Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
Företag måste väl tjäna pengar? De kan åtminstone inte ”komma in och driva en förlustaffär?” Så sade Jonas Berggren, chef för internationell analys på Svenskt Näringsliv, under seminariet ”Hur stärker vi närmandet mellan handel och bistånd?” under årets Almedalsvecka, arrangerat av Kommerskollegium och Sida.
Här har vi kärnan i den svenska regeringens biståndspolitiska ställningstaganden. Det går att både tjäna pengar och göra gott, enligt bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell (M). Han vill få bort de ”vattentäta skotten” mellan bistånd och handel.
Nu när regeringen presenterat sin biståndspolitik behöver den också möta verkligheten i de fattiga länderna i Latinamerika. Man kan konstatera att denna verklighet inte går att anpassa till den svenska regeringens önskan om vad handel kan åstadkomma. Deras sätt att se på bistånd är en ideologisk vision med ödesdigra konsekvenser för oss som civilsamhällesorganisation och våra samarbetspartners. Det skadar dem som varje dag kämpar mot en ojämlik handelsvärld, där korruption och brott mot mänskliga rättigheter är vardagsmat.
Bistånd handlar om att man ska utgå från människor som lever i fattigdom och förtryck. Nu är fokus på svenska intressen och svensk handel.
För i Latinamerika har svenska företag knappast stått som garanter för en balanserad handel, eller ridit ut tillförsvar av mänskliga rättigheter när folket har krävt bättre levnadsvillkor av sina regeringar. Tvärtom har tystnaden varit överväldigande.
Svenska regeringar har länge prioriterat handel framför mänskliga rättigheter. Det ser vi exempelvis i de statsfinansierade AP-fondernas styrelseprotokoll, som prioriterar vinst över miljö och hållbarhet. Det är just auktoritära och diktatoriska latinamerikanska regeringar som har varit företagens bästa vänner och gett dem garantier för fortsatt utveckling. Samtidigt har majoriteten av deras befolkningar lämnats i fattigdom och brist på möjligheter. Detta är fortfarande verkligheten i dag. De som drabbas hårdast är ursprungsbefolkningar och småbrukare i länder där svenska företag är etablerade – även i vissa länder som styrs av så kallade progressiva regeringar.
Vi håller med Mattias Brunander, generalsekreterare för biståndsorganisationen Diakonia: ”Bistånd handlar om att man ska utgå från människor som lever i fattigdom och förtryck. Nu är fokus på svenska intressen och svensk handel.” (Kyrkans tidning, 17/8.)
Av alla ovanstående skäl kan Latinamerikagrupperna inte se att den nya biståndspolitiken som denna regering inför med stöd av SD – i strid med yttranden från många biståndsorganisationer – kommer att leda till att lyfta just de latinamerikanska människorna ut fattigdom. De har lidit mest av exploatering, mord och kränkningar av deras rättigheter, på grund av organisering och starka försvar av liv, vatten, mark och luft, kort sagt av deras naturliga livsmiljö.