Ledare 01 juni, 2011

Kungen got to go

Den senaste turerna kring kungens eventuella samröre med kriminella kretsar har gjort kritik av kungahuset både möjlig och nödvändig. Kungens lämplighet som statschef bör ifrågasättas liksom monarkins roll i det svenska samhället då kungahuset underminerar den demokrati de har som uppgift att representera.

Boken Den ofrivillige monarken har gläntat på ett historiskt fönster som borde stått vidöppet sedan länge. Plötsligt har det blivit legitimt inte bara att kritisera kungens lämplighet som statschef utan också det märkliga faktum att hans lämplighet inte kan granskas. För det framstår som mer än orimligt att en person kan stå över lagen med hjälp av lagen, vilket också förklarar att både kungen och monarkin i de senaste opinionsundersökningarna tappar förtroende. Kungahuset ska fungera som symbolyta för vår svenska identitet, historia och traditioner. Men på grund av sin makt, status och exponering bestämmer kungafamiljen också var den svenska ribban ska ligga, det vill säga normerar samhället och stakar ut gränserna för mainstream.
På ett mer oskyldigt plan fastställer de exempelvis normen för vad som är godtagbart – konventionellt vad gäller kultur. Även om Håkan Hellström ville var exempelvis hans närvaro på galan inför kronprinsessans bröllop omöjlig. Trots att han är både folklig och kritikerhyllad så kan man inte sjunga ”pulver hjälpte mig verkligen, skriv det är här i tidningen, jag var nere men uppe på fem”, inför kungahuset trots att Känn ingen sorg för mig Göteborg är en svensk klassiker. Det var istället Roxette och dess obegripligt menlösa She´s got the look som var kvällens clou och fick markera mainstreams ytterkant.

Men som ribbaläggare utgör kungafamiljen också subversiv underminerande kraft gentemot det demokratiska samhället. De visar oss inte bara att överklassen står över lagen, utan exakt hur vi förväntas fjäska för dem som har mer pengar, finare titel och därför inte lyder under vanliga regler. Kungafamiljen visar också hur vi ska hyckla inför dem över oss i hierarkin. Vi måste låtsas om som att Madeleine är en modeikon, Carl Philip är en duktig racerförare, Silvia är väldigt intelligent då hon kan sju språk och Victoria är helt fantastisk på precis allting fast hon också väcker frågor om varför familjen Bernadotte med tillgång till absolut topputbildning har medlemar vars verbala intellektuella förmåga inte matchar deras uppdrag.
Men sämst i grenen att prata, med eller utan manus och att kunna fullfölja påbörjade tankar/meningar är konungen själv. Om han ska kunna utföra sina plikter som monark måste han i framtiden skaffa personliga assistenter som kan stödja honom på ett helt annat sätt än vad de pressekreterare, rådgivare och kompisar han omgett sig med genom åren förmått. De har släppt fram honom till en rad pinsamma ögonblick med kantring åt lyteskomik, som den så kallade ecklateringen av kronprinsessans förlovning som lades ut på youtube men där kommentators-funktionen barmhärtigt nog stängdes av. Kungens tala-ut-intervju på måndagkvällen, den improviserade presskonferensen efter avslöjandena i Den motvillige monarken och andra framträdanden genom åren visar att kungen är synnerligen illa lämpad för sitt representationsjobb och att han saknar förmåga att lära och utvecklas. Det verkar som om kungen helt enkelt är lite klen om huvudet. Det måste självklart också finnas plats för honom i samhället men inte på Sveriges tron.

För därigenom tvingar Carl XVI Gustav det svenska folket att låtsas som det är okej att klasstillhörighet betyder mer än kompetens och får oss att till och med hylla att Sverige inte är en fungerande meritokrati. Men mest av allt visar kungen på liberalismens livslögn att alla har samma chanser, om man bara tar sig i kragen. Att kungen, enligt hans barnsköterska, var som det hette förr ett mycket ”livligt barn” plus hans dyslexi gjorde det antagligen omöjligt för honom att klara skolan. Om kungen 1947 skulle ha föds Bengtsson istället för Bernadotte, skulle han kanske tillhöra de utslagna idag. Sjukpensionär och hemlös istället för statschef med herrkalas. Monarkins existens legitimerar och normerar klassamhällets orimliga orättvisa och därför bör den avskaffas.

