I onsdags kom regeringens utredare Eva Wendel Rosberg med resultatet av sin nästan två år långa utredning om huruvida Sverige ska tillåta surrogatmödraskap eller ej. Svaret och förslaget till regeringen blev nej. Det är naturligtvis en feministisk seger att reproduktiva funktioner inte heller i fortsättningen ska ses som någon handelsvara. Att vara gravid innebär stora såväl fysiska och psykiska risker. En kvinnas kropp kan inte vara en behållare, en ugn där man kan stoppa in en bulle och sedan ta ur när den är färdig. Kvinnors kroppar är deras egna. En viktig filosofisk princip som vänstern lyckosamt debatterat både inom sig och gentemot de liberaler som menar att barnlängtan för framförallt manliga homosexuella par går före den principen.
Men precis som förespråkarna hävdat så är detta inte det bästa argumentet mot altruistiskt, det vill säga frivilligt, surrogatmödraskap. För om man som kvinna får göra vad man vill med sin kropp, så borde man ju också få ställa den till en nära väns förfogande, hävdar förespråkarna? Problemet är att det är kvinnors kroppar som används som behållare oavsett om de säger sig vilja hyra ur den eller inte. I det kapitalistiska samhälle vi lever i så fredas aldrig kvinnokroppen från någon som helst exploatering. Hur ska det säkerställas att det inte förkommer pengar under bordet, eller nya kläder, bostad eller andra förmåner för den delen? Naturligtvis kommer det att uppstå en marknad på vilken kvinnor kommer att tvingas sälja sin livmoder om det behövs. Dessutom finns det inga garantier mot känslomässig utpressning från nära anhöriga med stor barnlängtan. Därför är det bra att även altruistiskt surrogatmödraskap stoppas i och med utredningen.
Det som regeringen behöver lägga till när man väl tar upp förslaget på bordet är reformer som tjänar till att låta familjer se mer varierade ut. Det finns många barn som föds idag som i praktiken har fler än två föräldrar. Samkönade par som skaffar barn med varandra. Homosexuella par som skaffar barn med en tredje person. Detta händer nu och kommer hända även i framtiden. Även dessa barn som har fler vårdnadshavare än två bör få möjlighet till föräldraledigheten med dem, vid en eventuell separation utnyttja sin umgängesrätt och leva i familjer som i dagsläget inte igenkänns av det juridiska systemet i Sverige.
Men frågan om surrogatmödraskap handlar inte främst om öppenhet för alternativa familjebildningar. De som hävdar det har fel. Eva Wendel Rosbergs utredning fredar framförallt kvinnors kroppar från att användas som bakugnar.