När Rysslands president Dmitrij Medvedev under tisdagen förklarade ”den militära operationen i Georgien för avslutad” såg det ut som att Georgiens president Mikhail Saakashvili lidit ett bittert nederlag i sitt försök att återta initiativet i kampen om utbrytarregionerna Sydossetien och Abchazien.
Exakt vad Mikhail Saakashvili ville uppnå när han startade bomboffensiven mot Tschinvali, Sydossetiens största stad och huvudtad i den icke-erkända republiken, är inte helt lätt att veta.
Man kan i alla fall utgå från att han hade hoppats på starkare stöd från sina allierade, främst USA och Israel, i sitt krig mot och press på Ryssland.
Israel, som både hjälpt Georgien med vapenförsäljning och militär utbildning (enligt en israelisk officer intervjuad i Haaretz närmare bestämt i ”kontraterror och strid i bebyggelse”), svarade med att avbryta vapenexporten till Georgien och USA:s första svar på den ryska offensiven in i Georgien var inledningsvis svagt, för att sedan bli tuffare i tonen efter bombningarna av den georgiska staden Gori.
Enligt Brian Whitmore på Radio Free Europes hemsida var den georgiska strategin glasklar: ”att globalisera konflikten och göra den till en huvudfront mellan öst och väst” eftersom den georgiska armén ensam inte är någon match för den ryska krigsmaskinen. Utrikespolitiske kommentatorn Michel Chossudovsky är i en artikel i Globalresearch.ca övertygad om att Georigen som är ett ”USA och Natoprotektorat” inte skulle gå till attack utan godkännande från och samplanering med Nato. Från ryskt håll har också anklagelser om Nato-inblandning varit förekommande. Enligt ryska uppgifter till nyhetsbyrån RIA Novosti finns mellan 2 500 och 3 000 legosoldater under ledning av ”militära utbildare” från USA på plats och deltog i striderna.
Enligt ryska Kommersant har dock en högt placerad källa på USA:s utrikesdepartement anonymt sagt att Georgien själv ”bär del av skulden” för eskalationen i konflikten och att USA pressat Georgien att undvika väpnad konflikt med Ryssland ”till varje pris”.
Att civila, på båda sidor, lidit är helt klart. UNHCR räknar med upp till 100 000 internflyktingar i Georgien som resultat av striderna om Sydossetien. Upp till 80 procent ska ha flytt staden Gori efter de ryska bombningarna. Enligt ryska källor ska över 1 500 ha dött och mer än 30 000 flytt från Tschinvali efter de georgiska bombningarna av staden.
Efter det tidiga georgiska beskedet om eld upphör anklagade ryska källor detta för att inte stämma alls med verkligheten. Detsamma anklagade Georgiens president Saakashvili Ryssland för efter president Medvedevs besked om operationens avslutande under tisdagen.
Under tisdagen fanns också rapporter om strider kring den andra utbrytarregionen Abchazien.
Nu kräver Ryssland via sin utrikesminister Sergej Lavrov president Saakashvilis avgång, något som den georgiska oppositionen har gjort ganska länge nu. Efter valet i höstas lyckades Saakashvili endast hålla sig kvar vid makten genom militärstyre och oppositionen anklagar honom både för valfusk och korruption. När bombningarna upphört är det troligt att den kritiken återupptas, nu förstärkt av ett misslyckat militärt äventyr.
Asian Times Moskvakorrespondent skriver i sin analys att Ryssland uppfattar kriget som splittrade Jugoslavien som ”en träning inför att splittra ryska Kaukasus”, först genom att beväpna Dudajev i Tjetjenien, sedan genom att finansiera ”antirysk terrorism” i de ryska provinserna Tjetjenien och Ingusjien och nu genom den militära attacken Sydossetien, där 90 procent numera har ryskt medborgarskap. Orsaken till händelseförloppet sammanfattar han ”med ett enda ord: Kosovo”.
Från rysk sida handlar konflikten inte om Sydossetiens självständighet, Ryssland har inte erkänt republiken, utan om geopolitik, att hålla Nato borta och resurser. Genom Georgien går en olje- och gasledning från Azerbajdzjan till Turkiet som bland annat förser Israel med 20 procent av dess olja, något som också förklarar Israels intresse i regionen