Inrikes 19 april, 2025

Foodora satsar på robotleveranser: ”Svårt att få lönsamt”

Luckan på Starship-roboten måste låsas upp från beställarens mobil, innan matkassen – från en av Foodoras egna ”skuggbutiker” – kan plockas ut. Foto: Jacob Lundberg.

I och kring Stockholm experimenterar gigföretaget Foodora med automatiserade matleveranser, både på land och i luften. Men kommer de söta drönarbilarna att bli mer än en teknisk gimmick – och går de verkligen helt för egen maskin?

”Roboten är på väg. Anländer om 29 minuter.”

Den lilla ikonen på vad som ser ut som en radiostyrd bil rör sig sakta närmare redaktionshuset. Flammans reporter har fått en spårningslänk på mobilen, och ger sig ut för att genskjuta roboten innan beställningen kommit fram. Den är både lite snabbare och tar en lite annan väg än väntat, och det krävs att man småspringer efter för att hinna efter.

– De är supercoola. Den kör i knappt sex kilometer i timmen, men är ändå ganska rapp, tycker Johanna Lindskog Lindell (bilden), nordisk pr-chef på Foodora.

– Sensorerna känner av hinder och människor, och den kan säga ”ursäkta, du står i vägen”. Den kan trafikljusen, och väntar på grön gubbe vid övergångsställen.

Den 13 mars i år rullade Foodoras flotta av 15 små ”robotbilar” ut på Södermalms trottoarer, redo att hämta appbeställningar med en räckvidd på tre kilometer. I både snö och regn ska de små fordonen kunna köra hem matkassar i området, med respekt för både trafik och människor.

Det är inte nudelwok från någon lokal restaurang som kommit åkandes, utan butiksmatvaror från en så kallad dark store – ”skuggbutik”. Söderbutiken på Medborgarplatsen var först ut när dagligvarutjänsten Foodora Market öppnade 2021, och lanserades som en ”supermarket 3:0” som ”levererar allt från köttfärs till batterier” till kunden på under 30 minuter.

Foodora kallar segmentet för ”q-handel” – quick commerce, ”tredje generationens e-handel” där varan ska vara framme på under en timme. Ett femtiotal ICA-butiker har börjat ingå q-handelssamarbeten med Foodora, och DI rapporterade 2023 att omsättningen i Foodora Market ökat ”rejält” – men att satsningen dittills inneburit 160 miljoner kronors förlust.

2021 körde olika varianter av en tvåhjulig rosa-vit design vid namn Doora runt på Stureplan, tillverkad av tyska Teraki som det första samarbetsexperimentet i auto-mat mellan Foodora och Tele 2.

– Då gick en ingenjör bakom och styrde, för det var allt vårt tillstånd [från Transportstyrelsen] gällde för. Men den kunde också ha varit självkörande, menar Johanna Lindskog Lindell.

Fredrik Hallstan (bilden), kommunikationschef på Tele2, berättar att samarbetet bolagen emellan började som ett sätt att testa olika 5G-lösningar på.

– Förra gången var verkligen ett test, nu är det ändå en kommersiell lansering. Ambitionen är att expandera, allra först till Solna.

Han rekommenderar även att åka ut till Värmdö, öster om Stockholm, för att pröva ”en hamburgare från himlen”. Över skärgården surrar teknik från det norska uppstartsbolaget Aviant, i ett pilotlöst pilotprojekt där Foodora bland annat levererat mat från kedjan Bastard Burgers med flygande drönare. Deras räckvidd ligger på omkring en mil.

Aviants grundare och vd Lars Erik Fagernæs har tidigare erfarenhet med militär teknologi, både hos amerikanska flygförsvarsjätten Lockheed Martin i Kalifornien och på riskkapitalisten Peter Thiels underrättelsebolag Palantir i London.

Det estniska bolaget Starship, som bygger Foodoras nuvarande robotbilar, startades 2014 av Ahti Heinla och danska Janus Friis – två av grundarna till videochatten Skype, som nyligen kastade in handduken för gott. Företaget har tagit in investeringsrundor på hundratals miljoner dollar det senaste decenniet, och säger sig ha 2 000 robotar i bruk i fler än 100 städer.

Det handlar om ’artificiell artificiell intelligens’, en illusion av automatisering som nästan alltid döljer mänskligt arbete.

I Foodoras pressmeddelande berättar Starship att robotarna dagligen genomför ”150 000 säkra vägkorsningar” världen över, och att de ”övervakas av människor som kan ingripa vid behov”.

