Den 30 september stod Vladimir Putin på en scen framför Vasilijkatedralen i Moskva och hälsade medborgarna i fyra annekterade ukrainska områden välkomna ”hem” till det ”historiska Ryssland”.
Utöver de vanliga lögnerna framställde han kriget som en kamp mellan civilisationer. Västvärlden har lämnat moralen, religionen och familjen bakom sig för att underkasta sig ”oförställd satanism”. Han förkastade inte bara kolonialismen och slaveriet, utan påstod att väst har feminiserats till den grad att man gått från att säga ”mamma och pappa” till ”förälder ett, två och tre”.
Inför ett rödvitblått flagghav fördömde han västerlandets historia av etniska förföljelser och nedvärdering av kärnfamiljen – i samma ögonblick som hans underhuggare slet män i de ryska minoriteterna från famnen på sina fruar för att kasta dem åt kanonerna.
Detta groteska skitsnack bär likheter med ett tal som Giorgia Meloni höll 2019 inför ”Familjernas världskongress” i norditalienska Verona. I klippet, som grävdes fram lagom till hennes valseger den 25 september, förkastade även hon det dekadenta väst och lovade slå vakt om Gud, nationen och hushållet som beständiga källor till tillhörighet. Till och med den aritmetiska metaforen fanns med:
”För när jag bara är en siffra, när jag inte längre har en identitet eller rötter, så är jag den perfekta slaven i finansspekulanternas händer. Den perfekta konsumenten.”
För otränade öron kan sådana här tirader låta som valfri ABF-cirkel, men hon ryckte knappast ut för de förtryckta. I stället varnade hon för ”den största pågående förföljelsen: utrotandet av världens alla kristna”, medan finansspekulanter är ett bekant kodord för judar. Allt detta passar in i den högerextrema konspirationsteorin om ”folkutbyte”, som går ut på att en kosmopolitisk elit bestående av socialister och judar underminerar det kristna Europa genom att byta ut den mot muslimer och afrikaner.
Teorin används ofta för att motivera högerextrema terrordåd och sprids av auktoritära rörelser i hela Europa. Den 23 juli varnade exempelvis Viktor Orbán för att den ”internationalistiska vänstern” med hjälp av ”rasblandning” späder ut den kristna civilisationen, och i Sverige har opinionsmakare som Ivar Arpi sedan länge spridit tanken om avsiktligt folkutbyte.
Tyvärr saknar många till höger antikroppar mot detta tankegift.
I tidningen Fokus skriver Anna Björklund att Melonis kritik mot spekulanterna ”har en poäng” och är inte alls ”så krånglig, eller så mörkt konspiratorisk”. Vad konspiracisten Alex Jones och nyfascisten Georgia Meloni gör är snarare ”någonting som är rätt viktigt i en demokrati: påminner om att de längst upp inte alltid delar intressen med resten, berättar den alltid aktuella historien om att makt korrumperar.”
Det finns ingen anledning att häpna. För Östermalmshögern är det alltför vulgärt med socialistisk kritik mot kapitalismen, som utmynnar i rop på stärkta fack för att blanda om leken till arbetarnas fördel. Då skulle ju makten hotas på riktigt. Då är det sexigare med reaktionära upprorsposer med fingrarna riktade mot ”kosmopoliter” och homosexuella. Genom att beskylla sådana förrädare för att korrumpera kapitalismen så slipper man finurligt nog kritisera systemet självt, som ju ens egna privilegier bygger på.
För tweedrebellerna på Fokus är detta förstås planen. Kanske syftade den kända italienarens ord på dem: ”I varje anarkist bor en misslyckad diktator.”
