En ny rapport från Brottsförebyggande rådet, ”Socioekonomisk bakgrund och brott: En kunskapsöversikt”, bekräftar något som socialister har påpekat i årtionden. Nämligen att ett ”tydligt samband mellan socioekonomisk bakgrund och registrerad brottslighet” existerar, som rapporten slår fast i en rubrik som är svår att missa.
”Litteraturgenomgången visar att det länge har funnits en samstämmighet i forskningen om att personer från de lägre socioekonomiska skikten är tydligt överrepresenterade bland de personer som misstänks och lagförs för brott, och bland de som döms till fängelsestraff.”
De fattiga är alltså överrepresenterade bland dem som döms för brott.
När det gäller egenrapporterad brottslighet är forskningen mer splittrad, men: ”En sammanfattande slutsats från den samlade forskningen är att det finns ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och delaktighet i brott för både män och kvinnor, även om det varierar mellan olika typer av studier hur tydligt sambandet är.”
Sambandet, påpekar forskarna senare, är ”svagt”. Det betyder att det bara är en liten grupp fattiga som faktiskt begår brott, och att även rika självklart kan trilla dit. Klass räcker alltså inte ensamt till för att förklara brottsligheten, det krävs även andra förklaringar – som kön, gener och erfarenheter som inte har att göra med klass.
Sambandet är alltså tydligt men svagt. Det här är självklarheter för de flesta.
Men inte för de högerdebattörer som bara kan läsa med ena ögat. ”Nu vet vi att fattigdom inte förklarar gängvåldet”, skriver Alice Teodorescu Måwe i Dagens Nyheter, och fortsätter: ”Vänstern har ägnat årtionden åt att påstå att kriminalitet beror på fattigdom, och därför befinner sig Sverige nu i en återvändsgränd. Det är dags att rikta blicken mot brottslingarnas föräldrar.”
Något liknande påstås av Henrik Höijer, som titulerar sig vetenskapsredaktör i Kvartal: ”Det talas ofta om socioekonomiska faktorer som förklaring till brott. Men en ny Brå-rapport punkterar stora delar av denna förklaring.” Detta för att: ”En mindre gynnsam socioekonomisk bakgrund under uppväxten är varken ett nödvändigt eller tillräckligt villkor för att personer ska utveckla en kriminell livsstil.”
Men detta vet redan alla. Ingen vid sina sunda vätskor skulle påstå att fattigdom är ett nödvändigt eller tillräckligt villkor, det vill säga att enbart eller alla fattiga begår brott. Självklart finns det annat som påverkar – som kön, gener, uppfostran, trauma, slump och dåliga beslut. Därför behövs en mängd åtgärder, där fattigdomsbekämpning bara är en del.
Det är uppenbart för alla som faktiskt läser rapporten, som slutar så här:
”För personer som återkommande begår brott tyder resultaten på att det är viktigt vid utformande av insatser att ta hänsyn till familjesituationen, bland annat familjens resurser, i kombination med risk- och skyddsfaktorer kopplade till andra miljöer samt till lagöverträdarens individuella förutsättningar och behov. På ett mer övergripande plan kan det också vara viktigt att motverka att det sker en koncentration av hushåll med svaga socioekonomiska resurser till vissa typer av bostadsområden.”
Den rapport som skulle visa hur fel vänstern har rekommenderar alltså åtgärder för att motverka fattigdom och segregering. Vad är det som pågår?
Många har försökt göra det till en skandal att DN anlitar en debattör så konservativ som Alice Teodorescu Måwe. Men för mig är problemet inte att en borgerlig ledarsida anlitar en högerskribent en gång i månaden, utan att den här sortens uppenbara falskheter är ointressanta. Att anlita den sortens skribenter är inte alls ”liberalism i praktiken”, som Victor Malm föreslår i Expressen (10/3) apropå Gina Gustavssons nya bok om liberalismens nyfikna etos. Snarare tyder det på en mindre smickrande sida hos samma ideologi, nämligen ett ängsligt marknadstänk som eldar på kulturkriget och tömmer samtalet på syre.