I dokumentären Syndarna berättar två unga hbtq-personer om hur homofobi inom pingstkyrkan bidragit till att ge dem självtvivel och självmordstankar (Kalla fakta, 11/4). I programmet sammanförs de med två präster som säger att kyrkan ska vara en kärlekens plats, men att homosexualitet likväl är en synd.
Året är 2022 och pingströrelsen verkar ännu inte ha reformeras. Det gäller även det parti som är sprunget ur den. Som ETC-journalisten Max Karlsson nyligen uppmärksammade säger Ebba Busch i tidningen Dagens partiledarutfrågning 2018 att partiets utgångspunkt för familjen fortfarande är ”mamma, pappa, barn”, och att Stockholm Pride bidrar till ett ”aktivt och många gånger osunt sexuellt leverne”.
Så döm av min förvåning när jag läser följande på hennes Facebook den 16 juni, med hänvisning till hbtq-personer: ”Att få vara den man är. Från topp till tå – innan och utan. Det borde vara en självklarhet. Men det är det inte för alla.”
Tack Ebba, jag kunde inte hålla med mer. Men varifrån kommer detta plötsliga engagemang för sexuella minoriteter?
Läser man vidare så klarnar ärendet. Inlägget handlar om ”omvändelseresor” utan att det skrivs ut vem som genomför dem, eller hur vanliga de är. Vagheten följer klassiskt KD-recept med tydliga hintar om farliga invandrare, som att människor förleds att ”resa utomlands” för att omvändas eller gifta sig. Steg två, som regelmässigt följer på texter som denna, är att påstå sig ha blivit missförstådd.
Samma civila rättigheter som KD nitiskt har motarbetat – som abort, skilsmässa och samkönade äktenskap – används alltså nu som slagträn mot minoriteter. Därav talet om ”svenska värderingar”, som hon i sitt första Almedalstal 2016 definierade som ”tillit, frihet, jämlikhet och människors lika värde”. Redan då inleddes alltså närmandet till SD, där det kristna tonas ned till förmån för det svenska.
Så vad tycker då svenskar? Enligt World Values Survey, som är världens största enkätstudie över värderingar, är Sverige ett av världens mest ”postmateriella” och ”sekulärt-rationella” länder. De förra är sådana som värderar självuttryck och kreativitet över brödföda, och de senare fäster ”mindre vikt vid religion, traditionella familjevärderingar och auktoriteter. Skilsmässa, abort, dödshjälp och självmord ses som relativt acceptabla.”
Vad många uttydare av studien missar är dock att dessa värderingar inte hör ihop med nationer. Studien bygger nämligen på en ”moderniseringsteori” – för vilken en viss nivå av välstånd tenderar att föra med sig vissa beteenden. Visst visar studiens klassiska värderingskarta också på ”civilisationer” som ligger närmare varandra än vad materiella faktorer ensamma kan förklara, men sambandet mellan ekonomisk utveckling och sekularisering är tydlig.
Hur svenska är då KD:s värderingar?
Detta blir tydligt om man söker i partiets historia. På hemsidan säger det sig ha två källor: dels folkrörelserna – nya KD:s omskrivning för pingstkyrkan – och dels efterkrigstidens ”motreaktion till nazism”. Detta är ett påhitt från 2020, när samarbetet med SD blev aktuellt. Till en början stod det att antinazismen var viktig för andra kristdemokratiska partier, men att svenska KD bildades ”några år senare av andra skäl”. Snart strök man dock meningen så att stycket får motsatt innebörd. Nu påstår de alltså att antinazismen var grundläggande.
Men förhållandet till Nazityskland var knappast centralt för grundandet av Kristen demokratisk samling. Om något tvärtom, för när partiet ställde upp i val för första gången 1964 så övervakade Säpo några av dess största namn. Författaren Christian Catomeris skrev i Göteborgs-Posten (4/2) att förstanamnet i Stockholm, Harald Ljungström, KDS-medlemmen i Läkarförbundets fullmäktige, Åke Berglund, såväl som pressekreteraren Lennart Aae alla hade bakgrund i nazistiska organisationer. Något som han menar att ledaren Lewi Pethrus såg mellan fingrarna med tills det avslöjades i media.
Detta betyder inte nödvändigtvis att pingströrelsen som sådan var mer mottaglig för nazistisk ideologi än andra rörelser, och de andliga influenserna var snarare amerikanska än tyska. Men det är helt enkelt en lögn att antinazismen skulle ha varit framträdande vid grundandet.
KD grundades snarare för att göra motstånd mot de moderna värderingar som präglade Sverige under 1900-talet. Utöver borgerliga formuleringar om att värna ett fritt näringsliv eller den lokala demokratin mot staten, så slår deras första åsiktsförklaring vakt om familjen som samhällets centrala byggsten – och i den andan lovar de att bekämpa urbanisering, skilsmässor, homosexuellas rättigheter, kvinnor i arbetslivet, sexualundervisning samt skolundervisning om andra religioner än kristendomen. Skolan skulle i stället erbjuda en ”personlighetsdanande fostran på kristet-etisk grund”.
De motarbetade alltså samma ”svenska värderingar” som partiet nu selektivt använder som slagträ mot invandrare, medan de i kristna sammanhang försäkrar att de har samma unkna syn som alltid.
Oavsett om vi kallar de dominerande värderingarna i Sverige för svenska, upplysta eller moderna så är de produkten av ett jämlikt fördelat välstånd och en ihärdig kamp från arbetare, socialister, liberaler, feminister och andra framstegsvänner. Medan KD genom hela sin existens har stått i vägen.