2022 var ett turbulent år, där Rysslands blodiga invasion av Ukraina skapade ekonomiskt kaos i Europa. Under valrörelsen kampanjade därför det blåbruna blocket på att rädda hushållens ekonomi under julen, sänka dieselpriset med 10 kronor litern och ge ett omfattande högkostnadsskydd för el. Det har gått jättedåligt.
Hittills har elstödet urvattnats och försenats, energiskatten höjts och 2023 inleds med nyheten om att Lagrådet totalsågar regeringsförslaget om sekretess för elstöd.
Lagrådet finner att beredningen inte håller måttet, att beredningskravet i regeringsformen inte uppfylls och att lagrådsremissen därmed inte kan ligga till grund för lagstiftning. Bland annat har remisstiden varit för kort, med svarstider på mellan en halv dag och en vecka, till skillnad mot de två–tre månader som remissinstanser vanligtvis har på sig.
Lagrådet säger också nej i sak till förslaget om att sekretessbelägga hushållens elförbrukning och utbetalt stödbelopp. Den föreslagna sekretessen innebär ett undantag från en av vår demokratis hörnstenar – rätten att få ta del av allmänna handlingar. Offentlighetsprincipen utgör en garanti för insyn i riksdagens, regeringens och myndigheternas arbete och står inskriven i en av grundlagarna – tryckfrihetsförordningen. Här har regeringen inte angett tillräckliga skäl för att sekretess ska gälla.
Kritiken väger tungt och utgör det senaste i raden av bakslag för regeringen. Vi har redan sett landsomfattande protester mot att stödet främst gynnar villaägare i södra och mellersta Sverige, att Norrland utelämnas, att hushållen får mindre stöd än vad som utlovats att och utbetalningarna dröjer. Något som tydligt återspeglas i opinionen. Regeringen har också svårt att få ett stöd till företagare på plats.
Frågan är om regeringen klarar av att gå emot Lagrådet i den här frågan. Man är förvisso inte bunden att följa rekommendationerna. Men kritiken pekar på ett undermåligt politiskt hantverk, vilket den här regeringen är extra känslig för.
Speciallagstiftningen för Cementas kalkutvinning på Gotland ligger som en ful plump över den förra regeringen, men när Tidöavtalets olika delar ska sjösättas finns anledning att förutsätta invändningar i kraftigt laddade frågor. Protester mot angiverilagen börjar redan ta form. Det är därför inte en självklar vinnarstrategi att dö på den första lagrådskullen.
Sekretessförslaget ger dessutom intryck av en svag politik, borgerlig kompetensflykt och en vilja att fly undan ansvar. Det råder ett starkt allmänintresse i att kunna visa hur stödet fördelas över landet och mellan olika typer av hushåll. Det ser ut som att regeringen försöker dölja en undermålig politik genom att tänja på offentlighetsprincipen och sopa igen spåren efter hur många badtunnor, simbassänger och lyxvillor som värms upp med statligt stöd samtidigt som vanliga hushåll kämpar med räkningarna. Så lät det inte under valrörelsen.
Tack vare Lagrådet står nu regeringens inkompetens i öppen dager. Jag kan inte bestämma mig för om vi borde vara oroade eller lättade.