Efter sommarens debatt i massmedia har det nu blivit helt uppenbart för allt fler att det som kallas mödomshinnan inte finns. Med den kunskapen är det helt absurt att unga kvinnor känner sig tvingade till att operera sig för att rekonstruera sin ”oskuld”.
I Expressen den 5 augusti 2008 debatterar Nalin Pekgul (s), under rubriken ”Oskuldsingrepp lika viktiga som p-piller”, frågan om mödomsoperationer.
Dels så likställer hon alltså operationerna med p-piller ur ett frihetsperspektiv för kvinnorna.
Pekgul skriver: ”Man ser därför inte heller vilken betydelse oskuldsingreppen kan få för hederskulturens upplösning i vårt land. Med möjligheten att ”återställa” den fiktiva mödomshinnan försvinner föreställningen att mannen säkert kan veta om en kvinna har haft sexuella förbindelser före äktenskapet.”
Vårt land har berikats med människor och kulturer från i princip hela världen och Sverige har sedan länge ett rykte om att vara föregångare när det gäller jämställdhet och kvinnors lika rättigheter. Det innebär att, trots att det inte längre är ett krav på en ung svenska att hon ska vara oskuld när hon gifter sig, om hon ens gifter sig, har vi unga kvinnor i Sverige som tvingas till att ”skydda” sin icke-befintliga mödom till dess att hon gifter sig.
Och det är där vi befinner oss och det är det som debatten om att ”rekonstruera” mödomshinnor handlar om.
Nalin Pekgul verkar inte förstå att det inte är själva operationen som det handlar om.
Vi kan förvisso diskutera det omoraliska i att göra onödiga kirurgiska ingrepp, men det är inte det som är det viktiga.
Det viktiga är att diskutera hur vi ska bekämpa den patriarkala makten som tvingar våra unga kvinnor till onödiga operationer.
Den maktstruktur innebär att en kvinna inte får bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp. En kvinna har inte rätt att bestämma över sin egen sexualitet medan en man är i sin fulla rätt att bestämma över den. En kvinna ska vara orörd när hon gifter sig och mannen han kan ha stor sexuell erfarenhet, det gör inget.
När p-pillret kom (på 1960-talet) upplevde vi en sexuell frigörelsevåg på både gott och ont. Vi kvinnor behövde inte vara rädda för oönskade graviditeter – bra. Men den sexuella frigörelsen förde med sig en mängd oönskade fenomen, till exempel togs lagstiftningen som förbjöd pornografi bort. Vi fick en mångfald av exempel hur männen önskar att kvinnorna och barn ska bete sig – vara underlägsna och stå ut med männens olika sexuella nycker när som helst och hur som helst – dåligt.
I det patriarkala samhället är kvinnan och flickan mannens/faderns ägodel och man kunde tro att vi hade kommit ifrån det i Sverige. Men tyvärr så är det inte så. De amerikanska filmernas inflytande över hur ett bröllop ska se ut har haft ett stort inflytande på det svenska samhället. Numera händer det att fadern lämnar över bruden till brudgummen vid ett vanligt svenskt bröllop. Den svenska traditionen bjuder annars att brud och brudgum går tillsammans fram till altaret.
Och så har vi de grupperna i vårt land som lever med den så kallade hederskulturen. Vilket ju bara är ett annat ord för att förtrycka kvinnor i en patriarkal maktstruktur.
Om vi får bort könsmaktsordningen/den patriarkala maktstrukturen, så blir vi av med de fullständigt onödiga mödoms-operationerna. Då kommer varje individ vara självständig och ha sin egen integritet. Alla både män OCH kvinnor kommer ha rätt till sin egen sexualitet.
Då kommer inte kvinnojourerna att behövas.
Att göra det svårare att fastställa om en tjej är oskuld eller inte, genom att hon låter konstruera en mödomshinna som aldrig har funnits, är ju att ställa upp på männens skapade kontrollbehov. Det kommer bara att göra att det tar längre tid för oss att uppnå frihet för alla kvinnor.