Flamman har haft kontakt med en före detta anställd på Starship, som var ”robotvakt” när produkten testades i Washington DC 2017. Då var övervakningen än mer handgriplig.

”Jag var snubben som gick bredvid och såg till att ingen gav dem stryk med en golfklubba. Vilket inte var nära att hända, någonsin.”

Versionen av Starship-roboten han passade var kopplad till leveranstjänsten Postmates, och ska då ha tagit på sig tre och en halv minut att korsa gatan. I fickan bar han en Playstation 4-kontroll, ombyggd till nödstoppsknapp.

Enligt Starships hemsida uppnådde robotarna ”nivå 4-autonomi” 2018, vilket innebär ”liten mänsklig interaktion under varje resa och ingen som fjärrstyr dem”. Av säkerhetsskäl har man fortfarande ”mänskliga fjärrassistanter” på standby, som kan kallas in om de behövs.

Johanna Lindskog Lindell på Foodora menar att Starship-modellen de använder i dag är helt självkörande, men att robotarna ändå fjärrövervakas för säkerhets skull.

– Det finns anställda både hos oss och Starship som kan gripa in vid behov, om roboten har fastnat eller behöver annan assistans.

Den tidigare anställda menar även att ungefär hälften av 2017 års ”självstyrning” faktiskt sköttes av Starship-enheten – och att resten fungerade tack vare ”folk i Östeuropa” som hjälpte till att köra robotbilarna på distans.

Pontus Blüme (bilden), doktorand i ekonomisk historia som forskar på gigarbete, blir inte förvånad av uppgifterna. Han drar en parallell till Amazons Mechanical Turk-program, där människor kan få betalt för att utföra ”mikrojobb” från tangentbordet. Inom gigekonomin finns gott om exempel på hur dylik outsourcing marknadsförs som ”automatisk” eller ”intelligent” teknik, såsom flyktingförläggningar som gjorts till ”digitala sweatshop-fabriker”.

– Det handlar om ”artificiell artificiell intelligens”, en illusion av automatisering som nästan alltid döljer mänskligt arbete. Det är extremt svårt att automatisera något på ett sätt som blir mer lönsamt än att bara anställa en vanlig, underbetald gigarbetare, säger han.

”Hej! Här är din leverans”, säger en monoton kvinnlig datorröst när det lilla fordonet stannar på trottoaren utanför redaktionen. När pappkassen med müslibars, cola och halvsmält glass lyfts ur pyser Starship-roboten i väg åt andra hållet.

Läs mer

Två unga tjejer drabbas av akut sötchock, medan en förbipasserande hundägare skrattar igenkännande.

– Mina hundar gillar dem inte alls.

Flamman har sökt Starship.

Krönika 18 april, 2025

Via spelet ”Roblox” uppvaktas barn av medlemmar i våldssekter som 764 och No lives matter – för att sedan utpressas. Foto: Gorm Kallestad/NTB.

”No lives matter” är inte bara namnet på en våldsfixerad internetsekt. Det är också den logik som hela vårt samhälle följer. Om vi ska hejda rörelsen 764 måste vi förändras som samhälle.

Barn som tvingas strypa sina katter och rista in sina förövares namn i kroppen i direktsändning. En slumpvis utvald man med rullator i Hässelby som får ett knivhugg i ryggen.

När jag sett klart Linus Svenssons serie Dödens chattrum i tre delar på SVT Play är jag beredd på att gå med på Tidöregeringens alla straffskärpningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 17 april, 2025

Billigare busskort kan rädda miljön: ”Helt centralt”

De småländska Krösatågen trafikerar sträckor mellan Linköping i norr och Hässleholm i söder. Foto: Johan Nilsson/TT

För tre år sedan lanserades en rikstäckande tågbiljett i Tyskland. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill se en motsvarande ”Sverigebiljett” – och enligt transportforskaren Jens Hylander kan det också vara ett sätt att bygga politiskt engagemang kring kollektivtrafiken.

Mellan 2000 och 2021 steg priset på en svensk kollektivtrafiksbiljett med 139 procent – en dubbelt så stor ökning som bensinpriset genomgick under samma tid, enligt SCB.

– Även efter att Bränsleupproret krigat som värst är det som att kollektivtrafiken undgår samma populistiska vrede, säger Jens Hylander (bilden), forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 17 april, 2025

Motorstaden som rostade sönder

Fisher Body-verket i Detroit har varit övergiven sedan företaget gick i konkurs 1984. Nu finns det planer på att omvandla det gigantiska verket till bland annat hyresrätter. Foto: Mathias/Adobe stock.

