När jag arbetade inom omsorgen kom jag ofta i kontakt med LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade). Det är en rättighetslagstiftning som enligt Socialstyrelsen garanterar bland annat autister, utvecklingsstörda och svårt fysiskt handikappade personer ”goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet och att de kan påverka vilket stöd och vilken service de får.”
För kommuner och i viss mån landsting är det en mycket betungande utgift. Rättighetslistan är diger och innehåller bland annat boende i familjehem, personlig assistans och avlösarservice i hemmet. För vissa svårt handikappade personer kan det innebära åtta heltidsanställda vårdare, som dygnet runt ska vara behjälpliga med sådant som vardagens bestyr och medicinutdelning. Otroligt dyrt med andra ord.
Just därför är lagstiftningen strålande. Under 1990-talets värsta nedskärningstider är jag övertygad om att den räddat massor av samhällets mest utsatta från att få sina liv förstörda. Det gäller ju personer som, om de inte har röststarka anhöriga, ofta inte kan tala för sig själva och har svårt att hävda sina rättigheter. Kommunerna är helt enkelt tvungna att bistå dem, oavsett ekonomiskt läge. Annars väntar böter.
Vad gäller till exempel autister och utvecklingsstörda behöver vi inte gå långt bak i tiden för att se hur kommunerna löste det på ett billigare vis. På barnhem med 20–30 personer i varje sovsal ansvarade ibland bara två vårdare för grupper av så kallade ”utåtagerande” barn. Där jag bor fanns sådana hem bara för 30 år sedan fortfarande kvar. Att en del vårdare under sådana premisser såg sig tvungna att använda övervåld och kadaverdisciplin mot barnen är inte svårt att förstå. Materiella omständigheterna tvingade fram det.
För gamla och psykiskt sjuka finns dock ingen liknande lagstiftning vad jag vet. Bland annat därför kan ålderdomshemmen förfalla och psykiskt sjuka irra runt hemlösa på storstädernas gator utan politikerna tvingas ingripa.
Lagen mot vanvård på ålderdomshem är betydligt svagare formulerad än LSS. I dag är det dock svårt att se att LSS skulle ha kommit till över huvud taget. Även vänstern värnar ofta hellre kommunalt självbestämmande än tvingande lagstiftning. Och ny tvingande lagstiftning som skulle omfatta fler utsatta grupper är väl inte ens att tänka på. Även om det just nu så väl skulle behövas.