En av de mest populära krukväxterna i Sverige är den blekrosa Mårbackapelargonen, döpt efter Selma Lagerlöfs barndomshem, gården Mårbacka nära Sunne. I Mårbacka (1922) skildrar Selma Lagerlöf i kapitlet ”Trädgården” hur just arbetet med växter och blommor kan läka ihop en trasig människa; i det här fallet Selma Lagerlöfs faster Lovisa Lagerlöf som tvingats in i ofrivillig ensamhet.
De senaste åren har intresset för framför allt krukväxter exploderat bland yngre kvinnor i städer.
I sin nyutkomna fackbok Krukväxter för alla beskriver Agnes Stuber, grundare till den separatistiska Facebookgruppen ”Växtgäris”, något som Lagerlöf och många med henne hade känt igen: att grönskan kan lätta ett tungt sinne, att växter ger liv åt tysta rum, att de kan ge tillbaka något av den natur som den som bor bland asfalt och betong måste göra avkall på. Vad som inte är utskrivet i text men som ändå ligger nära till hands är att se växttrenden som en miljömedveten grupps reaktion på det samtida klimathotet. Sättet denna grupp tar sig an intresset är också tidstypiskt och handlar om att uppvärdera och uppdatera klassisk husmorskunskap utifrån feministisk värdegrund.
Gruppen Växtgäris som är öppen för kvinnor och icke-binära har i dag över 20 000 medlemmar. Inom gruppen odlas inte bara växter utan även en kultur. Att intresset för krukväxter växer bland unga beror alltså sannolikt inte bara på växters läkande kraft, utan även på den läkande kraften inom denna kultur. Så varför är den så attraktiv?
För det första är den socialt inkluderande och generös. För det andra är den, i alla fall ofta, antikommersiell. Människor byter skott och sticklingar, bistår varandra med skötselråd, uppmuntrar och peppar. Visst präglas denna kultur också av viss samlarmani, måste ha-trender och olika typer av småfånig internetforumsjuka som ”triggerwarnings” för bilder på ohyra, men något som Agnes Stuber även i sin bok lyckas förmedla är att miljön besitter en gyllene kvalitet: den är lustfylld och produktiv, samtidigt som den är trygg och ganska kravlös. Därför är det inte heller förvånande att flödet i gruppen Växtgäris rymmer många som beskriver sig själva som deprimerade och sjukskrivna och som ser arbetet med växterna både som en meningsfull sysselsättning och som ett sätt att umgås med andra. Vad Agnes Stuber och andra växtgärisar tillsammans har skapat är en ekofeministisk folkrörelse för 2000-talet.
_____________________________________
Prova Flamman gratis!
Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.