En gång var Detroit den amerikanska ekonomins motor. I dag är fabrikerna stängda – men stadens arbetare kämpar på. I en grön Ford rattad av en fackveteran ger sig Flamman ut på upptäcktsfärd genom välfärdskapitalismens ruiner.

Efter en trött gränsvakts uttråkade frågor kliver jag ut från flygplatsen i Detroit, platsen som i hundra år varit den globala bilindustrins bultande hjärta.

Motorstaden, förevigad genom Motownsoundets namn, var byggd av och för bilindustrin, och erbjöd under en tid ett enormt välstånd för regionen.

Här har bilen format alla aspekter av det urbana rummet. Den trottoarremsa jag befinner mig på är del av ett trevåningssystem av vägar staplade på varandra, direkt uppkopplade mot Detroits motorvägssystem. Bakom taxibilarna tornar ett gigantiskt parkeringshus upp sig.

En silvrig kommunal buss glider in på parkeringsplatsen framför flygplatsens ingång. Jag kastar mig på, men lyckas inte köpa en biljett eftersom chauffören inte kan växla en tjuga. Hon låter mig åka med ändå, och under min timslånga resa genom natten fylls bussen sakta av stadens arma, sjuka och utslagna. Enligt en snabb bedömning har de flesta som hasar sig på drabbats på ett eller annat sätt av den opiatepidemi som härjar i landet.


I dag ligger trafiklederna som skurit genom stadens väv öde – åtminstone om man jämför Detroit med folklivet i New York eller trafikstockningarna i Los Angeles.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar 16 april, 2025

Borlänges kommunalråd Erik Nises bakom ratten på sin amerikanare. Foto: Jennifer Björck

”Om man är född bland proletärer / och gör narkotikaaffärer / om man är redan en gång straffad / så är det lätt att man blir haffad”, sjunger Nationalteatern i låten Kolla kolla, som släpptes år 1978.

”Jag släpper bara dunder, shoutout till kranen”, vrålade vi i kör 38 år senare. Av ”Du gamla, du friakunde vi inte mer än ett par rader, men varje gång introt till Yasins ”Trakten min” drog igång stämde vi upp i spontan allsång. Vi kunde hela låten utantill. Alla kunde den. Att sjunga med var lika självklart som att säga prosit när någon nös.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 16 april, 2025

Ebba Buschs Instagram-oro övertygar ingen

Ebba Busch talar under KD-dagarna i Karlstad den 4 april. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Regeringens 50 miljoner mot ätstörningar är inte bara en droppe i havet – utan ett vapen riktat mot den offentliga vården.

”Jag skulle kunna namnge influencers som förmedlar kroppsideal som får barn att hata sina kroppar”, sade Ebba Busch under KD:s landsdagar i Karlstad. ”Det är inte sådana röster vi vill att våra barn ska höra.”

Med de orden lanserade hon satsningar på 50 miljoner kronor mot ätstörningar i vårbudgeten. Hon förklarade att frågan är på ”liv och död” för unga kvinnor, och att det därför är dags att ”vrida om armen på tech-jättarna”.

Det är en välregisserad berättelse. Men det är också ett ypperligt exempel på hur regeringen använder ett verkligt, allvarligt folkhälsoproblem för att vinna politiska poänger – på bekostnad av just den vård de säger sig vilja rädda. Lägligt nog välkomnades utspelen av den välfärdslobby som just nu kämpar för att stoppa Socialdemokraternas återtagande av vård i offentlig regi.

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik.

I Stockholm pågår just nu något ovanligt: ett konkret försök att föra tillbaka välfärden i folkets händer. Det handlar om att sätta stopp för den vinstjakt som länge präglat stadens sjukvård, där privata aktörer – ofta med starka lobbyapparater bakom sig – har undergrävt likvärdig vård och urholkat resurserna. Inte oväntat möts förändringen av motstånd. De privata vårdlobbyisterna mobiliserar, och plötsligt står regeringen redo med det perfekta motdraget: en ”satsning” på just det område som Region Stockholm nu förändrar.

Entreprenören Isabella Löwengrip har engagerat sig för att stoppa nedläggningen av privata Mandometerkliniken (som avslöjats med systematiskt fusk), och tankesmedjorna Timbro och Synaps storsatsar på att bevaka S ”ideologiska projekt”. I den offensiva kommunikationen används inte sällan oroliga ätstörningspatienter som ”möts av nej från en pressad regionvård”.

