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på? Viss konsumtion dyker åtminstone upp i statistiken, som de privatplan vi annars inte ser skymten av. Då och då lägger plutokraterna till för att stiga ned bland sina undersåtar, som när Mark Zuckerberg klev iland på norska Bodø från sin 118 meter långa tremiljardersjakt ”Launchpad”. Resten av rikedomen stuvas undan på öar utan postnummer.

Men inte heller fåtalets lyx är något stort samhällsproblem. Det må vara användbart som bränsle för vår klassvrede, men om någon techbrorsa tror att en klocka för 10 miljoner är bättre än en för tusen spänn spelar ingen större roll. Att någon har byggt en vinkällare i rymden är inte problemet. Problemet är om han finansierar en högerpopulistisk tankesmedja.

Vilka effekter det kan få ser vi inte minst i USA, där teknikmiljardärerna först tog sig an San Francisco, och därefter stod uppradade under Donald Trumps installation. Ägarna till anrika tidningar som Los Angeles Times och Washington Post – Patrick Soon-Shiong respektive Jeff Bezos – har också anpassat sina redaktionella linjer efter presidenten.

Men utvecklingen är densamma i Europa.

I Frankrike har affärsmannen Vincent Bolloré förvandlat mediekanalerna CNews och Journal du Dimanche till högermegafoner, i Tyskland har Mathias Döpfner styrt den redan ökänt konservativa Axel Springer-koncernen ännu längre högerut, och i Österrike använde Red Bull-miljardären Dietrich Mateschitz sin tv-kanal Servus för att sprida högerradikala konspirationsteorier.

Den svenska utvecklingen följer den amerikanska.

Kvartal startades 2016 av en grupp industrialister, däribland grundarna av kosmetikaföretaget Oriflame, och året därpå köpte finansmannen Mats Qviberg gratistidningen Metro. ”Måste rensa ut en del stalinister”, dundrade han och skapade uppror på tidningen, som han tvingades sälja bara ett halvår senare.

2020 lanserades Bulletin med pengar från en rad miljardärer, i fjol sjösatte Handelsbanken sin mediesatsning EFN, och Flamman har beskrivit hur miljardären Saeid Esmaeilzadeh grundat en numera vilande samtalsklubb på Östermalm för att krossa ”woke”.

Pengar innebär uppenbarligen inte kompetens, och tur är väl det. Men obalansen i makt finns där. Det är inte Jaclyns tygpåse som borde provocera oss – utan miljardärernas nya medieimperier.

Inrikes/Nyheter 15 april, 2025

Kampanj vill samla 300 000 – i protest mot ”mjäkig” vänster

Fayyad Assali är talesperson för gruppen Rättvisa för alla och kampanjen Folkets röst. Foto: Rättvisa för alla.

Kampanjen Folkets röst vill samla dem som inte känner sig representerade av dagens rödgröna partier. Inför valet 2026 lanserar man en kravlista – och vill få tre procent av väljarna att rösta kollektivt.

– Vi vill vara tydliga med att våra röster inte längre är gratis, säger Fayyad Assali till Flamman.

Han är talesperson för Rättvisa för alla, en av grupperna bakom initiativet Folkets röst. I måndags gick de ut med en politisk kravlista inför valet 2026.

På listan finns punkter som avskaffade visitationszoner i förorten, återinförande av permanenta uppehållstillstånd och avgiftsfri sjukvård och kollektivtrafik. Men också krav på att ”fördöma USA:s imperialism” och förklara sionism som en ”rasistisk bosättarkolonial ideologi”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr