Förra onsdagen gick Malgorzata Gersdorf till sitt jobb som ordförande för Polens högsta domstol som vanligt. Utanför byggnaden möttes hon av demonstranter och pressuppbåd. Hon höll ett kort anförande inför folksamlingen innan hon gick in i byggnaden.
Det ovanliga i situationen var att hon enligt en lag som trädde i kraft samma dag egentligen är för gammal för att fortsätta på posten. I juli förra året försökte Polens konservativa regering avskeda samtliga domare i högsta domstolen förutom de som justitiedepartementet godkände. Förslaget utlöste kraftiga protester och presidenten Andrzej Duda tvingades lägga in sitt veto. Några månader senare lade han fram ett eget förslag som innebär att pensionsåldern för domarna sänks från 70 till 65. De 40 procent av domarna som plötsligt var för gamla för sitt jobb fick tre månader på sig att ansöka om att förlänga sina tjänster. Deadline gick ut förra onsdagen. Av de 27 berörda domarna har 16 ansökt om förlängning. Elva har vägrat, inklusive Malgorzata Gersdorf.
Underminering av rättsstaten
Gersdorf har kallat regeringens försök att ta kontroll över tillsättningen av domarna för en ”utrensning” som bryter mot grundlagen eftersom den skulle avbryta hennes grundlagsfästa 6-åriga tjänsteperiod som huvuddomare. Det anser även EU-kommissionen och Europaparlamentet. I december valde kommissionen att för första gången någonsin göra bruk av den så kallade ”atombomben” i artikel 7 i Lissabonfördraget. Det innebar att en utredning tillsattes för att klargöra huruvida Polen har brutit mot EU-fördragen genom att underminera rättsstaten. Förra tisdagen väckte kommissionen även formellt ett överträdelseförfarande mot Polen. Det innebär att frågan kan komma att avgöras i Europadomstolen.
I vanliga fall hade tvisten mellan domstolen och justitiedepartementet avgjorts av konstitutionsdomstolen. Den togs dock över av regeringen i slutet av 2016 och erkänns inte längre av Gersdorf som en legitim institution. I stället beskriver hon den som en ”fasad”.
Korruption och nepotism
Regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) försvarar sin politik med argumentet att det polska domstolsväsendet är korrupt. Enligt ekonomen Pawel Dobrowolski som försvarar regeringens politik har polska domare skytt all form av insyn i åratal. I en artikel i The American Conservative nämner han till exempel det faktum att domare hjälper vänner att nå höga poster inom systemet och att domstolarna gett ett enda företag monopol på publikationerna av domar. De har även motsatt sig insyn i betalningen av avgifter till domare. I ett fall ska en domare ha gett en vän som var part i ett mål råd om hur man skriver en officiell begäran till högsta domstolen. I ett annat fall ska högsta domstolen ha beslutat att en domare som avslöjats ha snattat ska få fortsätta på sin post med ett blygsamt löneavdrag.
Kommissionens plan kan slå slint eftersom det kan ses som ett utländskt ingripande i Polens angelägenheter. Det kan leda till att stödet för regeringen ökar
De här argumenten får även visst stöd av oppositionen. Maciej Konieczny som är ledamot i det nya vänsterpartiet Razems partistyrelse håller med om problembeskrivningen men inte om lösningen.
– De här anklagelserna är i viss mån giltiga, för systemet är väldigt stängt. Det är visserligen bättre nu än tidigare. Men folk som kommer i kontakt med rättsväsendet förstår ofta inte vad som händer eftersom de inte ges någon information och transparensen är så låg. Det finns en ilska mot staten och rättsväsendet av detta skäl. Domare är extremt välbetalda och ses som verklighetsfrånvända. Det är därför PiS har kunnat genomdriva de här förändringarna. Men deras lösning är inte den rätta eftersom de bara förvärrar korruptionen genom att underställa domstolarna politisk kontroll, säger han till Flamman.
Utrensning av ”kommunistiska element”
En annan argumentationslinje har med historien att göra. Förra veckan frågades premiärminister Mateusz Morawiecki ut av ledamöter i Europaparlamentet om reformerna av rättsväsendet. Han svarade bland annat att övriga européer inte förstod situationen i Polen där kommunistiska element fortfarande finns inom rättsapparaten. För honom är det en fråga om att ”kasta av sig det post-kommunistiska oket”:
”Varje land har rätt att upprätta sina egna rättsliga värderingar med sina egna traditioner”, sade Morawiecki. Han beskrev sin regering som ledare för en europeisk ”demokratisk upplysning” och tillade: ”Ni kan kalla det populism, men förr eller senare måste följande fråga ställas: är att tillmötesgå våra medborgares krav verkligen populistiskt eller är det kanske demokratins essens?”
Enligt många handlar hela historien om att regeringspolitiker med Morawiecki i spetsen helt enkelt vill göra sig av med domare och tjänstemän från kommunisttiden som dömde deras vänner och närstående. En personlig uppgörelse snarare än en vilja att öka transparensen med andra ord.
Enligt Konieczny är argumentet bara en dålig ursäkt.
– Det är helt klart skitsnack. Det finns möjligen några kvar från den tiden men det är inget stort problem. Det är inte vår strid längre, det hör till historien. Så det är inte sant, det är bara en ursäkt för att ta kontroll över systemet, säger han.
EU:s plan är kontraproduktiv
För det Podemos-inspirerade Razem som startades inför valet 2015 men inte lyckades ta sig över fem-procentspärren är regeringens reformer dessutom ett existentiellt hot.
– Det är en extremt farlig utveckling eftersom högsta domstolen avgör huruvida valen är giltiga eller inte. Så om regeringspolitiker får makt att tillsätta domarna kan de i förlängningen avgöra utgången på valen. Det bryter helt klart mot lagen, säger Maciej Konieczny.
Han är dock skeptisk mot EU-kommissionens konfrontativa linje som han menar riskerar att visa sig kontraproduktiv.
– Kommissionens plan kan slå slint eftersom det kan ses som ett utländskt ingripande i Polens angelägenheter. Det kan leda till att stödet för regeringen ökar.
Razems linje är i stället att frågan bör avgöras politiskt inom Polen.
– På lång sikt måste vi bygga upp förtroendet för politiken och staten. Det var därför vi grundade Razem. Vi måste utmana PiS genom att nå ut till människor som är missnöjda med status quo. Vi måste se mot framtiden och hitta ett sätt att utmana det rådande systemet. Striden måste avgöras på det politiska planet, den kan inte lösas av Europadomstolen, även om det naturligtvis vore bra om de hindrar regeringen från att ta över högsta domstolen.