Nog finns genuin oro för hur omstöpningen av Stockholmsvården ska gå till på ett patientsäkert sätt. Men för välfärdskapitalet handlar det snarare om att rädda vad som räddas kan i ett system där företag tillåtits tjäna pengar på patienter och brukare.

Och samtidigt som Busch nu slår sig för bröstet över öronmärkta pengar till en specifik diagnosgrupp, blundar regeringen för det som hela sjukvården – i samtliga regioner – har larmat om i åratal: behovet av kraftigt höjda generella statsbidrag till kommuner och regioner. Och reformer som säkerställer att pengarna stannar i sjukvården. Det hade kunnat rädda vårdcentraler, korta köer, ge bättre arbetsvillkor och faktiskt stärka ätstörningsvården – på riktigt. Men risken finns att det inte välkomnas lika varmt av kompisarna i näringslivet.

Läs mer
Inrikes 20 februari, 2025

Ebba Busch, jag fryser

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik. Det kräver en vårdpolitik som sätter patienter före profit, och långsiktiga satsningar som stärker hela sjukvården – inte bara väl valda diagnosgrupper när det passar den politiska dramaturgin. Eller, för den delen, Ebba Buschs instagramföljare.

Utrikes 16 april, 2025

”Vi vill leva!” – vrede i Italien efter dubbla kvinnomord

Tusentals studenter demonstrerar den 3 april vid La Sapienza-universitet i Rom efter att Ilaria Sula, en student vid universitet, mördats av sin pojkvän. Foto: Marco Di Gianvito/ZUMA Press Wire/Shutterstock.

Efter mordet på två 22-åriga kvinnor inom två dygn skakas Italien av protester. Ilskan handlar inte bara om dåden, utan om en kultur där kvinnors liv ännu verkar väga lätt.

I onsdags såg jag Ilaria Sulas ansikte fyra gånger på väg till jobbet. ”Försvunnen”, löd texten i stora, röda bokstäver under bilden som tejpats längs min gata.

– Hon har sorgsna ögon, tänkte jag.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 15 april, 2025

Vad ”White Lotus” kan lära oss om rikedom

Aimée visar upp en broderad Lóco från Valentino Garavani, i säsong tre av tv-serien ”White Lotus”. Foto: Fabio Lovino/HBO.

Sann rikedom sticker inte i ögonen – för den syns inte. Förutom när miljardärerna ger sig in i medierna och politiken. Då blir pengarna också farliga på riktigt.

I säsong tre av succéserien The White Lotus, som följer degenererade amerikaner på olika lyxresorter, signalerar kvinnorna status med sina handväskor.

Företagsjuristen Laurie bär en olivgrön Loewe i läder – ett av flera osäkra försök att hålla jämna steg med sina moderiktiga väninnor, medan Kates svarta Valentino uttrycker tjusig Texaselegans. Men skådespelerskan Jaclyn överglänser dem alla, inte främst genom att släpa med en svindyr flätad Bottega till stranden, utan med sin billiga tygpåse från matkedjan Erewhon. Hennes stil kommer inifrån.

Så länge det har funnits hierarkier har det också funnits tekniker för att framställa dem som eviga.

Aristoteles menade att vissa föds som naturliga slavar, med tankekraft nog att förstå order men inte fatta egna beslut. I religiösa system som katolicismen eller det indiska kastsystemet ges ojämlikheten en andlig sanktion. I den liberala kapitalismen framställs klyftorna i stället som rättvisa med skolbetyg, anställningsintervjuer och IQ-tester – alla påstått meritokratiska. Alla dessa tekniker gör klasskillnaderna svåra att ifrågasätta, eftersom de verkar naturliga.

Så hur ser distinktionen ut bland Sveriges rika?

Konservativa, till både höger och vänster, älskar att håna den urbana medelklassens köpvanor, med symboler som rosévin, cykling och elbilar. Den sortens konsumtionsval visar visserligen hur vi lockas att tävla genom diskreta framgångsmarkörer, i stället för att se vad vi har gemensamt.

Hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på?

Men den som är intresserad av den verkliga eliten måste byta scen.

De senaste åren har en ny miljardärklass växt fram i Sverige. De är så många att Affärsvärlden har börjat ranka dollarmiljardärer för att få plats med alla tjusiga namn i tidningen. Men att skriva om denna nya klass är omöjligt, för de syns inte i några flöden. De bär dyra kläder utan loggor, tränar med privata yogainstruktörer, och köper viner som aldrig syns på butikshyllorna. Osynlighet är överlägsenhet.

