Det är inte konstigt att politikerföraktet breder ut sig. För vad ska vi ha politikerna till när de inte ens får fatta politiska beslut och bestämma? Det finns flera exempel på när politikernas roll framstår som extremt märklig för oss väljare. Det senaste exemplet är frågan om SJ. Miljöpartiet har föreslagit att SJ ska återta ansvaret för tågtrafiken i Sverige genom att fasa ut de många entreprenörsavtal som existerar. Infrastrukturministerns svar på detta är ett konstaterande att det är olagligt. Som så ofta är det EU-medlemskapet som sätter käppar i hjulet, vilket konstaterats i den statliga utredningen En enkel till framtiden (SOU 2013:83).
Under de senaste 25 åren har statens roll från att ha skött järnvägen, tågen och underhållet förändrats radikalt. I dag är staten snarare en beställare av tjänster. I dag trafikeras den svenska järnvägen av mångdubbelt fler tåg än i början av 80-talet. Målet med politiken har varit att sänka kostnaderna och få ökad valfrihet. SJ räknar med att biljettpriserna kommer att sjunka med 10–15 procent mellan Stockholm och Göteborg nu i höst, när nya bolag kommer in på sträckan. Samtidigt säger de att de kommer att lägga ned trafik som inte är lönsam. Tågtrafiken är en del av vårt lands infrastruktur. En politik som gynnar delar av befolkningen – till exempel genom ökad turtäthet och lägre biljettpriser – på bekostnad av andra delar av befolkningen är inte acceptabel.
Kritiken mot tågtrafiken har varit omfattande under de senaste åren. Ett av de stora problemen är det bristande underhållet som skapar förseningar och olyckor. Av miljöpolitiska skäl är det bättre att människor åker tåg än att de åker bil eller flyger. Men tågtrafiken måste fungera. Nu ska SJ storsatsa för att möta konkurrensen på sträckan Stockholm-Göteborg (Sveriges Radio 140116). SJ vill bli resenärernas förstahandsval. Frågan är om drivkraften att bli populärast i klassen är den bästa för tågtrafikens utveckling i Sverige? Kanske för resenärerna mellan Stockholm och Göteborg (om det inte blir för trångt på spåren), men för alla andra?
Vi kan inte ha en politisk situation i Sverige där en majoritet av befolkningen inte kan avgöra politiska frågor genom att välja ledamöter till landets riksdag. Förvisso var det många som varnade för den här utvecklingen i samband med valkampanjerna inför folkomröstningen om EU. Tyvärr stod allmänna floskler om fred och billigare läsk i fokus och diskussionen om det faktum att vi vid ett svenskt medlemskap i EU skulle frånsäga oss beslutanderätten i en rad frågor avfärdades som allmän negativism och överdrifter. Tiden har visat att det faktiskt inte handlade om överdrifter.
I veckan som gick presenterades för övrigt den statliga utredningen Framtidens valfrihetssystem inom socialtjänsten (SOU 2014:2). I den föreslås ett tillägg till Socialtjänstlagens 5 §: ”Kommunen ska skapa förutsättningar för äldre människor att välja utförare av tjänster som ingår i stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service.” Med andra ord, en kommun där en majoritet av invånarna röstar på politiker som anser att äldreomsorgens resurser bör koncentreras till den offentliga verksamheten för att på bästa sätt kunna öka kvaliteten i omsorgen, kommer inte kunna få sin vilja igenom. Förslaget är absurt. Socialtjänstlagen ska inte användas för att skydda privata vinstintressen i vård och omsorg. Blir förslaget verklighet har vi återigen skapat en situation där folkvalda politiker inte kan fatta beslut i frågor som väljarna tycker är viktiga.