Ett påslag på 0,3 procent av lönesumman till en kompetensstiftelse. Mot att vi får bestämma över turordningskretsarna vid uppsägning på grund av arbetsbrist, samt att ”kompetens” skulle gå före turordning.
Det var arbetsköparnas bud till PTK. Och knappt hade chocken lagt sig över att ett förbund, Unionen, faktiskt var beredda att diskutera vidare så hade arbetsköparna avslutat förhandlingarna med hänvisning till facklig oenighet. Och många pustade ut.
Det gick bara en vecka, så tog någon annan upp den fallna handsken. ”Industriparter öppnar för större reform av Las”, berättade Arbetet den 11 september.
Nu handlar det om IF Metall och deras motpart Teknikföretagens ”samtal” om Las. Arbetsköparna vill göra hela lagen om anställningsskydd dispositiv. Från IF Metall sägs att man vill uppnå bättre trygghet för sina äldre. Att Las i sin nuvarande form är väldigt svag. Att lagen gör det billigt att lägga ned och underlättar för otrygga anställningar.
Det är sant. Las har urholkats på alla möjliga sätt. Genom införandet av allt fler otrygga anställningsformer. Genom Arbetsdomstolens tolkningar kring teknikaliteter som omplaceringsskyldigheter, lojalitetsplikt med mera. Genom det av högern och Miljöpartiet införda tvåpersonsundantaget.
Så visst behöver Las renoveras. Inte minst behövs ett bättre skydd för fackligt förtroendevalda. Just nu tvistar Kommunal och Arriva om företagets avskedande av Reza Forghani, skyddsombud på Råstagaraget. Troligen går frågan till Arbetsdomstolen. I en rimlig värld skulle bussföretaget dömas till kännbara skadestånd och inte få en chans att därefter köpa ut honom. I dagens värld är jag inte ens säker på att facket vinner. Det berättar en del om hur det står till.
Men det är inte vad IF Metall pratar om. Förbundet går in i samtal, under fredsplikt, och utan särskilt tydliga krav. Sådant brukar inte utgöra typfallet för fackliga framgångar, om man säger så. Risken är stor att facket måste köpa sig en sak genom att sälja bort något annat.
Och då ligger det nära till hands att det rör sig om någon av de delar där Las fortfarande skyddar: turordningarna och makten över dem.
För ännu kan facket lokalt hävda turordningslistorna, och har ännu något att gå in i förhandlingarna med. Fortfarande är en anställd skyddad, ifall hen har bra plats i turordningen och någorlunda rätt yrkeskunskaper.
Unionen talade om att byta formell trygghet via Las, mot praktisk trygghet i form av bättre ”kompetens”. Ett fullkomligt godtyckligt begrepp helt i händerna på företaget.
Hur det kommer låta från IF Metall vet vi inte. Men vi vet att Las inte bara handlar om vem som får lämna jobbet vid en nedskärning. Anställningsskydd handlar också om hur arbetslivet ser ut dessförinnan.
Yttrandefriheten i arbetslivet är redan extremt begränsad. Man måste nogsamt hålla ryggen fri – från anklagelser om illojalitet, från glidande markeringar och provokationer från arbetsledningen. Men det finns fortfarande ett utrymme.
I det utrymmet kan vi exempelvis hitta Björn, banarbetare som blir intervjuad om hur järnvägsrälsen spricker och hur syllarna ruttnar. Som vågar stå framför kameran, peka och förklara.
Och Las handlar om Malin, kock som engagerat sig mot den sexistiska jargongen i restaurangköken. Som berättar för journalister om hur det kan låta, och om hur ointresserad arbetsköparen är av att ta tag i detta arbetsmiljöproblem. Ibland är det arbetsköparna som är problemet, rentav.
Las handlar om varenda en som ska våga öppna käften också i morgon. Eller för att någon, någonstans, ens ska våga ta på sig rollen som fackligt kontaktombud. Det är ju inte sådana kompetenser arbetsköparna vill ha.