Det här är förstås uttänkt.

För hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på? Viss konsumtion dyker åtminstone upp i statistiken, som de privatplan vi annars inte ser skymten av. Då och då lägger plutokraterna till för att stiga ned bland sina undersåtar, som när Mark Zuckerberg klev iland på norska Bodø från sin 118 meter långa tremiljardersjakt ”Launchpad”. Resten av rikedomen stuvas undan på öar utan postnummer.

Men inte heller fåtalets lyx är något stort samhällsproblem. Det må vara användbart som bränsle för vår klassvrede, men om någon techbrorsa tror att en klocka för 10 miljoner är bättre än en för tusen spänn spelar ingen större roll. Att någon har byggt en vinkällare i rymden är inte problemet. Problemet är om han finansierar en högerpopulistisk tankesmedja.

Vilka effekter det kan få ser vi inte minst i USA, där teknikmiljardärerna först tog sig an San Francisco, och därefter stod uppradade under Donald Trumps installation. Ägarna till anrika tidningar som Los Angeles Times och Washington Post – Patrick Soon-Shiong respektive Jeff Bezos – har också anpassat sina redaktionella linjer efter presidenten.

Men utvecklingen är densamma i Europa.

I Frankrike har affärsmannen Vincent Bolloré förvandlat mediekanalerna CNews och Journal du Dimanche till högermegafoner, i Tyskland har Mathias Döpfner styrt den redan ökänt konservativa Axel Springer-koncernen ännu längre högerut, och i Österrike använde Red Bull-miljardären Dietrich Mateschitz sin tv-kanal Servus för att sprida högerradikala konspirationsteorier.

Den svenska utvecklingen följer den amerikanska.

Kvartal startades 2016 av en grupp industrialister, däribland grundarna av kosmetikaföretaget Oriflame, och året därpå köpte finansmannen Mats Qviberg gratistidningen Metro. ”Måste rensa ut en del stalinister”, dundrade han och skapade uppror på tidningen, som han tvingades sälja bara ett halvår senare.

2020 lanserades Bulletin med pengar från en rad miljardärer, i fjol sjösatte Handelsbanken sin mediesatsning EFN, och Flamman har beskrivit hur miljardären Saeid Esmaeilzadeh grundat en numera vilande samtalsklubb på Östermalm för att krossa ”woke”.

Pengar innebär uppenbarligen inte kompetens, och tur är väl det. Men obalansen i makt finns där. Det är inte Jaclyns tygpåse som borde provocera oss – utan miljardärernas nya medieimperier.

Inrikes/Nyheter 15 april, 2025

Kampanj vill samla 300 000 – i protest mot ”mjäkig” vänster

Fayyad Assali är talesperson för gruppen Rättvisa för alla och kampanjen Folkets röst. Foto: Rättvisa för alla.

Kampanjen Folkets röst vill samla dem som inte känner sig representerade av dagens rödgröna partier. Inför valet 2026 lanserar man en kravlista – och vill få tre procent av väljarna att rösta kollektivt.

– Vi vill vara tydliga med att våra röster inte längre är gratis, säger Fayyad Assali till Flamman.

Han är talesperson för Rättvisa för alla, en av grupperna bakom initiativet Folkets röst. I måndags gick de ut med en politisk kravlista inför valet 2026.

På listan finns punkter som avskaffade visitationszoner i förorten, återinförande av permanenta uppehållstillstånd och avgiftsfri sjukvård och kollektivtrafik. Men också krav på att ”fördöma USA:s imperialism” och förklara sionism som en ”rasistisk bosättarkolonial ideologi”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Kultur 14 april, 2025

Vem tar vem? Nya gänget på SVT:s parsåpa ”Gift vid första ögonkastet”. Foto: SVT.

Än en gång förvandlas hela Sveriges vardagsrum till en mottagning för parterapi. Bakom framgången för ”Gift vid första ögonkastet” ligger den trygga drömmen om att kärlek är något som kan kontrolleras av experter.

Tolfte säsongen av Gift vid första ögonkastet. Redan?

Med den slaka vintersäsongen av GVFÖ och nyligen avslutade Love is blind i bagaget hade jag inte hunnit börja längta efter relationella problem av typen ”hur ska vår vardag gå ihop när han är kvällsmänniska och jag vaknar vid nollsex?”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr